Finland är den lugna trygga platsen
VEM: Mia Madsen, 34, från Jakobstad. VAR: Sudan sedan 2015.
I nästan två år har Mia Madsen hunnit bo i Sudan och arbeta vid FN-organisationen Ifad i Khartoum innan arbetet nu för henne vidare till Rom i Italien. De två åren i Sudan kommer hon alltid att bära med sig.
Intresset för utvecklingsfrågor, som ledde henne från Jakobstad ut i världen, har hon med sig från barndomen.
– Jag har delvis vuxit upp i Afrika eftersom mina båda föräldrar jobbade som biståndsarbetare bland annat i Kenya och Namibia. När jag blev vuxen bodde jag utomlands i flera repriser, bland annat i Frankrike, Schweiz, Uganda och Danmark.
De åren och erfarenheterna har också drivit Mia Madsen framåt.
– Du måste kunna anpassa sig till nya situationer och miljöer om du lever med hemmet i din kappsäck.
Kännedomen om Finland i de länder där hon levt är inte alltid den starkaste. I Sudan klumpas till exempel Europa ofta ihop till en enda enhet. Känner någon till Finland är det ofta en gammal merit som dyker upp.
– Nokias telefoner. Det är en Finlandsklassiker i många utvecklingsländer. Vissa sudaneser kan också kommentera att det är väldigt kallt i Finland.
Eftersom Mia Madsen jobbar med biståndsfrågor får hon också ofta höra om hur Finland under 80och 90-talen finansierade flera biståndsprojekt inom skogssektorn i Sudan.
– Till exempel introducerade Finland ny teknik för att driva upp plantor för skogsplantering. Så en del förknippar Finland med expertis inom skogssektorn. I april då jag var ute på fältresa träffade jag en man som plötsligt frågade om jag ville ha en kopp ”kuuma teetä”. Han hade arbetat tillsammans med en finländare på 90-talet i Sudan och lärt sig bland annat den här frasen.
Hennes eget förhållande till Finland har delvis förändrats under de långa sjoken utomlands. Det som stiger fram till hemlandets fördel är främst lugnet och tryggheten.
– Finland är den lugna, trygga platsen i världen som jag förknippar med ordning och reda, nordisk natur, frisk luft, ett starkt socialt kapital. Att man kan lämna ett paraply på en bänk och vara säker på att hitta det på samma plats följande dag.
Men även om saknaden ibland kan slå till så skulle Mia Madsen inte flytta tillbaka.
– Jag är alltför rastlös för att kunna uppskatta vardagen hemma. Jag vill uppleva nya saker, nya kulturer, blanda mina vardagsrutiner med nya influenser. Samtidigt föränd- ras samhället när man är borta. Ju längre man är frånvarande desto märkligare måste det vara att återvända hem.
Särskilt åren i Sudan har ändå stärkt hennes uppskattning av hur väl saker fungerar i Finland. Gör man upp planer så håller de, för det mesta. Det finns ett starkt medborgerligt kapital och en tillit till att myndigheterna verkar för allmänhetens bästa.
– Själv har jag insett hur bunden jag är vid idén att regler är till för att följas. I Khartoum är till exempel trafiken en enorm utmaning, och det sista som följs är reglerna. Bilar kommer från olika håll, oberoende av om du själv kör i rätt riktning. Det är inte bara värmen som gör en svettig.
Goda saker med att bo i ett mer oorganiserat samhälle är att det tränar sinnet.
– Kulturskillnader, språk och andra förhållningsregler gör livet lite mer krångligt. Du får verkligen arbeta med problemlösning på ett helt annat sätt utomlands än hemma.
Sudan och Finland är förstås på många andra sätt också väldigt olika varandra. Det gäller inte bara klimatet, där sommartemperaturerna kan stiga till över 45 grader. Sudan hör också till de länder i världen som påverkas kraftigast av klimatförändringen.
– Under mina fältresor ser jag mest torra jordbruksområden med sprickor i marken. Det är någonting helt annat än Finland med de tusen sjöarna och skogen.
Sudan är också ett religiöst land och det är inget man döljer.
– Det har varit intressant att bo i ett strikt shariamuslimskt land och se hur religionen är en så självklar del av det vanliga livet. När det är bönedags samlas man längs med vägarna för att be. Det är helt normalt att ta en paus under möten för att be. I Finland lever vi ett mycket mer sekulärt liv.