Spännande resa från livets början till dess slut
livets förgänglighet blir ett genomgripande tema i de inspelade verken på kamuskvartettens skiva. KaMMarMusiK
●●homonculus
Kamuskvartetten (terhi Paldanius, violin I, Jukka Untamala, violin II, Jussi tuhkanen, altviolin, Petja Kainulainen, cello) spelar musik av Esa-Pekka Salonen, György Ligeti och Benjamin Britten. (ALBA)
Femtonårsjubilerande Kamuskvartettens repertoarmässigt kompromisslösa nya skiva utforskar på ett spännande sätt livets början och slut, det expanderande urtillståndet och avklarnade avskedet, och, inte minst, skärningspunkterna häremellan.
Esa-Pekka Salonens stråkkvartett Homonculus (2007) kontrasterar fruktbart meditativt stillastående förväntan med expansivt expressiv framåtanda och man kan onekligen, som Auli Särkiö konstaterar i sin personligt hållna verkpresentation, i enlighet med styckets från alkemin hämtade titel likna den kompakta helheten (knappa 14 minuter) vid ett i miniatyrformat inkapslat episkt verk.
Benjamin Brittens tredje stråkkvartett (1975, kompositionsåret saknas av någon anledning på konvolutet) är ett av hans sista verk och kan med fog ses som ett slags epilog till
hans sista opera, Döden i Venedig. Ett verk, som i sin tur åtminstone delvis kan ses ur ett självbiografiskt ljus och kvartetten kan alltså, i en möjlig tolkning, liknas vid en livsresa med alla dess sorger och glädjeämnen, frustrerande friktioner och snabbt förbiilande stunder av pur sällhet.
Och som bindemedel, i alltings epicentrum, finner vi György Ligetis fascinerande första stråkkvartett, Métamorphoses Nocturnes. Färdigställd 1954 vid en tid när Ligeti ännu var starkt influerad av Béla Bartók, samtidigt som det egna särpräglade tonfallet – skönjbart framför allt i det innovativa texturtänkandet – redan börjar göra sig gällande.
Detta är musikaliska texturer och emotioner som Kamuskvartetten, av allt att döma, känner sig helt och hållet hemma i. Musicerandet framstår lika noggrant analyserat som spontant utlevt, närapå påtagligt känslomässigt men ändå fullkomligt behärskat och, framför allt, gripande på ett helt igenom trovärdigt och meningsfullt sätt.