Björn Vikström funderar på ärkebiskopsvalet
Teemu Laajasalo valdes till ny biskop i Helsingfors
Det pågår ett regimskifte i den lutherska kyrkan. Efter ärkebiskop Kari Mäkinens oväntat tidiga besked att han går i pension har namnspekulationerna inför ärkebiskopsvalet i februari tagit fart. En som överväger ställa upp är Borgåbiskopen Björn Vikström som avvaktar och ser om det finns en beställning på en kandidat med hans värderingar.
I går fick också Helsingfors en ny biskop då förhandsfavoriten Teemu Laajasalo redan i första om- gången slog ut motkandidaterna Jaana Hallamaa och Kaisamari Hintikka.
– Under min prästkarriär har det funnits två biskopar som påverkat sin tid. Min första utmaning är hur jag ska kunna fylla deras skor, sade den nyvalda Helsingforsbiskopen på onsdagen.
Kort efter ärkebiskop Kari Mäkinens besked förra veckan meddelade Björn Vikström på sin Facebooksida att han ser det som naturligt att de nuvarande biskoparna prövar tanken att ställa upp i valet, ett meddelande som resulterade i att personer som vill se honom som kandidat, hörde av sig med positiv respons.
HBL ber Vikström utveckla sitt resonemang om att eventuellt kandidera i valet som hålls i februari.
– I det här skedet kan jag säga att jag inte har stängt dörren för möjligheten att ställa upp. Nu avvaktar jag och ser hur diskussionen bland de röstberättigade kommer i gång, säger Vikström som kan tänka sig att ställa upp i ärkebiskopsvalet ifall det finns beställning på en person med hans värderingar. Vad för slags valrörelse kommer vi att få se då nästa ärkebiskop väljs? – De senaste åren har personvalen i kyrkan präglats av en polarisering mellan liberala och konservativa. Förr gällde debatten synen på kvinnliga präster, i dag diskuteras synen på samkönade äktenskap. Men garanterat kommer också andra frågor än äktenskapssynen att spela in, till exempel i vilken grad kyrkan borde luckra upp banden till statsmakten och utvecklas mot att bli vad man kunde kalla en organisation inom den tredje sektorn. Hurdan borde Finlands nästa ärkebiskop vara? – Det behövs en person som i Kari Mäkinens anda aktivt tar del i samhällsdebatten och för fram kristna värderingar som människovärde, solidaritet och gästfrihet över gränserna. Det är också viktigt att så många som möjligt inom kyrkan upplever att den nya ärkebiskopen representerar dem och för deras talan. Det är en utmaning i vår kyrka som är rätt splittrad, både geografiskt och teologiskt.
Namnspekulationerna i gång
Reglerna för hur ärkebiskopsvalet går till har förändrats sedan förra gången så att ärkestiftet i Åbo har fått något mindre inflytande, men fortfarande väger ärkestiftets röster tungt, vilket brukar gynna kandidater från Åbohållet.
Mäkinens besked fick namnspekulationerna om efterträdaren att ta fart. Teologen och tidigare chefredaktören för tidningar som Kyrkpressen, Kyrkans Tidning och Kotimaa, Olav S. Melin, bedömer att Esbobiskopen Tapio Luoma ifall han är intresserad, är en stark kandidat. Luoma beskrivs som en ”försiktig general” och en ”god luthersk teolog” som har ägnat sig mycket åt utbildningsfrågor. På en värdeskala konservativ-liberal sägs han vara konservativare än Vikström.
– Luoma är något av ett säkert kort: Han tänker inte högt på samma sätt som nuvarande ärkebiskopen Kari Mäkinen utan väger sina ord mycket noga innan han uttalar sig, säger Melin.
Faktorer som talar emot Vikström
Olav S. Melin säger att Björn Vikström har de egenskaper och kvalifikationer som krävs av en ärkebiskop, men bedömer att det finns faktorer som talar mot att Vikström skulle bli vald: Språkklimatet i kyrkan är i dag sådant att det kan ligga en kandidat med svenska som modersmål i fatet. En annan barlast är att Björn Vikströms far John också var ärkebiskop. Det skulle inte falla alla i smaken om ärkebiskopsstolen gick i arv till sonen, låt vara att Finland har haft två andra ärkebiskopar sedan John Vikström: Jukka Paarma och nu senast Mäkinen.
Olav S. Melin misstänker också att Björn Vikströms radikala förslag att kyrkan kunde lösa tvisten om samkönade äktenskap genom att avstå från vigselrätten och i stället börja välsigna alla par, oavsett sexuell läggning, kan ligga honom i fatet, eftersom de som bestämmer i kyrkan ser vigselrätten som en maktfaktor som det vore dumt att ge bort.
– Om du frågar mig så hoppas jag att Björn Vikström ska bli vid sin läst. Han är en bra biskop i Borgå stift och med tanke på att de konservativa krafterna i stiftet har vuxit sig ganska starka, behövs det en person som Björn Vikström på biskopsposten, säger Melin.
Till saken hör att Björn Vikström redan då han tillträdde som biskop år 2009 sade att han inte hade för avsikt att vara biskop i Borgå tills pensioneringen, utan att tio år på posten räcker. Vikström säger att realistiska alternativ för honom hittills har varit att bli kyrkoherde i någon församling eller söka sig till en akademisk tjänst. Mäkinens meddelande att han går i pension kom tidigare än vad Vikström hade tänkt och var inget som han hade förberett sig på.
Dags för en kvinna?
Det är mycket möjligt att Finland den här gången får sin första kvinnliga ärkebiskopskandidat. Tänkbara namn är till exempel Jaana Hallamaa och Kaisamari Hintikka som i går besegrades av Teemu Laajasalo som valdes till ny Helsingforsbiskop efter Irja Askola.
Prosten Henrik Perret som länge var den tongivande prästen bland Borgå stifts konservativa medlemmar i södra Finland, bedömer att biskopen i S:t Michel, Seppo Häkkinen, och Kuopiobiskopen Jari Jolkkonen är namn som kunde samla de konservativa rösterna i ärkebiskopsvalet förutsatt att de ställer upp. Andra som kunde backas upp också på konservativt håll är Tammerforsbiskopen Matti Repo och biskopen i Lappo, Simo Peura.
– Häkkinen har säkert många traditionella kyrkokristnas stöd och är den av biskoparna som har profilerat sig klarast i äktenskapsfrågan, säger Perret.
Ingen tacksam uppgift
Perret misstänker att många som känner sig manade att ställa upp i ärkebiskopsvalet avstår på grund av de utmaningar som kyrkan står inför.
– Att bli nästa ärkebiskop är en mycket svår sits. Just nu bevittnar vi hur kyrkan rasar samman och i många avseenden är fullkomligt splittrad av olika åsikter och grupper. Ganska många funderar om kyrkan i Finland går samma öde till mötes som i andra länder där medlemskåren har minskat drastiskt. Kyrkan är en stor apparat med många anställda och fastigheter som är dyra i drift. Minskade skatteintäkter betyder att väldigt tunga beslut väntar.