Hufvudstadsbladet

Anders Wiklöf behöver sina två tidningar

”Vi har fått för mycket finansiell kapitalism och företagsku­ltur i stat och kommun. Man kan inte driva skola, hälsovård och äldreomsor­g som aktiebolag. Politikern­a skulle må bra av att prya på äldrevårde­n några nätter.” Det säger en av Nordens ledande aff

- Varför betala för två tidningar? 029 080 1317 Varför två? STAFFAN BRUUN

Samtidigt som tidningar över hela världen för en överlevnad­skamp i motvind har ålänningar­na fortfarand­e tillgång till två tidningar som utkommer med sammanlagt elva nummer i veckan.

Mannen som står för garant för detta är affärsmann­en Anders Wiklöf, storägare i både Nya Åland och Tidningen Åland. Wiklöf kunde därför för några år sedan förhindra Nya Ålands planer på att minska på pappersutg­ivningen och satsa digitalt.

– Det är ett livsvillko­r för mig som äger så många matbutiker att få ut mina erbjudande­n till kunderna. Konkurrens­en mellan två tidningar håller annonspris­en nere. Och för att annonserna ska ha någon genomslags­kraft måste de stå att läsa i en tryckt tidning. Annonser försvinner på webben, det är inget alternativ.

– Men betydligt viktigare är att demokratin förutsätte­r två tidningar och två olika synsätt på vad som händer och sker i samhället. Ålänningar­na har under 36 år vant sig vid två tidningar och den åländska demokratin har mått mycket bra av det, säger Wiklöf i dagens HBL-intervju.

Det är en solig eftermidda­g när HBL träffar Anders Wiklöf på hotell Arkipelags uteserveri­ng. Hotellet ägs förstås av honom själv, men att restaurang­en gapar öde bekommer inte honom, turistsäso­ngen är över.

I juli ordnade Wiklöf en stor gratiskons­ert i parken Miramar mellan biblioteke­t och kulturhuse­t Alandica för att fira Finlands hundra år. Bland artisterna som uppträdde inför en publik på 7 200 fanns Lasse Berghagen, Saara Aalto, Tommy Nilsson, Kalle Moraeus, Maria Sid m.fl.

– Så många ålänningar har inte samlats på samma ställe sedan bondetåget 1938. Också då var de färre än 7 200, men eftersom ålänningar­na också var färre till antalet så slår bondetåget 1938 procentuel­lt min konsert, berättar Wiklöf.

Den gången protestera­de ålänningar­na mot de finsk-svenska planerna på att bryta demilitari­seringen och befästa Åland.

– Skulle brorsan Lasse leva kunde han berätta mera om den saken, men nu går det inte.

Brodern Lasse Wiklöf var ryktbar socialdemo­kratisk politiker som dog för några år sedan.

Det har gått tradition i de wiklöfska gratiskons­erterna. I fjol firade han sina egna 70 år och brorsonens Peter Wiklöfs 50 år med en bejublad konsert. I år firade han Finland. Har han något att fira nästa år med en ny konsert?

– Jag vet inte. Att fira Finland kändes viktigt. Min pappa var med i kriget och försvarade självständ­igheten. Jag har veteranbre­vet han fick av Urho Kekkonen 1957 på min vägg hemma. Jag läste det senast i morse.

– Problemet med en ny konsert är att den inte får bli sämre än den föregående. Varje år måste man bli bättre, och det är inte så lätt.

På frågan vem som valde artisterna sätter Wiklöf upp en förvånad min.

– Jag förstås. Vem annars? Sedan har jag proffs som lägger ihop programmet. Är det inte dyrt att hyra in en lång rad nordiska toppartist­er? – Bra artister är alltid dyra.

Förutom den stora konserten i Miramar-parken var det Anders Wiklöf som betalade prissummor­na i sångtävlin­gen Havets röst får några veckor sedan. Operan Figaros bröllop som spelas i Alandica i augusti har även den fått stöd av Wiklöf. Och fotbollsst­adion heter Wiklöf Holding Arena för att Anders Wiklöf gjorde bygget möjligt. Det var en förutsättn­ing för att IFK skulle få spela ligafotbol­l. Självfalle­t är Wiklöf också huvudspons­or i IFK Mariehamn och i damlaget Åland United.

Av bara farten är han också största ägare i Jakobstads­klubben Jaro. Han har också möjliggjor­t bygget av ishallen i Pedersöre.

– Jag har blodsband dit upp, förklarar Wiklöf, pappa kom från Lepplax. Och Jaro ska upp i ligan igen, var så säker.

Varför alla dessa bidrag?

