Resistens mot antibiotika – ett globalt hot
Det är sommar. Tänk dig att du är på en länge efterlängtad semesterresa i ett varmt land. Väl framme får du turistdiarré, urinvägsinfektion eller blir förkyld och du är beredd att göra vad som helst för att bli frisk så snabbt som möjligt – du har ju bara en veckas semester. Det lokala apoteket föreslår antibiotika, som de säljer receptfritt. Du tar medicinen och mår småningom bättre (kanske du skulle ha gjort det också utan medicin). Det du kanske inte tänker på är att antibiotikan brutit ner andra bakterier i din kropp och att du nu har större risk att få i dig bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika.
Du reser hem och om du är frisk försvinner de resistenta bakterierna vanligtvis ur kroppen inom ett år. Under tiden hinner du ändå omedvetet överföra dina bakterier på en person med nedsatt immunförsvar som riskerar att bli sjuk. När den här personen drabbas av en bakterieinfektion kan det hända att antibiotikabehandlingen inte fungerar. Det krävs starkare och starkare antibiotika, i värsta fall är den resistenta bakterien sådan att inga antibiotika hjälper.
När bakteriologen Alexander Fleming 1928 av en slump upptäckte att svampen Penicillium notatum kunde döda bakterier i sin närhet (stafylokocker) gick startskottet för det som skulle revolutionera den moderna sjukvården – antibiotikans gyllene era. Med hjälp av antibiotika har man inte bara botat infektioner utan också förhindrat infektioner till exempel inför kirurgiska ingrepp och i samband med organtransplantationer.
Men den gyllene eran har nått sin brytpunkt. Det finns allt fler bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika, vilket innebär att bakterier blivit motståndskraftiga mot antibiotikabehandling. I och för sig är resistens en del av en naturlig utveckling, bakterier lär sig förr eller senare bli resistenta mot ämnen som skadar dem, men antibiotikaresistensen har brett ut sig snabbare och blivit mer omfattande på grund av överdriven och felaktig användning av antibiotika.
– Antibiotikaresistensen är i dag ett globalt hot som kan ha en betydelsefull inverkan på både folkhälsan och ekonomin, säger Dušan Jasovský, hälsopolitisk analytiker vid det globala nätverket Re:Act, Action on Antibiotic Resistance i Uppsala.
Han påpekar att det inte går att hindra resistensen från att uppstå. Därför behöver vi lära oss mer, introducera ett hållbarhetstänk och anpassa oss till förändringen.
– Det är en smärtsam och krävanande process som ger resultat på lång sikt.
I dag är vissa bakterier panresis tenta vilket innebär att inga antibiotika biter på dem. Antalet människor som dör i infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier ökar och kommer att öka ytterligare. Med fler antibiotikaresistenta bakterier blir antalet vårddagar fler, behandlingarna tyngre och sjukvårdskostnaderna högre.
Kommer vi att nå en punkt då ett litet skärsår blir livshotande? Till en tid då en läkare överväger om en nödvändig knä eller höftoperation alls ska göras med tanke på infektionsrisken? Eller till en tid då det är vanligt att småbarn också i välfärdsstater dör i lunginflammation?
Mänskliga och ekonomiska förluster
För två år sedan utsåg Storbritanniens tidigare premiärminister David Cameron ekonomen Jim O’Neill att leda arbetet med en rapport om antimikrobiell resistens ur ett globalt perspektiv. Rapporten skulle inte enbart fokusera på hälsa utan också på ekonomi. Den skulle analysera nuläget, framtiden och ge förslag på konkreta åtgärder.
Rapporten blev klar i fjol och har citerats flitigt. Beskrivningen av ett möjligt framtidsscenario är nattsvart: om vi fortsätter som förr kommer kring 10 miljoner människor årligen att dö på grund av antimikrobiell resistens år 2050 (i dag är dödssiffran 700 000). Förutom mänskligt lidande finns också allvarliga ekonomiska följder. Om man räknar om kostnaderna i tapp i global produktion från i dag till 2050 är summan 100 biljoner dollar.
Rapporten har sedermera mött viss kritik i akademiska kretsar, för ickevetenskapliga analyser, men en stor del av slutsatserna och rekommendationerna är samma som i andra rapporter och analyser.
Enligt utredningen The State of the World’s Antibiotics (Världens antibiotika, en lägesrapport, 2015) används mellan 20 och 50 procent av alla antibiotika för människor fel eller i onödan, till exempel mot virusinfektioner.
För tillfället ökar användningen av antibiotika på en global nivå, särskilt i låg och medelinkomstländer. Samtidigt får man inte glömma att bristen på antibiotika fortfarande är ett stort problem. År 2013 dog nästan en miljon barn under fem år till följd av lunginflammation. Med rätt antibiotikabehandling skulle största delen av dem ha överlevt.
