Vår äventyrare i farten
Bokrecension Stefan Lundbergs reportageserie om pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela har byggts ut och blivit en bok.
RESOR
●●Stefan Lundberg, På Spaniens tak Förlaget, 2017. 155 s.
■■They say we are a vanishing race. Stewart Grangers■ord,■i■en■i■övrigt■ bortglömd■äventyrsfilm,■har■följt■mig■ genom■åren.■Den■försvinnande■rasen■ är■äventyraren,■men■som■världen■ser■ ut■är■någon■omedelbar■sorti■inte■precis■för■handen.■
Också■i■HBL:s■redaktion■ingår■sedan■många■år■en■fullblodsäventyrare, Stefan Lundberg,■som■varje■sommar■roar■och■oroar■läsekretsen■med■ ett■nytt■vågspel,■det■ena■mer■påfrestande■än■det■andra.■Till■de■fysiskt■och■ psykiskt■ mest■ imponerande■ satsningarna■hörde■2016■års■pilgrimsvandring■till■Santiago■de■Compostela■–■ett■äventyr■som■nu■omstöpts■till■ en■bok,■väsentligen■densamma■som■ texten■i■HBL,■dock■utökad■med■diverse■filosoferande■bland■annat■om■författarskapets■och■journalistikens■villkor.■Tuffa■villkor,■men■tuff■är■också■ en■vandring■på■Spaniens■tak.
Alltsammans■fick■sin■början■med■ att■aposteln■Santiago,■av■Lundberg■ omdöpt■till■Jakob,■efter■sin■missionsresa■blivit■halshuggen■av■Herodes Agrippa.■Enligt■myten■lades■kropp■ och■huvud■i■en■båt■utan■åror■och■roder.■Farkosten■flöt■över■Medelhavet,■ genom■Gibraltars■sund■och■norrut■ längs■Atlantkusten.■Vid■staden■Iria■ Flavia■fick■båten■landkänning,■aposteln■lyftes■ut■och■begravdes■på■en■ plats■med■namnet■Compostela.■Dit■ ordnas■årligen■storstilade■vallfärder.■
De■flesta■peregrinos■–■ca■200 000■ personer■–■lär■välja■den■sydligare■och■ mindre■kuperade■huvudrutten■Camino■Francés.■Men■Stefan■Lundberg■ sällade■sig■till■de■drygt■15 000■som■ föredrar■ Camino■ del■ Norte.■ Hans■ önskan■var■att■blöta■fötterna■i■havet,■och■det■gör■han■mycket■riktigt■ på■pärmen■till■sin■bok,■där■han■med■ ryggsäck■och■belåten■min■vadar■i■ ■strandvattnet■på■en■vidsträckt■playa.
Bilden■ger■ett■mödolöst■intryck,■ men■den■månadslånga■vandringen■ över■840■km■är■långt■ifrån■någon■ barnlek.■ Medeltalet■ för■ en■ dag■ är■ 45 000■steg,■innan■resan■är■slut■har■ en■miljon■överskridits.■Övernattningarna■vid■dagens■slut■är■ofta■osäkra,■i■ många■fall■oroliga.■Det■gäller■att■ha■ hög■motivation,■antingen■ett■religiöst■ sinnelag■eller■något■annat.■I■Lundbergs■fall■något■annat.■När■han■vid■ resans■slut■får■sin■Compostela,■beviset■för■en■färd■enligt■gällande■regler,■ och■blir■uppmanad■att■förklara■varför■han■gjort■resan,■vill■han■varken■ vidkännas■några■religiösa,■andliga■ eller■sportsliga■orsaker.■”Inget■av■de■ skälen■gäller■för■mig.■Jag■har■vandrat■av■nyfikenhet.”■
En mäktig kraft
Det■var■nyfikenhet■som■drev■Charles Darwin■och■James Cook,■kanske■också■den■helige■Jakob.■I■Lundbergs■fall■ har■nyfikenheten■med■lätthet■över-
vunnit eventuella protester från hans kropp. I början av boken avslöjar författaren att han bär på sviter av en fotbollsskada ”på grund av någon nervbana som har tagit stryk. Ibland blir benet mystiskt kraftlöst, ibland snavar jag på de mest obetydliga hinder och ibland får jag sanslösa kramper”. Mot slutet av vandringen förvärras skadan av den ständiga ansträngningen, men några magnesiumtabletter räddar skivan.
Magnesium är annars inte den substans man i första hand förknippar namnet Lundberg med. Det hägrande slutmålet för varje dagsetapp är en iskyld öl, ibland ter sig författaren som något av en birragrino – en vitsig variant av det vanliga peregrino. Vad gäller tankningen under dagen handlar det mycket om slumpen, det kan bli allt mellan en rejäl biff och ”vegetariskt jox”. Men jag ställer mig frågande till en lång dags vandring på en kopp kaffe, en croissant och ett äpple. En annan sak som förvånat mig är att Lundberg tydligen rört sig barhuvad över brännheta landskap. Han startade med en flott fransk keps, men den tappade han nästan omedelbart.
Också andra prylar, bland annat hans fina vandringsstavar, försvinner, men han skaffar strax andra i stället. Som prylarna är färdkamraterna på vägen, de kommer och går. När man vandrar en månad växer en stark gemenskap fram, mellan författaren och många medvandrare: österrikaren Mikael, den unge polacken Michal, tyskan Sandra och många fler. Men när resan är över skiljs man med ett Buon Camino amigos. Som en bekräftelse kollapsar båda vandringsskorna vid slutmålet.
Slutmålet?
En resa som går på djupet tar aldrig slut, den fortsätter livet ut. För vandraren själv och för hans läsare, som följt honom genom ett klassiskt landskap, än i naturtillstånd, än skövlat av civilisation, förevigat av en svit lysande fotografier tagna med mobil, men framför allt av en ledig, snärtig stilkonst, med glimten i ögat. Den som låter sig anas bakom omslagsbildens mörka glasögon. Därunder skymtar munnen halvt i skugga, halvöppen, som om han ropade till oss, vår äventyrare i farten: ”Tveka inte! Kom med på färden!”