Från Örebro till Monza, turbiljett
Dokumentären om Ronnie Peterson, Sveriges mest framgångsrika formel 1-förare genom tiderna, är ett sympatiskt idolporträtt som fångar tidsandan inom sporten på sjuttiotalet.
Dokumentär
Superswede – En film om Ronnie Peterson
Regi: Henrik Jansson-Schweizer. Manus: Morgan Jensen. Foto: Carl P. Rasmussen.
Beträffande●bilsport●har●vi●finländare●traditionellt●sett●legat●bättre●till●än● svenskarna.●Men●med●det●inte●sagt● att●de●blågula●skulle●gå●helt●lottlösa.
Ta●till●exempel●formel●1-föraren● Ronnie Peterson●som●hade●skördat● lagrar●långt●innan●våran●Keke Rosberg●debuterade●i●denna●bilsportens● kungsklass.●Sedan●vill●det●sig●ju●inte●bättre●än●att●Örebrosonen●Peterson●i●kölvattnet●av●en●svår●kollision● på●banan●i●Monza●avled●på●sjukhuset,●endast●34●år●gammal.
Orsak●nog●att●stämma●träff●med● dottern●Nina●(Kennedy)●som●återvänder●till●”brottsplatsen”●för●första●
gången sedan den ödesdigra olyckan i september 1978. Poängen är att där man inom bilsportkretsarna gärna talade om ”Superswede” Peterson såg treåringen i henne endast en pappa.
Det säger en del om tonen i filmen, ömsint och klädsamt nostalgisk. Fast nu är Henrik JanssonSchweizers dokumentärfilm inte blott ett personporträtt. Det är också en tidsskildring med hälsningar till en era när formel 1-cirkusen var så mycket mera ”glamorös, färgstark och spännande”, som trefaldige världsmästaren Jackie Stewart lägger saken.
Han får medhåll av brassen Emerson Fittipaldi, Petersons stallkamrat i Lotus, som menar att när man stängde dörren bakom sig kunde man aldrig vara helt säker på att man återvänder helskinnad. Så mycket farligare var motorsporten på den tiden.
Med fötterna på jorden
Ronnie Peterson (1944–1978) växte upp i Almby i Örebro, i en enrummare med kokvrå som han delade med sina föräldrar och brodern Tommy. Som artonåring började Ronnie sedan med gokart, sporrad av pappa Bengt, ingenjör på fritiden.
Därifrån var steget inte långt till formel 3 där landsmannen Reine Wisell bjöd på hårt motstånd. År 1970 debuterade Peterson i formel 1, för March, och blev redan andra året tvåa totalt (efter Jackie Stewart). Året därefter bytte Peterson till Lotus, känt för sina snabba men utomordentligt farliga kärror.
Med Ayrton Senna-dokumentären Senna i färskt minne får man väl lov att konstatera att Superswede inte tävlar om pole position. Till en del beror detta säkert på att Ronnie Peterson av vänner och kolleger karakteriseras som en genomhygglig kille som inte ville en fluga för när (talande nog var akvariefiskar hans främsta hobby).
Inte ens när Peterson säsongen 1978 fick lov att spela andra fiol till förmån för stallkamraten (och blivande världsmästaren) Mario Andretti kom de vassa armbågarna fram – att jämföra med vansinnesduellerna mellan McLaren-förarna Ayrton Senna och Alain Prost. Eller med playboyfasonerna à la James Hunt.
Rullande likkistor
Men ifall dokumentären i termer av personskildring är mera snäll än vass, modell ömsint och sympatiskt idolporträtt, finns det mycket annat att ta vara på. Såsom kärlekshistorien mellan Ronnie och flickvännen/ frun Barbro som efter att ha varit två snart är tre.
Här kommer de tjusiga hemma hos-plåtarna in i bilden, och som bekant är gårdagen som allra charmigast fångad på 8mm (desto mera tragisk är Barbros utförsbacke, hon kom aldrig över förlusten).
Även i övrigt uppskattar man den tidsanda som filmen ger prov på. Välbekanta motorsportsjournalisten Fredrik af Petersen, som inte drar sig för att kalla Peterson för en naturbegåvning, lyfter fram den dåtida vänskapen och gemenskapen mellan förarna, ett resultat av att man reste tillsammans och bodde på samma hotell.
Bidrog till atmosfären gjorde också det i högsta grad vardagliga faromomentet. Kollegan och kompisen Eje Elgh drar sig inte för att kalla sjuttiotalets formel 1-bilar för ”rulllande likkistor” och Ronnie Peterson är ingalunda den enda som under filmens gång får sätta livet till.
Dokumentären är mera snäll än vass, modell ömsint och sympatiskt idolporträtt.