Trots att forskare och andra aktörer i årtionden slagit larm om riskerna med antibiotikaresistens tog det många år för världshälsoorganisationen WHO och de andra FNorganen att reagera. I fjol undertecknade FN slutligen en deklaration om att FN:s medlemsländer ställer sig bakom en global handlingsplan mot antimikrobiell resistens. Enligt deklarationen ska bland an
Antibiotikaresistensen är i dag ett globalt hot som kan ha en betydelsefull inverkan på både folkhälsan och ekonomin.
Dušan Jasovský
Analytiker (Re:Act)
nat alla medlemsländer skapa en egen nationell handlingsplan. Finlands plan blev klar i maj i år.
Resurser behövs
Finland hör tillsammans med övriga Norden till de länder som har en rätt bra situation när det kommer till användningen av antibiotika och förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier.
– De nordiska länderna kunde exportera sin know-how, till exempel genom expertgrupper eller genom att stödja låg- och medelinkomstländer i kampen mot antimikrobiell resistens, säger Dušan Jasovský.
Trots det goda läget finns det mycket att göra även här, påminner de finska experterna. Bland annat när det gäller diagnostik, forskning, resvanor och finländarnas användning av antibiotika.
I Finland används en fjärdedel mera antibiotika inom öppenvården än i de övriga nordiska länderna. Det är möjligt att en del av dem går till behandling av virusinfektioner, vilka antibiotika inte biter på. Professor Jaana Vuopio vid fakulteten för medicin vid Åbo universitet säger att det bland annat behövs bättre diagnostik.
– I dag finns inga snabba laboratorietest som kan berätta om en infektion beror på ett virus eller en bakterie. Läkarna skulle behöva sådana.
Jaana Vuopio skulle också vilja se större satsningar på forskning, uppföljningsprogram samt utbildning och fortbildning av personer som jobbar inom sjukvården. Hon påpekar att den nationella handlingsplanen mot antimikrobiell resistens visserligen är bra men att den än så länge bara är ett papper.
– Vi har en strategi men vi har ännu inte något konkret. Vi måste investera resurser i den här frågan, annars händer ingenting. Vem ska göra vad, vem betalar? Vårdreformen stökar också till det eftersom olika aktörer kommer att få nya uppgifter och ingen vet hur det ska bli.
I Finland har antalet nya fall av ESBL (se faktarutan) ökat under det senaste året. Bakterierna har främst
spridit sig i sjukhus och på vårdinrättningar och det är också där de största insatserna i dag görs för att motverka bakteriernas spridning.
– Patienter som är svaga och som har nedsatt immunförsvar är i riskzonen. Det är de som dör först av antibiotikaresistenta bakterier, säger Jari Jalava, ledande sakkunnig på enheten för bakterieinfektioner på Institutet för hälsa och välfärd, THL.
Han säger att Finland måste satsa på lokala åtgärder eftersom möjligheterna att påverka de globala trenderna är små.
– Vi försöker bland annat förhindra att finländare koloniseras (får i sig) med resistenta bakterier på sina utlandsresor och tar med dem hem men vi vet inte hur mycket inverkan vårt upplysningsarbete har.
Jari Jalava säger att alla utlandsresor inte innebär samma risker – mycket beror på vart man reser.
– Själv skulle jag inte avstå från en enda resa på grund av risken för antibiotikaresistenta bakterier men man ska göra allt för att inte få turistdiarré.
Och så ska man inte medicinera sig själv. I flera länder, bland annat Spanien, Grekland, Portugal och Vietnam säljs antibiotika receptfritt. Antibiotika som ordinerats av en läkare ska man däremot ta och också äta sin kur till slut, trots att symptomen försvunnit.
Lösningarna
Experter världen över verkar vara överens om vilka åtgärder som krävs för att kämpa mot antibiotikaresistensen: minska uppkomsten av infektioner genom god hygien och förbättra tillgång till rent vatten och sanitet samt till grundläggande hälsovård. Bevara effekten av dagens antibiotika genom att använda antibiotika smart och på rätt sätt. Utbilda både hälsovårdspersonal och allmänheten. Skapa uppföljningsprogram och jämförbara rapporteringssystem. Satsa på att utveckla nya generationer antibiotika.
Det finns också ett råd som gäller alla invånare i hela världen – också resenären som försöker undvika turistdiarré – tvätta händerna.
Källor (gäller hela texten): Uppsala universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt i Sverige, Nobelmuseet, Vårdguiden, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet – Fimea, The State of the World’s Antibiotics 2015, Duodecim (Jukka Lumio), Institutet för hälsa och välfärd, Tackling Drug-Resistant Infections Globally: final report and recommendations (2016) och WHO.