Bloggdrottningen och trollen
Eva Frantz skildrar infallsrikt bloggosfärens spel med fiktion och verklighet, liksom troll av olika slag.
Kriminalroman
Eva Frantz
Blå villan Schildts & Söderströms 2017
Rebecca Stenlund ligger medvetslös i en blodpöl hemma i det vackra huset hon gjort till scen för sin populära blogg ”Becca i Blå villan”. Hennes lilla son Bruno beger sig ut i natten för att söka hjälp. Hennes man Peter som tröttnat på birollen som den snygga och händiga ”P” i Beccas bloggfiktion och liv har flyttat ut och sover av sig fyllan i sin lilla etta inne i stan.
Lilla Bruno finner hjälp, och så småningom kommer småstadspoliserna Anna Glad och Rolf Månsson allt närmare de brutala realiteterna bakom inrednings- och livsstilsbloggens tjusiga värld. Vem var Rebecka innan hon blev bloggare, vem kan ha haft orsak att hata henne förut och vem hatar henne nu? Vilka är nättrollen Magica och Forneus som spyr sitt gift i bloggens kommentarer, och vad är det för troll som lille Bruno ser i skogsbrynet?
Med Sommarön visade Eva Frantz i fjol att hon har betydande talang för mysdeckarens hantverkssida. Debutens problem var genrens vanliga – att få något så sjaskigt och samtidigt dramatiskt som brott mot liv förankrat i genreformelns krav på lättsmält psykologisk trovärdighet och mysig lokalkänsla.
Med Blå villan har hon kommit ett steg vidare i det svåra värvet att matcha ihop den exceptionella långsiktigt planerade grymheten med den träffsäkert skildrade vardagligheten. Men fortfarande låter sig själva ondskans väsen inte riktigt fång- as i hennes stil. I stället är hon ytterst bra på att skildra de något mindre ogärningarna – från illvilja och hämnd utövade nätt och jämnt inom lagens gränser till att tyrannisera sin familj genom att vara en skitstövel – som här framträder med största trovärdighet. Bloggvärldens falskhet beskriver hon kompetent och lidelsefritt som en berättarkonvention, ett spel där de flesta av deltagarna kan skilja på sanning och saga, och där ett visst mått av svinaktighet hör till kommentarsrutinerna.
Och har ni kommit att tänka på hur det luktar i en garderob fylld med tjusiga vintageklänningar? ”... fastän Becca hade olika metoder för att varsamt rengöra dem var åratal av främmande människors svett svåra att utplåna helt.” Sån detaljkärlek kan man ju inte annat än glädjas åt.
Också äldre kriminalkommissarie Anna Glad är en skickligt komponerad gestalt, hafsig och medelålders men med god iakttagelseförmåga och egna trovärdiga bekymmer i bagaget. Hon är tänkt att återkomma i flera deckare, uppges det på bakpärmen. Inte mig emot.