Vågad jämförelse i HBL om kvinnor och segel 1911
HBL-signaturen ”Lks.” kunde väl knappast ana att hans(?) jämförelse mellan kvinnoskönhet och segeljakter skulle bli läst av en emanciperad läsekrets 106 år senare. Det blir skribenten i alla fall här och nu, tack vare Fyrsällskapets alerta Pekka Väisänen.
Allt började med att Pekka Väisänen, som sammanställer Finlands Fyrsällskaps årliga populära väggkalender, ville ta med några historiska fyrbilder i nästa års utgåva.
– Jag hittade en målning av den kända svenska marinmålaren Jacob Hägg på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Den föreställer en stor seglingstävling vid Gråhara utanför Helsingfors den 12 juli 1911.
– Målningen är som ett foto, säger Väisänen, som bestämde sig för att plocka in ytterligare två historiska bilder i kalendern, som därför nästa år får tre bonusmånader, oktober, november och december 2017.
Men den vetgiriga journalisten och fyrentusiasten Väisänen ville ingalunda kvittera Gråhara med bara Jacob Häggs målning. I arkivet rotade han fram HBL:s detaljerade rapport från samma tävling i tidningen dagen efter. Rapporteringen avslöjar en syn på kvinnan, som i dag knappast faller alla på läppen.
Under rubriken ”Hafsparaden i går” ger signaturen ”Lks.” sin fabuleringsförmåga fria tyglar.
Skribenten har upptäckt det motsägelsefulla i seglingssporten som har en ”stark försänkning i det evigt kvinnliga” medan den samtidigt är ”den manligaste bland alla idrotter”... ”den segeldugligaste bland segelbärande hafsbehärskare prålar med det vackraste bland alla vackra kvinnonamn... den väldigaste pokaleröfrare bland jakter ser ut som den kokettaste bland kvinnor. Dylikt är väl just bevis på att segelsporten är ut i fingerspetsarna manlig.”
”Ett utmärkande drag för det che- valereska i segelsporten är, att man vid åsynen af en stor regatta med särskildt välbehag fäster sig vid en del båtar, alldeles som man på en bal fäster sig vid de vackraste kvinnorna. Lyckligt att man så gör, ty det skulle vara odrägligt att i längden betrakta en kolonn på hundra af de vackraste seglare, om man icke skulle ha några speciella kvinnor i högen.”
Kollegan ”Gigg” är inte sämre när det nästa dag gäller att måla med orden för att beskriva ”regattasvansen”.
Eldiga ryskor, välväxta svenskor
”Det är lif och lust, gladt humör och hurtigt mod i den stämning som dominerar staden... Här ljuder Stockholms svenskan midt bland Åbo-, Vasa-, och Viborgsdialekterna.
”Gigg” beskriver hur en Helsingforsdirektör ”behagsjukt spänner ut sin fylliga bröstkorg öfver en ännu fylligare mage” och hur hans spänstiga yngsta kontorist hälsar en ”huldt småleende jänta vars hattbrätten vid behof kunde göra tjänst som storsegel på en 2 valörers kutter.”
Skribenten avslutar med några etniskestetiska jämförelser: ”Mörkhyade ryskor ge eldiga ögonkast åt hvar ståtlig yachtsman, som passerar. Högresta, välväxta, blonda svenskor blotta sina pärlvita tänder mot röda läppar och, fast jag säger det själf, fagra kvinnoanleten möta äfven ur vår egen midt. Det är som om man först nu riktigt komme underfund med hur mycket skönhet, som växt upp här hemma.”
De finländska kvinnorna ha de haft rösträtt i fem år när detta skrevs. Framtida arkivforskning kanske avslöjar om någon av dem höjde sin röst i HBL på grund av ovanstående.
Till övriga rara bilder som Väisänen kommit över hör Oscar Kleinehs målning av ångfartyget Fennia i rasande vågor utanför Bogskärs fyr på Ålands hav och en unik flygbild av isbrytaren Voima som bogserar segelfartyget Suomen Joutsen genom isarna från Helsingfors till Åbo den stränga vintern 1960.
Intäkterna från fyrkalendern, som i fjol sålde i över 7 000 exemplar, går till restaurering av våra fyrar.
Det är lif och lust, gladt humör och hurtigt mod i den stämning som dominerar staden... Här ljuder Stockholms svenskan midt bland Åbo-, Vasa-, och Viborgsdialekterna.