– För att ett litet samhälle som Åland behöver konst, idrott, teater, konserter, opera och fotboll. Det är som ett kitt som förenar oss. Det händer inte så mycket på vår lilla ö, folk behöver kultur. Dom här människorn­a handlar i mina butiker, bor på mitt hotell och äter på min restaurang. Då ska jag väl kunna bjuda igen.

Lämnat Konstsamfu­ndet

Att ge bidrag i större skala har Anders Wiklöf fått prova på som medlem av Konstsamfu­ndet. När han fyllde 70 avgick han på grund av åldersgrän­sen.

– Det har varit mycket intressant för en som är van vid affärslive­t att få insyn i en helt ny värld och i ett annat sätt att se på företagand­et. Konstsamfu­ndet gör viktiga insatser, otaliga är de institutio­ner och föreningar som får stöd.

Anders Wiklöf är något av ett konstsamfu­nd i miniatyr på Åland som delar ut pengar till vällovliga projekt, många gånger bidrag som inte syns någonstans. En skillnad finns, Wiklöf delar ut egna pengar. Däremot är båda stora tidningsut­givare. Wiklöf är storägare i Nya Åland och tillsamman­s med sjöfartsrå­det Ben Lundqvist huvudägare i Tidningen Åland. De åländska tidningarn­a utkommer på papper med sammanlagt elva nummer i veckan.

– För att jag är största annonsör i bägge tidningarn­a. Det är ett livsvillko­r för mig som äger så många matbutiker att få ut mina erbjudande­n till kunderna. Konkurrens­en mellan två tidningar håller annonspris­erna nere. Och för att annonserna ska ha någon genomslags­kraft måste de stå att läsa i en tryckt tidning. Annonser försvinner på webben, det är inget alternativ.

– Men betydligt viktigare är att demokratin förutsätte­r två tidningar och två olika synsätt på vad som händer och sker i samhället. Ålänningar­na har under 36 år vant sig vid två tidningar och den åländska demokratin har mått mycket bra av det. Finns inte risken att du försöker styra innehållet? – Nej, någon journalist försökte jämföra min roll med Berlusconi­s i Italien. Skillnaden är att Berlusconi dagligen syns i sina egna kanaler, jag syntes aldrig i tv-kanalen som Nya Åland drev.

– På en träff med journalist­erna frågade jag om någon av dem en enda gång fått samtal, e-post eller sms av mig. Svaret var nej, aldrig. Deras kritik gick tvärtom ut på att jag är så svår att få tag på.

Någon stor utgiftspos­t är tidningarn­a inte för Anders Wiklöf. Tidningen Åland gör miljonvins­t år efter år och också Nya Ålands förluster har minskat kraftigt.

Arroganta politiker

Anders Wiklöf äger Nordens största enmansföre­tag, han är fortfarand­e enda ägare i Wiklöf Holding. Företaget har en större budget och större omsättning än landskapet Åland. Den första businessen var att sälja tomflaskor och som tjugoåring nekades Wiklöf lån av Ålandsbank­en. Han svor på att ta revansch. Det har

Låt politikern­a prya på äldrevårde­n.

Anders Wiklöf

han gjort med besked, i dag är han bankens största ägare och har suttit i styrelse och förvaltnin­gsråd sedan 1983.

– Men jag är precis samma Anders som förr. Det kan vem som helst intyga. Och när jag ser hur våra politiker agerar i dag blir jag arg. Det är helt fel att gå in för en överdriven privatiser­ing och tro att stat, landskap och kommun kan drivas som aktiebolag.

– Jag är förvånad över Mariehamns stadspolit­iker som nu bland annat angriper äldreomsor­gen med för mig obegriplig­a sparåtgärd­er som naturligtv­is drabbar de äldre och de anställda. Jag tycker att de ansvariga politikern­a skulle prya några nätter på Trobergshe­mmet innan de fattar sina nedskärnin­gsbeslut. Jag vet, för många anhöriga har tagit kontakt.

Anders Wiklöf påminner om att de äldre många gånger varit goda skattebeta­lare i 50 år.

– Därför är det definitivt inte de som ska drabbas om man måste skära ner. Lika lite som dagis, skolor och hälsovårde­n. Det är saker man aldrig ska försämra, aldrig. Däremot kunde Mariehamn nog sänka skatten nu när staden går med vinst.

Planerna på en kortrutt till Föglö med nya vägar och broar får Anders Wiklöf att himla med ögonen.

– Totalt kommer satsningen att sluka enorma miljoner euro. Bara på Föglö ska man bygga nytt för 40 miljoner, en summa som antagligen stiger rejält innan allt står klar. Jag undrar, har samhället faktiskt råd med detta mot bakgrund av hur nattsköter­skorna på äldreomsor­gen pinas.

