Semifinal med smak av kimchi
Koreanerna klarar sig extremt bra i pågående Maj Lind-pianotävlingen. Fem av sex gick vidare till semifinal. Ändå kan man inte tala om något utmärkande drag. – De är alla personligheter, säger pianopedagogen Niklas Pokki.
Pianisten och pedagogen Niklas Pokki upprepar det som alltid brukar framhävas: att nivån i årets Maj Lind-pianotävling är extremt hög, åtminstone på basen av första omgången. När tävlingen i dag går in i sin nästa fas, spår Pokki att man kommer att kunna skönja större skillnader mellan de tävlande.
– Många kan bränna av stora kanoner i första omgången och en viss trötthet kan märkas i nästa skede. Det är inte heller ovanligt att man visar upp en polerad och glansig yta i första omgången, som kanske inte är fullt lika polerad i andra omgången.
I egenskap av expertkommentator för Yle och medlem av tävlingskommittén har Niklas Pokki hört alla tävlande i årets tävling. Särskilt glad är han över att ha hört så många personliga pianister.
– Personlighet är en bra sak och skall uppmuntras, men alltid har det inte uppskattats. I den här tävlingen kunde man se att de mera personliga rösterna gick vidare.
Djupsinniga virtuoser
De bästa pianisterna säger Pokki är de för vilka allt verkar fungera, alltså de som är både virtuoser och djupsinniga musiker.
– Utan att placera dem i någon rangordning tänker jag speciellt på Hans H. Suh, Evan Wong och Mackenzie Melemed. De är sådana som skiljer sig ur mängden.
Pokki tror att dessa personers plats har varit ganska självklar i semifinalen. Pokki hade därtill själv hoppats på att få se flera finländare i semifinalen, men det har kanske med personliga preferenser att göra. De båda semifinalisterna Hannu Alasaarela och Väinö Jalkanen bedömer han ändå som ytterst intressanta. Åldersaspekten talas det om med jämna mellanrum och man frågar sig om juryn ska ta i beaktande den tävlandes ålder. Spelar det någon roll när det finns en åldersgräns redan i anmälningsskedet? – Det vore kanske fel mot äldre tävlande om juryn i alltför hög grad tog åldern i beaktande. Troligt är ändå att saken inverkar i det undermedvetna, eftersom varje tävling och varje jury vill hitta en ny Argerich, Kissin eller Trifonov. Om man ser till medelåldern bland de tävlande, vet vi att juryn på inget vis har favoriserat unga tävlande. Det viktiga är att spelet är moget, oberoende av om det är en ung eller gammal som spelar.
I Maj Lind-tävlingens första omgång var medelåldern 25 år, och i semifinalen sjönk medelåldern sjungit med blott två månader. Den yngsta tävlande är alltjämt 18 år och den äldsta 29 år. Fem av sex koreaner gick vidare från första omgången till semifinalen. Har de något gemensamt? – Gemensamt är kanske att de alla har övat mycket och att arbetsmoralen är skyhög. I övrigt är de vitt skilda personer. Många har studerat i Europa eller Nordamerika och är därför, det geografiska avståndet till trots, välorienterade i den västerländska kulturen.
I Maj Lind-tävlingen deltog bara tre kineser, av vilka en gick vidare.
– Antalet är sällsynt litet, men unge herr Tianxu An är en hypervirtuos förmåga med fenomenal fysiska förutsättningar för att spela piano. Det återstår bara att se vad det blir av honom om tio år.
Annorlunda live
Pokki har hela tiden lyssnat på pianisterna både i konsertsalen och på band. På det stora hela har Pokki noterat hur vissa pianister kan inge ett rätt neutralt intryck i salen, även om spelet är så så prickfritt att direkt kunde spelas in på skiva. Å andra sidan finns det mera oslipade pianister, som ändå kan vara mästare på att ta rummet i besittning.
– Den här tävlingen har visat hur väl Musikhusets Cameratasal kan låta i goda pianisters händer och hur rummet kan bli till instrumentets förlängning.
Semifinalen i Maj Lind-tävlingen avgörs i Musikhusets Cameratasal på torsdag och fredag. Omgångarna börjar klockan 10 och 17. På fredag kväll klarnar vilka sex som går vidare till första finalomgången på söndag. Orkesterfinalen avgörs nästa veckas onsdag och torsdag.