Helsingfors får smaka på jazz från Soho
Kan man exportera en jazzklubb? Ja, varför inte! När anrika Ronnie Scott’s ville utvidga verksamheten, öppnade man inte en ny lokal, utan skickade sina egna ensembler på turné.
– Vi började fundera på alternativen och hur vi kunde utveckla varumärket. Eftersom vi har två husband, en kvintett och ett storband, beslöt vi att skicka dem på turné, säger Ronnie Scott’s verkställande direktör Simon Cooke.
Sedan ett antal år åker Ronnie Scott’s House Quintet, när den inte spelar på hemmaplan, landet runt med en show som presenterar klubbens imponerande historia med hjälp av bildspel och relevanta musikstycken.
– Vi reser också varje år med Ronnie Scott’s All Stars till Zermatts Unplugged-festivalen.
Tro nu inte att klubben bara bokar band som tilltalar traditionalister, bebopare och smooth jazzälskare. I september gästar Ronnie Scott’s det kända Pikes-hotellet på Ibiza som en gång var ett tillhåll för hårdhedonister. Unga jazzdinerare bjuds på mjuk crossover när husets mångsidiga jazzkvartett sammanförs med ett antal coola dj:ar.
60-talet lever kvar
Ronnie Scott’s Jazz Club ligger på Frith Street i hjärtat av Londons nöjeskvarter Soho. Jag går upp för den trånga trappan, förbi den halvöppna dörren till köket och anländer i de sjabbiga, men ganska hemtrevliga kontorslokalerna på tredje våningen. Fastigheten ser ut som ett hus med kaningångar och hålor, men om det funkar så funkar det. Simon Cooke förfogar över ett eget rum med utsikt mot den smala gatan där många betydelsefulla personer inklusive Mozart(!) har bott. När Ronnie Scott’s 2005 bytte ägare genomgick klubben som huserar på bottenplan grundlig renovering, men bakom kulisserna är allt som en tidskapsel från 60-talet.
Simon Cooke berättar att tenorsaxofonisten Ronnie Scott på 50-talet drömde om att grunda ett ställe i Londons West End i stil med New Yorks berömda jazzhak. Scott hittade med sin musikerkollega Pete King ett källarutrymme i Chinatown (som också ligger i Soho) där de 1959 öppnade Ronnie Scott’s Jazz Club. Klubben uppkallades efter Scott som med sin torrra, ironiska humor varje kväll introducerade artisterna. Scott förblev själv livet ut en aktiv musiker och han medverkade på flera skivor. King däremot slutade spela saxofon och ägnade sig i stället åt att sköta klubbens finanser.
Ronnie Scott’s flyttade 1965 några hundra meter norrut till fastigheten på Frith Street och några år senare köptes också grannhuset (där kontoret befinner sig). Man befann sig nu mitt i hippa, svängande London. Listan på världsberömda artister som uppträdde på klubben under 60-, 70- och 80-talet är oerhört imponerande. Det finns otaliga live-inspelningar från den tiden med bland andra Stan Getz, Buddy Rich, Donald Byrd, Freddie Hubbard, Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Nina Simone, Chet Baker och Bill Evans. Pete King introducerade också kubanska musiker i Storbritannien långt innan Buena Vistas krutgubbar blev populära och startade sitt eviga turnerande.
Jazzmusiken upplevde under 80-talet och in på 90-talet en period då många kända artister inte var beredda att spela på en liten klubb för ett relativt lågt gage. Däremot var rockmusiker beredda att ibland byta arenakonserter mot en intim spelning: Eric Clapton, Tom Waits, Van Morrison och Mark Knopfler är bara några av rockgiganterna som har spelat här under årens lopp.
Nya ägare
Ronnie Scott dog oväntat 1996 och därefter var de ekonomiska utsikterna ganska dystra under flera år.
– Pete och Ronnie var bra på att driva en jazzklubb eftersom de förstod sig på musiken, men de var inte världens bästa affärsmän, säger Simon Cooke och nämner som exempel att klubben förr aldrig öppnade förrän halv nio på kvällen. Då hade de flesta redan ätit middag. Numera serverar man mat från klockan sex och rätterna är mer sofistikerade än på den gamla goda tiden. Omsättningen är i dag rejält högre.
Pete King sålde Ronnie Scott’s för tolv år sedan till den framgångsrika teaterentreprenören Sally Greene och den nyzeeländske filantropen Michael Watt (som har besökt klubben sedan 1960).
– Michael har fingret på jazzpulsen och han tipsar oss regelbundet om vilka artister vi ska boka.
Efter klubbens omfattande ansiktslyftning beslöt de nya ägarna att rikta in sig på ett mer sofistikerat klientel. Visst, inträdespriset är för vissa artister skyhögt, men samtidigt kan man fortfarande sitta vid ett bord, avnjuta drinkar och god mat i en intim atmosfär. Klubben rymmer inte mer än 220 besökare. Scenen är liten och när jag nyligen såg Ronnie Scott’s utomordentliga storband ackompanjera Curtis Stigers var några av bleckblåsarna tvungna att sitta med publiken.
Ja, om väggarna kunde tala på Ronnie Scott’s, då skulle man kunna få en god bild av det senaste halvseklets jazzhistoria. I stället får hundratals härliga svart-vita fotografier berätta om de mytomspunna musikerna som har uppträtt här. En dag kommer kanske de unga musikerna som Ronnie Scott’s nu skickar som brittiska jazzambassadörer till Helsingfors också att inta sin plats bland stjärnorna på klubbens väggar.