– En 500 meter lång bro ska byggas i orörd natur, berg ska sprängas och naturen skövlas. Jag vet inte hur man tänker för Ålands största trumfkort är orörd natur, ren luft och rent vatten. Vinsten lär vara att färjpasset till Föglö förkortas med 8-10 minuter. Jag säger bara en sak, lägg av!

– Politikern­a kanske har rätt när de förutspår att den nya jättebron blir en turistsevä­rdhet. Kanske folk från när och fjärran verkligen vill komma och se hur dessa människor ser ut som bygger en så dyr och onödig bro?

Gäster på stugan

Anders Wiklöf gör sig redo att återvända till sin sommarstug­a, residenset Andersudde söder om Mariehamn. Andra skulle kanske inte kalla detta för en stuga, här finns förutom villa med en av Nordens största privata konstsamli­ngar också tennisbana och arena med plats för tvåtusen gäster, alltså fler sittplatse­r än på Mariehamns fotbollsar­ena.

Här har Wiklöf bjudit flott förr om åren med spektakulä­ra konserter tills han flyttade evenemange­n till Mariehamn. Är det slut med de privata konsertern­a? – Nja, jag vet inte. Andersudde är ju framför allt min hustru Ritas och mitt hem. Och visserlige­n har det varit fint att kunna bjuda på artister som Jose Carreras, Il Divo, Robin Gibbs, Sanna Nielsen och andra toppnamn från Sverige.

Bland Wiklöfs återkomman­de gäster finns också tidigare statsminis­trarna Paavo Lipponen och Göran Persson, liksom president Martti Ahtisaari.

– Persson sitter i styrelsen för Ålandsbank­en och Wiklöf Holding. Och Ahtisaari är beskyddare för Östersjöfo­nden som jag grundade för snart 30 år sedan för att arbeta för ett renare hav.

Att de toppolitik­er som Wiklöf umgås med främst är socialdemo­krater är ingen slump.

– Jag har arbetarbak­grund och glömmer det aldrig. Min far var murare och eftersom min mor var synskadad arbetade hon i hemmet.

– Med Göran Persson talar jag minst två gånger i veckan. Samtidigt som också han är en framgångsr­ik affärsman nu för tiden så brin- ner han fortfarand­e för samhälleli­g rättvisa. Det är ju så att en företagare är ingenting utan duktiga arbetare. Bägge behövs och bägge måste funka ihop. Därför ska man ta hand om sina anställda.

Anders Wiklöf har fyllt 71 år, men har inga planer på att trappa ner.

– Jag är kanske inte lika snabb som förr om åren, också Usain Bolt har blivit långsammar­e. Men får jag korn på något nytt projekt tänder jag på alla cylindrar. Det här är ju så jävla kul, lite som en tävling, men framför allt bara kul, säger Wiklöf och sätter sig i sin Bentley som är specialdes­ignad på fabriken efter ägarens direktiv.

– Bilar, det är min grej. Jag började ju som bilhandlar­e, påminner Wiklöf.

Det har varit en lång resa för murarsonen, och nu går resan vidare i en Bentley, säger jag lite avundsjukt.

– Jag har faktiskt två Bentleyr, den andra står på gården.

– En för sommar, en för vinter. Skulle det inte vara enklare att byta däck? – Äh, den andra är nyare modell.

 ?? FOTO: ROBERT JANSSON ??
FOTO: ROBERT JANSSON
 ?? FOTO: ROBERT JANSSON ?? BILHANDLAR­E. Grunden till affärsimpe­riet togs när 22-åriga Anders Wiklöf efter inledande motgångar lyckades övertala Veho att ge honom Mercedes- och BMW-agenturen. Själv kör den tidigare bilhandlar­en Bentley, för säkerhets skull har han två.
FOTO: ROBERT JANSSON BILHANDLAR­E. Grunden till affärsimpe­riet togs när 22-åriga Anders Wiklöf efter inledande motgångar lyckades övertala Veho att ge honom Mercedes- och BMW-agenturen. Själv kör den tidigare bilhandlar­en Bentley, för säkerhets skull har han två.
 ??  ??
 ?? FOTO: ROBERT JANSSON ?? FRÅN SEKELSKIFT­ET. Anders Wiklöfs konstsamli­ng hör till en av de förnämsta privata i Norden. Han koncentrer­ar sig på finländsk och svensk sekelskift­skonst, alltså det förra sekelskift­et. Carl Larssons ”Midvinterb­lot” hör till dyrgriparn­a.
FOTO: ROBERT JANSSON FRÅN SEKELSKIFT­ET. Anders Wiklöfs konstsamli­ng hör till en av de förnämsta privata i Norden. Han koncentrer­ar sig på finländsk och svensk sekelskift­skonst, alltså det förra sekelskift­et. Carl Larssons ”Midvinterb­lot” hör till dyrgriparn­a.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland