Minna Canths liv blir manisk musik
Blott kvinnliga tonsättare spelades vid den andra Kokonainen-festivalen i Tavastehus. Särskilt fin var Cecilia Damströms uruppförda pianokvintett med bilder ur Minna Canths liv.
Konsertrecension ●●KAMMARMUSIK Kvinnans öde Kokonainen-festivalens avslutningskonsert i Janakkala kyrka 20.8. Terttu Iso-Oja, sopran; Minna Kangas, Linda Suolahti, Anna Husgafvel och Maija Wesslund, violin; Mari Viluksela och Hanna Pakkala, altviolin; Sara Viluksela och Anni Kallioniemi, cello; Niilo Myllynen, kontrabas; Matias Häkkinen, cembalo; Tiina Karakorpi, piano. Korsun, Meda, Seppälä, Vivaldi, Damström. Krafterna bakom Kokonainen-festivalen vill lyfta fram både historiska och nutida kvinnliga tonsättare. Under festivalens andra upplaga, som gick av stapeln i Tavastehus i torsdags, passade man bland annat på att hylla Helvi Leiviskä, född för 115 år sedan.
Avslutningskonserten i den vackert belägna stenkyrkan i Janakkala innehöll både nytt och gammalt: stycken av Anna Korsun (f. 1986) och Matilda Seppälä (f. 1993) varvades med Bianca Maria Medas (ca 1665– 1700) och Antonio Vivaldis (1678– 1741) barocktoner. Kvällen avslutades med uruppförandet av Cecilia Damströms (f. 1988) pianokvintett.
Den omedelbara övergången från Korsuns avantgardistiska Song of a Fish för solosopran till Medas motett Cari Musici för sopran, stråkar och cembalo var en snillrik och stimulerande idé. Terttu Iso-Ojas tolkningar var uttrycksfulla och rösten strålande, men jag hade önskat ett mer kontrollerat vibrato i motetten.
Ukrainskfödda Korsuns pianokvintett Isostasie imponerade med ett apokalyptiskt klangfält där små förändringar fick stor betydelse. Seppäläs Itus för soloviolin, spelad av Maija Wesslund, var som en dynamisk kedja av olika violinistiska texturer och gester.
Musikerna gjorde genomgående väl ifrån sig, och atmosfären var samtidigt avslappnad och engagerad – en egenskap som präglar de mindre festivalerna. Vivaldis konserter för fyra violiner (F-dur) och två violiner (g-moll) fick klangfulla och fartfyllda tolkningar med erfarna violinisten Minna Kangas i spetsen.
Beställningsverket Minna – Kuvia Minna Canthin elämästä (Bilder ur Minna Canths liv) är Cecilia Damströms första pianokvintett. Det 25 minuter långa verket består av fyra satser (Begynnelsen, Uppehållet, Viljan, Minnet) som inspirerats av skeden i författaren och jämlikhetskämpen Canths (1844–1897) liv.
Utgångspunkten har varit fruktbar och musiken är både inspirerad och inspirerande, men kanske skulle det inte ha varit nödvändigt att understryka de programmatiska sambanden mellan musiken och biografin. En abstrakt distans lämnar mer utrymme för åhörarnas fantasi.
I alla fall kom Canths viljestyrka tydligt fram i den starka och nästan maniskt energiska musiken. Damström kan även skapa kontraster, som i den fina andra satsen där stråkarna spelade fragila melodier mot pianots låga toner. Verket är inte heller utan humor: tredje satsens sordinerade perpetuum mobile-textur förde mungiporna uppåt.
Stråkarna behandlas mest som en homogen grupp, med violinsolot i slutet som ett vackert undantag, och den mångsidiga pianostämman innehåller även toner som spelas direkt på pianots strängar. Dessutom sjöng musikerna som en änglakör och visslade flerstämmigt (en föredömlig prestation). Det där med visslandet var speciellt fyndigt, som en emanciperad gest: tack Minna, vi kan vissla obekymrat!
Pianokvintetten är första delen i Damströms trilogi Naisen kohtalo (Kvinnans öde). De övriga två delarna, som kommer att handla om Aino Sibelius och Helene Schjerfbeck, uruppförs under Kokonainenfestivalen 2018 och 2019. Ett fint exempel på långsiktig planering!