Vi vet mer om amerikansk politik, kultur och livsstil än om europeisk

Trots Emmanuel Macrons seger i det franska presidentvalet den 7 maj befinner sig EU ändå mer i gungning än någonsin.

I samband med EU:s 60-årsjubileum i mars och inför det franska presidentvalet har jag läst en hel del debattartiklar om EU i internationella medier. Som vanligt när EU diskuteras och analyseras begränsar sig debattörerna oftast till de typiska ”trista” ekonomiska och sociala frågorna. Det är dessutom typiska politiska frågor för de professionella eurokraterna i Bryssel.

Tyvärr har EU i första hand bara utvecklats till en byråkratisk, teknologisk och ekonomisk handelskoloss som många EU-medborgare anser sig ha svårt att påverka. Unionen blir därför ointressant för många. Varför inte för en gångs skull tänka i andra banor?

Förutom Eurovision Song Contest, där även icke EU-länder deltar, finns det inte något riktigt gemensamt underhållningsutbyte som lättare skulle kunna binda samman länderna inom unionen. Redan på 1980-talet kallade den dåvarande franske kulturministern Jack Lang det amerikanska kulturinflytandet i Europa för ”kulturimperialism”. Vad menade han då? Jo, i Europa förekom redan då ett stort kulturellt och politiskt inflytande från USA. Det gällde såväl inom fin- som skräpkulturen. Detta inflytande från USA har emellertid bara ökat och ökat under åren.

I de olika EU-länderna är man i dag avsevärt mer medveten om och insatt i amerikanska förhållanden än om de europeiska. Det gäller allt från politik till underhållning och ”kändisar”. Sverige och Finland är visserligen medlemmar i EU, men samtidigt får vi betydligt mer information om amerikansk politik, kultur och livsstil än om europeisk. Inte minst inom underhållningsbranschen! Amerikanska produktioner har nästan monopol i radio och tv och inom datorbranschen. Det ser i stort sett likadant ut i övriga EU-länder.

Det finns knappast någon typ av egen ”intereuropeisk” gränsöverskridande kulturgemenskap. Här måste det snart ske en förändring. Vi måste få ta del av mer europeiska nyheter och europeisk underhållning. EU-länderna måste få tillgång till avsevärt fler europeiska tv-produktioner och filmer inom kultur- och underhållningsbranschen än i dag. Vi måste helt enkelt även bättre känna till europeiska ”film- och musikkändisar”. Eller kanske en europeisk ”kändiskock”?

Varför inte också låta EUmedborgarna

Amerikanska produktioner har nästan monopol i radio och tv och inom datorbranschen. Det ser i stort sett likadant ut i övriga EU-länder.

lära sig ytterligare ett europeiskt språk som exempelvis något av de tre större och mer betydande EU-språken franska, italienska eller tyska. De är dessutom EEC/EU:s grundarspråk. Dessutom måste européerna, inte minst den yngre generationen, få mycket bättre kännedom om EU-ländernas geo- grafi, historia, litteratur och kultur.

Varför inte också bilda ett gemensamt permanent EUfotbollslag? Ett lag med spelare från de olika EU-länderna. Det kan även gälla handbolls- och ishockeylag. Då kan vi kanske få ett gemensamt lag att ”heja på”. EU-laget skulle då kunna spela parallellt med de nationella landslagen och mot lag från andra kontinenter.

Via europeisk underhållning tror jag faktiskt att man i viss mån kan återuppväcka intresset för unionen. Annars riskerar EU att så småningom falla ihop som ett korthus. Vi kan inte bara fokusera på eurokriser och andra svåra ekosociala problem inom unionen. Det för definitivt inte EUandan framåt. Vi måste kämpa för en gemensam europeisk identitet.