Hur länge kan USA fungera som motor i världsekonomin?

Då Kina vid senaste sekelskifte blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) var landet inte så ekonomiskt utvecklat som i dag varför det fick en behandling som utvecklingsekonomi i behov av bland annat skyddstullar. Exempelvis tullen för import av nya bilar till Kina är cirka 25 procent medan motsvarande tull för import till USA är några futtiga procent. Där har vi en av orsakerna till att Kina i dag är världens största bilproducent. Man förutsatte att Kinas fördelaktiga villkor skulle ändras i takt med att Kina ekonomiskt utvecklades men detta har inte skett.

Kritiska röster i USA har konstaterat att man inte förstod hur viktig ekonomisk stormakt landet var och skulle bli då man gick med på dessa fördelaktiga villkor för Kina. Kina kräver i dag bland annat att USA-företag bildar bolag med lokala kinesiska företag för att få tillgång till den kinesiska marknaden. Då får man produktionen till Kina och kommer samtidigt över amerikanska bolags teknologiska kunnande från USA. Motsvarande arrangemang krävs inte i USA för kinesiska företag.

Man har i USA beräknat att landet årligen förlorar 600 miljarder dollar i form av ”stöld” av immateriella rättigheter och tillgångar och att Kina står för lejonparten av denna förlust. Alla har hört talas om kinesiska piratkopior på marknaden. Förra året beskyllde exempelvis U.S. Steel kinesiska hackers för att ha stulit handelshemligheter och överlåtit dem till kinesiska stålproducenter.

Det är också svårt att avgöra i vilken grad statsägda kinesiska bolag får förmånliga krediter av statsägda banker och på så sätt konkurrensfördelar.

Man har ansett att USA av andra orsaker än handelspolitiska godtagit Kinas villkor, som man anser förmånliga. Ett exempel härpå är konflikten med Nordkorea där man strävat till Kinas medverkan. Kanske Kina också varit en skickligare underhandlare. Vem vet.

I varje fall har USA ett årligt handelsunderskott om cirka 300 miljarder dollar med Kina, Kinas import från USA utgör endast en fjärdedel av exporten. Den sittande presidenten har därför satt i gång en undersökning av problemet med den påstådda ”stölden” av immateriella rättigheter i handeln med Kina.

Reallönerna för den lägre medelklassen i USA har inte nämnvärt stigit sedan 1970 och många anser att en orsak härtill är den konkurrens USA är utsatt för på grund av oförmånliga handelsavtal. Särskilt inom tillverkningsindustrin har utvecklingen lett till utslagning och arbetslöshet. Den sittande presidentens valframgång berodde också till stor del på denna utveckling.

I Mexiko är lönerna endast 15–20 procent av lönerna i USA vilket givetvis är orsaken till det stora underskott

Reallönerna för den lägre medelklassen i USA har inte nämnvärt stigit sedan 1970.

i handeln USA har med Mexiko. Tiden får utvisa vad omförhandlingarna av det så kallade Nafta-avtalet leder till.

Med Tyskland har USA ett årligt handelsunderskott om 50 miljarder dollar vilket till stor del beror på att Tyskland genom euron har en valutafördel om cirka 25 procent i jämförelse med om Tyskland hade kvar sin egen mark. Det är i dag oklart vilka åtgärder USA eventuellt kommer att vidta med anledning av detta. Tyskland är i varje fall det land som har det största handelsöverskottet i världen vilket skapat obalanser inte minst inom eurozonen.

En valutafördel kan ibland betyda mer än tullsatser och dollarn har långa tider varit stark även om den något försvagats detta år. Som den viktigaste världsvalutan kommer den alltid att förbli relativt stark inte minst i tider av kris vilket är till nackdel för USA:s handelsbalans.

USA:s enorma handelsunderskott om cirka 500 miljarder dollar per år är knappast hållbart i längden även om USA med sin världsvaluta åtminstone i princip kan finansiera det med att trycka pengar. Donald Trump har i New York Times fått utstå kritik för det mesta han företagit sig, men hans handelspolitiska utspel, inte minst vad gäller de immateriella rättigheterna, har fått positivt gensvar.

Med sitt enorma handelsunderskott har USA länge fungerat som motorn i världsekonomin – men hur länge?

Kina och Tyskland har under detta år uttalat sig varmt för frihandel, men troligen avseende den frihandel som i dag idkas under för dessa länder synnerligen förmånliga auspicier.