Avvisningscenter utreds igen efter Åboattacken
Att spärra in folk ökar knappast säkerheten, anser forskningschef
Polisstyrelsen utreder nu i samarbete med Inrikesministeriet möjligheterna att grunda avvisningscenter för asylsökande som fått avslag på sin ansökan. Möjligheterna utreddes redan i fjol, men saken lades på is då polisen ansåg att förslaget knappast hade förbättrat polisens förutsättningar. Polisstyrelsen anser att det inte med nuvarande lagstiftning finns några fungerande alternativ.
Det tidigare förslaget byggde på boende- och anmälningsskyldighet på ett visst ställe.
Polisen avvisar för tillfället ungefär 300 personer per månad.
Mahdi Abdile, forskningschef på Kyrkans utlandshjälps arbete mot våldsam radikalisering, tror inte att säkerheten ökar om man spärrar in de asylsökande.
– Flyktingskap har inget med terrorism att göra, det är inte samma sak fast många nu i diskussionen kopplar ihop de här sakerna, säger Abdile.
Det var i början av 2016, då flyktingförläggningarna var fulla till bristningsgränsen, som tanken på avvisningscenter för asylsökande först vädrades. Det förslag som Inrikesministeriet då tog fram i samarbete med Migrationsverket och Polisstyrelsen lades ändå på is för ett år sedan, men plockas nu fram på nytt. På tisdagen sade bland annat finansminister Petteri Orpo (Saml) och Centerns gruppordförande Antti Kaikkonen att avvisningscenter med striktare övervakning bör övervägas igen.
Polisstyrelsen utreder nu för sin del på uppdrag av Inrikesministeriet möjligheterna och behovet på nytt.
– Men hela processen är nu under arbete, och vi har precis börjat. I det här skedet kan jag inte säga så mycket annat än att vi utreder saken. Men den typ av avvisningscenter som är möjliga med nuvarande lagstiftning finns det ur polisens synvinkel fortfarande inget behov för, säger polisinspektören Mia Poutanen vid Polisstyrelsen.
I det tidigare förslaget var tanken att grunda särskilda center för asylsökande som kan tänkas motarbeta en avvisning eller försöka gå under jorden. Det kunde gälla såväl asylsökande med ett avvisningsbeslut som vunnit laga kraft som personer som väntar på utslag i förvaltningsdomstolen.
I början av året infördes boendeskyldighet som en ny säkringsåtgärd i utlänningslagen, vilket innebär att den asylsökande kan åläggas att bo i en viss förläggning och dagligen anmäla sig där. Sedan tidigare finns anmälningsskyldighet, som innebär att en person kan åläggas att anmäla sig maximalt fyra gånger per dygn på en viss plats. De här säkringsåtgärderna skulle avvisningscentret enligt förslaget ha till sitt förfogande, men dörrarna skulle inte vara låsta. För att grunda sådana center krävs ingen lagändring.
– Förslaget lades på is bland annat för att det innebär ganska betydande säkerhetsarrangemang. Då det finns många som är inne i avvisningsprocessen är det viktigt att centret kan garantera säkerheten, vilket skulle kräva klart mer säkerhetsåtgärder än vid en vanlig flyktingförläggning. Å andra sidan kunde man ändå inte garantera att folk stannar kvar, då det är fritt att röra sig utanför centret, så den som vill kunde
ändå försvinna, säger överdirektör Jorma Vuorio vid Inrikesministeriets migrationsavdelning.
En annan fråga är centrets eller centrens placering.
– Åtminstone i teorin finns en risk för att invånarna på orten kunde tänkas uppleva centrets närvaro som ett hot, anser Vuorio. Och dessutom: – För ett år sedan fanns det inte ens särskilt många att avvisa. Men nu kommer ju många beslut från förvaltningsdomstolarna och det betyder också att antalet avvisningar ökar, då en stor del får ett negativt beslut.
