Fromma sånger och familjeaffärer
JAZZ
Viapori Jazz
Piae Cantiones 2.0, Seppo Kantonen band & Aija Puurtinen, Milo & Mooses. Sveaborg 26.8.
Seppo Kantonen gjorde dubbel premiär på lördagen i Sveaborg. Pianisten har arrangerat Piae Cantiones, men också sammanställt boken Respect, Jazz in Finland, med stycken av inhemska jazzmusiker. Den unga trion Milo & Moses överraskade positivt.
Aija Puurtinen, även känd som bluesmusiker, var i absolut fokus då Seppo Kantonens band med gitarristen Teemu Viinikainen och trumslagaren Mikko Hassinen framförde Kantonens arrangemang eller egentligen återkomponerade versioner av vårt lands äldsta nedtecknade sånger, Piae Cantiones. Puurtinen, som kan skriva doktor som titel, har suveräna röstresurser och en otroligt fin kontroll av dem. Det är utmärkt att hon även undervisar sång vid Sibelius-Akademin.
Under Tenaljen von Fersens tegelvalv hördes sånger som var gamla redan då byggnaden var ny. Kantonen, som sedan årtionden är känd som en av landets främsta jazzpianister tog nu en annorlunda roll, arrangörens. Greppet gällande sångerna från medeltiden är befriat och eget, med en myndighet som blott kan komma genom åratal av arbete. Virtuosen Kantonen placerade sig själv i bakgrunden, men inte i skuggan. Bakom sin arsenal klaviaturer som inkluderade en vit transistororgel tillverkad av Yamaha någon gång på det färggranna 70-talet samt diverse syntetisatorer, frammanade trollkarlen sagolika stämning- ar, medan Puurtinen agerade shaman med ett röstregister som bara häpnade åter och igen.
Ett par timmar tidigare satt Puurtinens 15-årige son Mooses Kuloniemi bakom trummorna i iskällaren, som är en mycket trivsammare lokal än namnet låter ana. Tillsammans med gitarristen Milo Mäkelä och kontrabasisten Jon Petterson, som redan har körkortsåldern inne, bjöd de på inspirerande triojazz i Wes Montgomerys anda.
Nästan alla låtarna som de häpnadsväckande musikaliskt mogna ungdomarna serverade var från egen penna, men man drog i gång med Montgomerys Jingles. Miles Davis Freddie Freeloader hördes också, men i tretakt och kryddad med funk.
Öppningen i konterfejet rakt under nosen var uppspärrad och stannade i detta läge under hela konserten. En häpnad, inte bara över hur väl de tre spelade, men också gällande musikaliteten i framförandet. Musikutbildning bär frukt kan man konstatera, men familjerelationer kan också spela en roll.
Hör till det bästa
Musiken var starkt rotad i traditionen och tidstämplad tillhörande 50-talets slut. Men pastischer var det inte fråga om, utan en levande tradition. Samspelet var flytande, liksom de solistiska partierna. Vem vet vart det bär av i framtiden för dessa tre musiker – utsikterna är minsann goda.
Kantonens versioner av de fromma sångerna hör till det bästa som hörts genom åren på Sveaborg. Proggrockatmosfären sammanfogades med perfekt passform till jazzens kreativa rytmik. Stämningarna gick hela vägen från den ljusa medeltiden till 70-talet inklusive polistv-serier. Weather Report och Pat Metheny anades i arrangemangen, men klangvärlden med sub-bas och sequencer-sekvenser var samtida eller till och med modern. Kontraster skapades med eftertanke – exempelvis då elektroniken mötte Hassinens mjuka vispar mot virveltrummans skinn, för att snart överlagras av metallmässigt tunga gitarrackord.
Dynamiken var djup, och då man lägger till Kantonens utsökta kadenser från den nostalgiskt klingande orgeln var helheten närmast perfekt.