Valresultatet i stortingsvalet i Norge är ovisst men odramatiskt med tanke på framtiden.

Valrörelsen i Norge har gått in i sitt avgörande skede. Den första stora partiledardebatten hölls förra veckan och utgången i stortingsvalet är oviss.

Istortingsvalet den 10 september tävlar två partier i en klass för sig, socialdemokratiska Arbeiderpartiet (Ap) och de norska moderaterna Høyre (H). Men de behöver hjälp. De leder varsitt inofficiellt block i norsk politik och är därför beroende av hur det går för de mindre partierna.

I det föregående stortingsvalet 2013 blev Ap störst, men det blev ändå en borgerlig regering eftersom det blocket blev större. Regeringen bildades i alla fall bara av två partier, Höyre och högerpopulistiska Fremskrittspartiet (FrP). Genom ett samarbetsavtal har regeringen stötts av de två borgerliga mittenpartierna Venstre och Kristelig Folkeparti.

Fram till för en vecka sedan pekade det mesta på att det blir regeringsskifte, men nu har väljarstödet för Ap börjat vika rejält. I den senaste partimätningen får Arbeiderpartiet sitt lägsta stöd sedan det förra valet då man tvingades ge över makten till Høyre och de borgerliga partierna. Ap är visserligen fortfarande störst med drygt 27 procent, men partiets väljarstöd har fallit med nästan sex procentenheter sedan juli. Samtidigt är den majoritet man i tidigare mätningar har haft tillsammans med Sosialistisk Venstreparti (SV) och Senterpartiet (S) nu högst osäker.

De båda regeringspartierna har gått framåt, speciellt FrP. Men då ett av stödpartierna, Venstre, hamnar under röstspärren är osäkerheten stor för hur det slutligen kommer att gå på valdagen. Får Erna Solberg (H) fortsätta som statsminister eller tar Jonas Gahr Støre och Ap över rodret?

Oberoende av hur det går kommer stabiliteten i det norska samhället och politiken inte att rubbas. För Norge och den vanliga norrmannen blir skillnaderna inte så stora. Valresultatet är ovisst men odramatiskt med tanke på framtiden.

Ekonomin är ett viktigt ämne i val som val i varje land. I Norge är problemen emellertid av annan art tack vare landets oerhört starka ekonomi med oljeoch gasintäkterna som garant för fortsatt hög välfärd. Visserligen skedde något historiskt i juni då Norge för första gången på 19 år visade upp ett handelsunderskott. Det var främst på grund av aktuella stora inköp av utländska flygplan, olje- och gasplattformer. Den norska ekonomin är fortsättningsvis mycket god. För politikerna finns en hel del att fördela och alla krav på nedskärningar är måttliga.

Oljemarknaden har visserligen varit instabil redan en tid och priserna är betydligt lägre än för några år sedan, men den norska oljefonden är en försäkring för att Norge också i framtiden kommer att ha det väl ställt. Den värderas till 8 000 miljarder norska kronor, cirka 860 miljarder euro. För den summan skulle Finlands hela statsbudget kunna finansieras i 15 år.

En tydlig tvistefråga mellan de borgerliga och vänsterblocket är, som vanligt, beskattningen. Regeringspartierna vill sänka skatterna, FrP allra mest, medan Ap och de andra på vänsterkanten anser att det inte får ske speciellt då oljepriset är lågt. Då realavkastningen av oljefonden nu blir mindre minskas uttaget. Det minskar handlingsutrymmet och i stället tycker vänsterpartierna

att beskattningen borde skärpas.

Invandringen debatteras också i Norge och i valrörelsen, men inte lika livligt som för ett par år sedan då Europa nåddes av den stora flyktingvågen. Norge tog 2015 emot ungefär lika många asylsökande som Finland, cirka 30 000. Precis som i Finland har också debattklimatet hårdnat och invandringspolitiken skärpts. En stor orsak är att den norska regeringen, såsom den finska, har innehållit ett klart invandringskritiskt parti.

Fremskrittspartiet påminner ganska mycket om det gamla sannfinländska partiet och är nu för första gången i regeringsställning, precis som Sannf var. FrP har sin bakgrund i 1970-talet då man kämpade mot byråkrati och skatter. De stora valframgångarna kom i alla fall senare med en mer invandrarfientlig retorik – jämför här med Sannfinländarna.

Till skillnad från Sannf har FrP i regeringsställning lyckats hålla sina ställningar och väljarstödet.

En viktig fråga i valdebatten i Norge är något som kan kallas norska värden och värderingar. Frågan är besläktad med invandrings- och globaliseringsfrågor.

Norges tidigare val att stå utanför EU gör i alla fall att den på andra håll bekanta EU-kritiken är av en lite annan art i den norska debatten. De som är mest nationalistiska anser att Norge inte ens ska ha den integrering man nu har i form av EEA-avtalet med EU.