”Det är två olika samhällen dag och natt”
Systematiska hot och våldsyttringar mot vittnen, stenkastning mot polisen och ökad narkotikahandel. Den svenska polisen publicerade i juni en ny rapport om utsatta områden som kännetecknas av låg socioekonomisk status. Beskrivningen är inte smickrande.
Rapporten är en fortsättning på tidigare rapporter och indikationer på att det finns problem i vissa områden.
– Vi måste helt enkelt ha en lägesbild över situationen i områdena för att kunna göra handlingsplaner för att förbättra situationen, säger Nicklas Lundh, chef för sektionen för underrättelsesamordning på den svenska polismyndighetens Nationella operativa avdelning. Ökar inte en lista över utsatta områden stigmatiseringen av dem? – Många av områdena är redan stigmatiserade. Rapporten visar att de är brottsutsatta på ett sätt som man inte tidigare pratat om i medierna, säger Per-Olof Hallin, professor i kulturgeografi vid Malmö högskola.
Den mest problematiska verksamheten i de utsatta områdena är narkotikahandeln, som lett till ett ökat antal skjutningar.
Även om de anmälda narkotikarelaterade brotten har blivit fler under de senaste åren, sticker inte de utsatta områdena i Stockholm ut nästan alls i statistiken. I de centrala stadsdelarna Norrmalm och Östermalm är både narkotika- och våldsbrotten mångdubbelt fler.
Statistiken säger ändå inte allt – till de centrala delarna kommer det människor från hela stadsregionen och där finns mer polisresurser, säger Stina Holmberg, forsknings- och utredningsråd vid Brottsförebyggande rådet.
– I de utsatta områdena är handeln mer provocerande och öppen.
Hallin säger att ”99,9 procent” av befolkningen i de utsatta områdena inte är inblandad i kriminell verksamhet. Däremot är en del unga män det.
– Kriminella tar över vissa ställen, en begränsad del av till exempel ett torg eller en tunnelbanestation, för att sälja narkotika, säger Hallin.
På de här samlingsplatserna har det den senaste tiden skett många skjutningar. Mellan åren 2006 och 2014 ökade antalet rapporterade fall av skjutningar i Sverige från 306 till 367.
– Användningen av våld är till 99 procent inom och mellan de kriminella grupperna, säger Hallin.
Utomstående har ändå blivit offer för de kriminella gängens våld. I Göteborg dog en åttaårig pojke i fjol då en handgranat kastades in i lägenheten där han låg och sov.
Utanför rättssystemet
Det närliggande våldet har lett till ökad upplevd otrygghet i de drabbade områdena. Det har å sin sida lett till minskad benägenhet att anmäla brott och ställa upp som vittnen, eftersom man då kan bli utsatt för systematiska hot och våldshandlingar.
– Man har inte så stor tillit till polisen om man har erfarenheter av att polisen inte har kommit då man behövt hjälp. Samma gäller i glesbygdsområden – polisen lider av resursbrist, säger Hallin.
De som immigrerat från Mellanöstern eller Nordafrika har ofta svårare att lita på rättsväsendet.
– Om man i sitt hemland har blivit förföljd av rättsvårdande instanser kan man ha en rädsla för dem här också, och då löser man konflikter på ett annat sätt, säger Lundh. Hurdant är livet i de utsatta områdena? – Jag tror att det första du skulle tycka klockan ett på dagen vore att det inte är så märkvärdigt, man kan säkert uppleva en mångkulturell, härlig vardag. Men det är två olika samhällen dag och natt. Näringslivet har svårigheter då personer med stort våldskapital återkommande stör och gör skada. De kan använda butiker som narkotikalager, tvinga dem att sluta sin verksamhet eller pressa dem att sälja den billigt till dem, säger Lundh.
Unga män kriminaliseras
En stor del av invånarna samt de kriminella i de utsatta områdena har utländsk bakgrund. Flyktingar har enligt Hallin i hög grad sökt sig dit, eftersom de har släkt och vänner där. Det igen har ökat trångboddheten.
– Unga tvingas ut, det offentliga rummet blir deras vardagsrum. Där träffar de sedan både kompisar och kriminell verksamhet, säger Nicklas Lundh.
I de utsatta områdena går en stor del av ungdomarna ut grundskolan utan gymnasiebehörighet – i Rosengård i Malmö är de årligen över hundra stycken. Att inte ha någonstans att ta vägen leder ofta till att man träffar dem som gör snabba pengar och kommer nära kriminaliteten.
Den yngsta riskgruppen som involveras i den kriminella verksamheten är 7–12-åringar. De kan få i uppdrag att sköta ärenden som stenkastning, skadegörelse eller transport av vapen.
– Om vi inte bryter trenden växer den här riskgruppen, men vi gör inte det på 1–2 år. Vi måste jobba långsiktigt och sätta in resurser och få något meningsfullt för de unga att göra, säger Lundh.
Hallin säger att problemen började under 1990-talets djupa ekonomiska kris, då man gjorde stora nedskärningar i den offentliga sektorn och införde fritt skolval och privatiserade skolor. Bostadsmarknaden har också blivit allt mer segregerad, vilket innebär att människor med låg socioekonomisk bakgrund inte har många bostadsområden att välja mellan.
– För att lösa problemen borde man återupprätta välfärdssamhället med en bra skola, bra bostäder, barnomsorg och en fungerande polis, säger Hallin.
Trygghet
Lundh säger att det först och främst krävs ökad närvaro av samhällsaktörerna och en trygg och bättre skolgång, så att de unga har något meningsfullt att gå vidare till efter grundskolan, samt åtgärder mot trångboddheten.
Enligt Hallin blev situationen sämre i de utsatta områdena under
alliansregeringens tid vid makten till år 2014.
– Regeringen gjorde ingenting, områdena blev bortglömda. Regeringens skattereform gynnade medelklassen, inte dem som är utsatta.
Nu har man pratat om problemen i regeringen, men de konkreta åtgärderna saknas än.
– I den politiska debatten har de utsatta områdena blivit en arena för invandrings- och integrationsfrågor, och de som för den debatten har inte det bästa för boende i området i åtanke, säger Hallin.