Plötsligt dansar Lana
Lana Del Rey är en sexig och cool yta. Det kombinerade hon med värme och närvaro och övertygade alla i fredagens Flowpublik. Lana bjöd på en hitparad med många gamla låtar och några från sitt färska album.
POP ● Flow Festival, Main Stage Lana Del Rey Fredagen den 11 augusti
– Ja du ska på Flow. Vem spelar i år? frågar min bekant mig.
– Nå på fredagen bland annat Lana Del Rey och...
– Aij Lana. Men hon är väl inte så inne längre?
Jag minns hur hajpad Lana Del Reyvar när hennes första album Born To Die kom ut. Hennes sexiga och filmatiska pop med mörka och dekadenta teman var något vi aldrig hört förr.
Sedan dess har Lana släppt fyra album och visat den amerikanska publiken att hon kan göra mer än ultrasnygg pop, att hon är en låtskrivare att räkna med. För frågorna som många ställde sig efter debutalbumet Born To Die var: Finns det mer än yta i Lana? Är hon på riktigt och kommer hon att klara av att göra en platta till som håller? Det finns det, det är hon, och det klarade hon, ansåg många redan efter uppföljaralbumet Ultraviolence.
Det känns ändå som endast den första vågen nådde Finland och som att många ännu undrar: Finns det mer än yta i Lana? Inklusive undertecknad.
Videoskärmarna bredvid scenen visar Lana i svartvit helbild. Hon rör inte på sig mycket medan hon sjunger. Hon vickar på höften och slänger då och då med håret. Hon ser inte in i kameran, utan tittar rakt fram med en blick som ser ut att vara fokuserad på ingenting. Hon ser uttråkad ut och sjunger så att allt hon säger låter ironiskt, som om vi alla vore idioter och som om hon egentligen inte är speciellt intresserad av att vara här. Hennes röst är fantastisk, nästan orättvist bra. Vartenda litet ljud hon gör låter fantastiskt. Hon glider upp till höga extatiska falsettoner som om det vore världens enklaste och naturligaste sak.
Cool och varm
Lana är högmod, ironi och yta. Bandet spelar Lanas största hits snyggt. Det låter mjukare än på skivorna, säkert på grund av att soundet till största del är akustiskt. På scenen finns Lana, gitarr, kontrabas, trummor, piano och några bakgrundsdansare. Bandet spelar tight och minimalistiskt och lyckas skickligt skapa den djupa och mörka stämning där Lana hör hemma. Publiken jublar och skriker efter varje låt. Då kikar Lana fram bakifrån fasaden.
– Vill ni sjunga Blue Jeans med mig? frågor hon och ler lite.
Under hela spelningen vänder hon alltid då och då micken mot publiken, som om hon inte orkade sjunga, bara för att överröstas av publiken som kan varje ord.
– Ni låter bra, tackar hon publiken och ler varmt.
Jag hade aldrig tänkt att hon kunde vara så högmodig och kall men samtidigt så sympatiskt och varm. Men det är den perfekta kombinationen – vad skulle Lana ha varit utan attityden? Men samtidigt ger det så mycket till spelningen att hon är när-
varande och pratar med publiken efter varje låt.
Efter låten Ultraviolence går hon ner i diket mellan scenen och publiken. Där pratar hon med fansen, tar selfies med dem och blir överöst av gåvor och blommor. Hon kommer tillbaka upp på scenen och ställer ner sina presenter på kanten.
– Jag måste säga hej till mina vänner! säger hon i micken.
Rockavslutning
Lana släppte sitt senaste album Lust For Life i början av året. Hon spelar tyvärr ganska få nya låtar trots att hon pratar mycket om sitt nya album. Men de nya låtarna hör till spelningens höjdpunkter.
– Det här var den sista låten jag skrev till den nya skivan. Jag funderade på ifall jag kan göra en skillnad, nu när till exempel det politiska läget blivit spänt mellan USA och Nordkorea. Jag kände också att jag måste förändras och bli mer närvarande i mina personliga förhållanden, säger Lana innan låten Change.
Balladen Love känns som om den är riktad precis till Flows publik.
– Se på er kids med er retromusik, sjunger Lana och ser oss första gången i ögonen via skärmen.
Lana avslutar spelningen med Off To The Races, en mörk fartfylld festlåt. Låten är en överraskande skiftning i tempo. Hittills har Lana spelat lugna ballader där bassisten spelar långsamt med stråken och trummisen väntar in varje slag. Plötsligt dansar Lana. När hon lämnat scenen fortsätter musikerna att jamma och gitarristen ger sig in i ett rockigt solo. Det skulle ha varit enkelt att sluta vid hennes största hit, balladen Video Games. Men det här lämnar ett starkare intryck.
Jag funderade på ifall jag kan göra en skillnad, nu när till exempel det politiska läget blivit spänt mellan USA och Nordkorea. Jag kände också att jag måste förändras och bli mer närvarande i mina personliga förhållanden.
Lana Del Rey