Vid flyktingförläggningarna finns för tillfället drygt 11 000 personer som fått avslag på sin asylansökan, varav en stor del väntar på beslut i förvaltningsdomstolen.
”Ingen poäng att alla bor i avvisningscenter”
Vuorio känner till två avvisningscenter, som ligger i Danmark. De är ensligt belägna och noga övervakade och erbjuder ett minimum av service. Några andra avvisningscenter finns inte i Norden.
– Ett avvisningscenter ska i så fall finnas till för att trygga avvisningen, och innan en person placeras där måste det finnas en misstanke om att personen kommer att försvåra avvisningen. Snart har vi tusentals asylsökande med avvisningsbeslut, och jag ser ingen poäng i att de alla ska bo i avvisningscenter, säger Vuorio.
Regeringen har redan tidigare fattat beslut om att öka antalet platser i de slutna förvaringsenheterna med fyrtio i år, varav tio redan har öppnats och resten öppnas under hösten och vintern vid förvaringsenheten i Joutseno. För att en person ska kunna tas i förvar krävs att vissa kriterier uppfylls och beslutet bekräftas i tingsrätten.
För tillfället avvisas ungefär 300 personer per månad, såväl genom frivillig återresa som av polisen. Över hälften av avvisningarna verkställs av polisen.
Hur många som försvinner före avvisningen verkställs kan Mia Poutanen vid Polisstyrelsen inte säga, men då det sker skickar polisen ut en efterlysning på personen. Söker polisen aktivt efter papperslösa personer? – Övervakningen av utlänningar är en av våra prioriteringar nu, så ja, man kan säga att vi har fokus på den saken.
Ökar inte tryggheten
Men att förpassa asylsökande som fått avslag på sin ansökan till särskilt övervakade avvisningscenter skulle inte förbättra tryggheten i samhället ett dugg, anser Mahdi Abdile, forskningschef vid Kyrkans utlandshjälps arbete mot våldsam radikalisering.
– Fast man skulle sätta dem i fängelse skulle det inte öka tryggheten. Alla som fått ett negativt asylbeslut är inte radikaliserade, och alla radikaliserade utför inte terrordåd. Det är viktigt att man till att börja med förstår processen som ligger bakom radikalisering.
Abdile tycker att diskussionen efter knivdådet i Åbo spårat ur till den del det gäller flyktingar och asylsökande.
– Flyktingskap har ingenting med terrorism att göra, det är inte samma sak fast många nu i diskussionen kopplar ihop de här sakerna. Det finns ingen forskning som tyder på att flyktingskap skulle leda till radikalisering. Största delen av flyktingarna och de asylsökande har ingenting med terrorism att göra, de är själva offer.
Det är på de 350 personer i Finland som polisen följer och ser som en säkerhetsrisk som man ska rikta insatserna, anser Abdile.
– Om någon är i riskzonen måste man ingripa. Det finns ganska mycket forskning om varför vissa radikaliseras och vad som hjälper. För en del handlar det om ideologi, för andra om ekonomi och brist på arbete och utsikter, och för ytterligare andra kanske om mentala eller sociala problem. Då kan man ingripa med just den typ av åtgärder som behövs i vart och ett enskilt fall.
Här har kommunerna en viktig roll, liksom det yrkesfolk som arbetar vid förläggningarna i de fall det eventuellt gäller en asylsökande.
– De är helt säkert inte många, men också här gäller att det finns hjälp att få vid behov, till exempel av organisationer som arbetar mot radikalisering, säger Abdile.
Flyktingskap har ingenting med terrorism att göra, det är inte samma sak fast många nu i diskussionen kopplar ihop de här sakerna. Det finns ingen forskning som tyder på att flyktingskap skulle leda till radikalisering. Största delen av flyktingarna och de asylsökande har ingenting med terrorism att göra, de är själva offer. Mahdi Abdile Forskningschef vid Kyrkans utlandshjälps