”Skit ti fisk, sa bond när han fjälla grodan”. Carola Ekrem har samlat finlandssvenska ordspråk och talesätt i en tjock volym.
”Det kommer igen, sa gubben när han gav suggan fläsk” är ett finlandssvenskt talesätt av arten wellerism. Den som vill berika sitt språkbruk med liknande pärlor kan studera volymen Många krokar i långdansen, där Carola Ekrem redigerat och ordnat flera tu
Ur ett kartotek med sammanlagt 60000 varianter av ordspråk, talesätt och ordstäv har Carola Ekrem under de senaste 20 åren vid sidan av sitt övriga arbete som arkivarie vid Svenska litteratursällskapet valt, sorterat, systematiserat och redigerat ett urval på flera tusen uttryck som folk använt för att pryda sina utsagor med. Materialet är insamlat av olika folkloristgenerationer under åren 1885–2005, och de senaste insamlingarna innefattar också kommentarer om var och hur uttrycken använts.
I den nyss utkomna boken som fått namnet Många krokar i långdansen: Finlandssvenska ordspråk och talesätt finns under olika rubriker något att tillämpa på nästan alla situationer i livet.
Till exempel efter husbolagets bolagsstämma kan man sammanfatta med ”Grann e altti granns värsta”. Så finns de prydligt sedelärande och pedagogiska – ”Alltid ämnar sig den late”, ”Utan möda ingen föda” – som Topelius lyfte in i Boken om vårt land, och som kan härledas till Bibeln eller antika klassiker. Och så finns kategorin som tidigare ansågs lämpa sig bara för stadgade manliga forskares ögon, typ ”Sitter som pitt’n i Greta”.
– Jag tror att våra meddelare genom alla tider putsat bort en del av de grovkornigaste helt på egen hand, så några enorma anhopningar av snusk finns där inte, säger Ekrem.
Men visst har de här traderade utsagorna ofta en udd av aggres- sion eller fräckhet, något skabröst eller vanvördigt maskerat som en lustighet eller omklätt i språklig finurlighet, ett rim eller en allitteration.
– I en bunden form är det kanske tillåtet att säga skarpare och fräckare saker utan att riktigt ställas till svars för dem, säger Carola Ekrem.
Gubben och gumman sa
Själv har hon en viss svaghet för ”såna där rysliga saker som gubben sa och gumman sa”, säger hon. I snällare ändan finns ”Bättre brödlös än rådlös, sa gumman som torka av bordet med katten” som är en wellerism, en form som fått sitt namn av en gestalt som odlar den flitigt i Dickens’ Pickwickklubben. Andra kategorier är ordspråk (”Tala är silver, tiga är guld”) och liknelser (”Klart som korvspad”).
– Här finns de finlandssvenska dialekterna i hela sin prakt, och de flesta uttrycken återges i flera dialektala varianter. Tidigare talades det också om att man kunde läsa in något slags folksjäl i ordspråk och talesätt. I dag brukar forskare snarare understryka att det är farligt att dra nationalromantiska slutsatser som man gjorde tidigare, om ”det rekorderliga folket”, eller söka skillnader i nationalkaraktär i den här typens material. Intressantare och mera rimligt är det att fundera på vilka tidsavlagringar man kan hitta här, vilka föreställningar ordspråken och talesätten avspeglar. Vad har varit roligt, förbjudet, tokigt och vilka arbetssätt och redskap utgjorde vardagen när de här
uttrycken kom i omlopp” säger Carola Ekrem.
”Det kommer igen, sa gubben när han gav suggan fläsk” är åtminstone en rejält agrar bild – men av vad? Lite oroande också i dag när vi vet hur galna ko-sjukan spreds bland kor som åt benmjöl av sina artfränder.
– Wellerismerna är nästan som små förtätade berättelser, säger Ekrem.
I det som gubben och gumman sa öppnas ibland fönster mot en värld som för tankarna till Hieronymus Bosch, en värld av våld och humor i bisarr blandning. Deras narrativa potential är mycket fantasieggande:
”Sluut me vissla, sa boon när han skaar leppan åå se för at göra harm ååt gumman.” (En mycket mörk äktenskapsroman.)
”Du tål väl skämt, sa bonn, slo yxan i märrn.” (Chefen prövar nya tag på jobbet efter kurs i agilt ledarskap.)
”Nu kan man börja si, sa käringen när hon klippte av sig ögonlocken.” (En historia om religiös extas och uppenbarelser.)
Mycket gamla och mycket nya
– Vem vet hur långt tillbaka de här går i tiden, för mig låter de nästan medeltida i sin brutalitet, säger Carola Ekrem.
Ordspråken och talesätten är seglivade, fast de äldsta och obegripligaste förstås faller ur bruk och nya kommer till hela tiden. Men något har hänt som gör nyproduktionen svårfångad för folkloristiken, inte bara i Svenskfinland, säger Ekrem.
– I internationella diskussioner bland folklorister konstateras att det här är ett internationellt problem. Vi har förlorat det pålitliga nätverket av meddelare som fylldes på med nya villiga efter hand när gamla föll bort. Vi märker det i våra insamlingar här på litteratursällskapet också – fram till 2005 ungefär flöt material in i mängder vad vi än frågade om, sen började det glesna. En orsak är väl att de gamla meddelarna dött, och de som kunde vara potentiella nya vill berätta på andra sätt om sina traditioner och vanor. De bloggar och skriver på Facebook och behöver inte mera folkkulturarkiven som mottagare.
I dag föds talesätten på nya vis, som citat från Youtube, som memes som någon fångat i ord, som referenser till populärkulturella situationer och fenomen som kommer och går.
– Men de gamla ordspråken och uttrycken lever och formuleras om i till exempel tidningsrubriker och politikerspråk. Politiker kan ge vissa uttryck, gamla eller till oigenkännlighet omkorvade, skjuts så det sprids och etablerar sig och börjar leva sitt eget liv, säger Ekrem och hänvisar till den tyska folkloristen Wolfgang Mieders bok ”Yes we can”: Barack Obama’s Proverbial Rhetoric (2009).
Eller tänk bara på Paavo Lipponens dunkla men pregnanta bildspråk, det där med ”nahkurin orsil- la tavataan”, om att till slut hänga bredvid varann som skinn hos garvaren, som han själv uppgav kom från Mauno Koivisto (och som kanske kom från Okänd soldat eller vem vet varifrån, ursprungligen). Ett annat exempel är Timo Soinis obegripliga soinismer, utsagor som liknar gamla ordspråk och folkvisdomar och som antagligen kommit till för att signalera antielitistisk, autentisk ”finskhet”.
Om något år kommer ordspråksarkivet att vara tillgängligt också digitalt, och då blir det möjligt att ta sig genom materialet genom att använda sökord. Boken har inget ordregister, utan materialet är arrangerat huvudsakligen enlig teman.