Barnen i al-Raqqa ser halshuggna på gatorna

Barnen i syriska al-Raqqa har tvingats se mer än vad de flesta vuxna hade klarat. – IS halshögg människor och lämnade kropparna på marken, säger 13-åriga Raashida.

Hon flydde med sin familj för tre månader sedan och bor i ett läger norr om staden.

– Jag försökte sova, men jag kunde inte för jag kom ihåg allt jag hade sett. Jag var vaken för jag var så rädd, säger Raashida.

Hennes pappa Aoun försökte hålla barnen borta från det värsta, men långsamt vande sig familjen vid makabra scener på gatorna.

– Vi lever alla i ett helvete, säger han.

Sedan terrorgruppen IS intog al-Raqqa 2014 har stadens invånare tvingats bevittna offentliga halshuggningar och steningar för att avskräckas från att bryta mot IS regler. USA-ledda styrkor och den kurdisk-arabiska SDF-styrkan kämpar nu för att befria staden från IS.

Rädda Barnen har intervjuat barn som flytt al-Raqqa. Det kommer att ta många år för dem att komma över de fasansfulla saker som de sett, enligt organisationens Syrienchef Sonia Khush.

– Barnen från al-Raqqa ser förmodligen ut som vanligt på utsidan men på insidan är de plågade, säger hon.

– De bad inte om att få med sig mardrömmar och minnen av att personer de älskar dör framför dem.

Upp till 25 000 människor är fortfarande kvar i al-Raqqa. Nära hälften är barn. Rädda Barnen har varnat för att familjerna har lämnats med ett svårt beslut: stanna och riskera att bli bombade, eller fly och riskera att skjutas av IS eller dödas av en mina.

Yaacoub, 12 år, och hans nio syskon beskriver hur IS stenar människor till döds, hugger av fingrar och syr igen människors munnar.

– De brukade fylla en rondell med huvud som huggits av. Vi såg när de gjorde det, och när de högg av händer, säger 12-åringen.

Hans 2-årige bror Fuad skadades i ett flyganfall.

Rädda Barnen vill se säkra vägar ur ut staden för barnfamiljer, men säger att det bara är början på en lång process för att se till att barnen mår bra. De måste erbjudas psykologhjälp, säger Sonia Khush.

– Vi riskerar att förvisa en generation av barn till livslångt lidande om vi inte tar hand om deras psykiska hälsa.