Nu behövs stödpersoner för unga på svenska
Helsingforsmission söker nu för första gången svenskspråkiga stödpersoner för unga i Helsingfors. Ett rekordantal unga har i år sökt hjälp vid Helsingforsmissions krisjour för unga.
I höst utbildar Helsingforsmission för första gången stödpersoner för unga på svenska i Helsingfors. På finska har den här verksamheten funnits redan i över tio år, och vuxit år för år – men inte så mycket att den skulle ha hunnit i kapp behovet.
Helsingforsmission erbjuder stödpersoner för unga i åldern 12–29. Av stödpersonen krävs att man är minst 25 år gammal och beredd att förbinda sig för åtminstone ett år. Tanken är att stödpersonen ska träffa den unga ungefär två gånger i månaden.
– Det handlar om att vara en trygg vuxen för den unga, men vad det i praktiken går ut på beror på vilket utgångsläge den unga har. På finskt håll har det nu varit många i åldern 12–15 som kanske haft problem i skolan eller familjen. Många vill bara ha en vuxen att göra saker med, sparka boll eller spela spel, även om det un der ytan kan ligga en djupare problematik, säger Sophie Holm, koordinator för volontärverksamheten vid Helsingforsmission.
Men de ungas situation och problematik varierar förstås stort, inte minst i och med den rätt breda målgruppen.
– Det kan också vara unga vuxna som hamnat utanför jobb och studier och riskerar att bli marginaliserade, eller unga som det på ytan går bra för men som kanske känner stress eller isolering. Eller någon som behöver stöd för att ta sig ut bland folk och till nya platser. Många unga kan vara mitt i processen att bli vuxen och behöver kanske stöd av en vuxen som inte är hens egen förälder, säger Holm.
Fler vågar söka hjälp
Vid Krisjouren för unga, som också är en del av Helsingforsmissions verksamhet, har man det här året fått ta emot ett rekordantal besök och kontakter av unga som behöver stöd.
– Hittills i år har vi haft fler telefonsamtal, fått mer epost och haft fler jourbesök än tidigare, konstaterar teamledaren Robert Nilsson.
Det totala antalet klienter är nu uppe i 149, mot 143 under hela 2015 och 176 under 2016.
Krisjouren erbjuder samtalsstöd för unga men inte psykoterapi eller tyngre vård. Däremot har krisarbetarna märkt av att det är rätt många som kommer till jouren för att det är svårt att få remiss till psykiatrin, eller för att man får vänta länge på sin vårdtid. Att allt fler unga söker samtalsstöd beror ändå på fler saker, och märks inte bara hos Krisjouren.
– En faktor är säkert just väntetiderna i vården. Men en annan kan också vara att attityderna förändrats. Jag upplever att ganska många
unga har en positiv inställning till samtalsstöd, medan man kanske förhåller sig lite mer tveksam till terapier och medicinering, säger krisarbetaren Jonna Winberg.
Den positiva inställningen märks till exempel genom att rätt många av de unga som uppsöker Krisjouren nämner att de har blivit tipsade av en kompis. Krisjouren har också allt mer samarbete och besök i skolorna, vilket kan ha gjort sitt till.
– Det är en bra sak, att tröskeln sänkts. Man vågar tala med sina kompisar om hur man mår och om att söka hjälp, säger Winberg.
– Det är inte längre så tabu att må dåligt, vilket kan betyda att fler kanske vågar söka hjälp i tid, säger Nilsson.