Oktoberfestens gömda ölträdgårdar
Det bubblar i världens ölhuvudstad. I skuggan av Oktoberfesten och de stora bryggerierna i München sprider sig trenden med hantverksöl. För den som inte lockas av de stora ölträdgårdarna finns små bryggerier med undangömda innergårdar.
Tidig morgon i München. På det traditionella värdshuset Gaststätte Grossmarkthalle har en servitris i dirndl, den traditionella bayerska folkdräkten, just serverat två män varsin skummande ölsejdel. Jag ser mig omkring och inser att vi är de enda som har beställt kaffe i stället för öl till vår frukost, bestående av den traditionella kokta kalvkorven weisswurst, pretzels och söt senap.
Att frukostkorven sköljs ned med öl verkar vara kutym i världens ölhuvudstad. Här ligger sex av Tysklands största bryggerier: Augustiner, Hacker-Pschorr, Hofbräu, Löwenbräu, Paulaner och SpatenFranziskaner. Det kända och anrika ölhuset Hofbräuhaus lockar tusentals turister varje dag. Under Oktoberfesten, som är den stora begivenheten varje år, är det snarare hundratusentals.
Ölentusiaster
München har inte legat i framkant när det gäller trenden med mikrobryggerier, men de senaste åren har det börjat jäsa även utanför de stora ölhusen. I skuggan av de stora jättarna och stadens många biergarten finns flera mindre bryggerier värda ett besök. Som klosterbryggeriet Andechs fyra mil utanför staden eller flygplatsbryggeriet Airbräu, som lär vara det enda i sitt slag i världen.
Även i de centrala delarna av staden finns numera små- skaliga bryggerier med mer kreativa ölsorter. Två exempel är hippa Crew Republic, som har inspirerats av den amerikanska mikrobryggerikulturen, eller Giesinger Bräu, som bland annat gör en opastöriserad och ofiltrerad veteöl, Märzen.
– En förklaring till att München inte har haft en särskilt lång tradition av hantverksöl är att det är dyrt att bo här och att det är svårt att hitta lokaler för den här typen av verksamhet, säger Günther Baumann, en av drivkrafterna bakom Richelbräu, ett av stadens minsta ölhus.
Det ligger i stadsdelen Neuhausen i västra München och drivs som en hobbyverksamhet av ett gäng entusiaster. Eftersom det rör sig om en fritidsverksamhet har Richelbräu inte tillåtelse att sälja sin öl, bara ta emot frivilliga donationer. Det lilla bryggeriet ligger i en källare i ett bostadshus från 1904. Här finns ett par rustika träbord, en vedspis och väggar fyllda av gammal ölreklam och blekta fotografier. Produktionen är begränsad: medlemmarna gör runt 100 liter öl per år.
– Vi vill hålla det småskaligt. För oss är det här främst en mötes- och kulturplats. Vi har en liten filmsalong och arrangerar musikkvällar. Öl är bara en av flera kulturformer som vi ägnar oss åt, säger Günther.
Egen biergarten
Günther låter mig smaka på ett av Richelbräus senaste experiment: Emmer, gjord på den uråldriga vetesorten med samma namn.
– Vi gillar att experimentera och har testat att brygga öl på det mesta: kaffe, majs och banan, till exempel. Alla har inte blivit lika lyckade, säger han.
I Bayern är inget ölhus komplett utan en egen biergarten. Därför har förstås även Richelbräu en egen uteservering på den lilla innergården. Det är ett utmärkt ställe att prova öl på, långt från stojet i de mer turisttäta ölträdgårdarna.
Och skulle du föredra kaffe framför öl behöver du inte känna dig ensam här.
– Jag försöker hålla formen, så jag dricker bara öl efter klockan 18, säger Günther.