Herrelösa hundar från Rumänien får nytt liv i Finland
Att ge ett hem för ett hemlöst djur i Finland eller utomlands blir allt vanligare men det finns en hel del saker man måste tänka på innan man ger sig in i adoptionsprocessen. Djurskyddsorganisationen Rescueyhdistys Kulkurit rf:s verksamhetsledare Salla Ho
– När jag såg Ferris ansikte på webbsidan var jag helt såld. Då visste jag genast att det här är hunden som ska bo hos oss.
Camilla Aschan har kommit till Helsingfors-Vanda flygplats för att möta sin nya familjemedlem: den fem månader gamla hundvalpen Ferris som tillsammans med sin syster Minttu och 16 andra hundar ska flyga till sina nya hem i Finland från Rumänien. De hör till Rumäniens mest lyckligt lottade fyrbenta – i landet beräknas nämligen leva mellan två och fem miljoner gatuhundar varav största delen aldrig kommer få uppleva hur det är att ha ett eget hem.
Rumäniens gatuhundsproblem fick sin början på 1980-talet då landets dåvarande diktator Nicolae Ceausescu inspirerades av urbaniseringen till den måttan att han tvingade folket att flytta från sina villor till nybyggda höghus. När utrymmesbristen blev en del av vardagen fick husdjuren flytta ut på gatan där de började föröka sig okontrollerat, resulterande i ett kaos. Det är det kaoset som finska djurskyddsorganisationen Rescueyhdistys Kulkurit rf sedan år 2012 försökt reda ut.
– Att påverka läget i ett land där problemen är så här stora är långsamt och ibland frustrerande. Men då man vet att man är på rätt väg och hela tiden ser små tecken på en förbättring orkar man kämpa framåt, säger organisationens verksamhetsledare och grundare Salla Honkapää.
Kulkurit arbetar enligt World Health Organizations (WHO) principer om hållbart djurskyddsarbete genom att i Rumänien arbeta för att lösa problemen i grunden på ett hållbart sätt – främst genom sterilisering.
– WHO har sedan 90-talet rekommenderat sterilisering som det bästa sättet att kontrollera stora djurpopulationer. Kulkurit följer den rekommendationen, säger Honkapää.
I Rumänien har det gjorts flera försök att lösa gatuhundsproblemet genom massrensningarna där tiotusentals hundar dödats men på bara några år har problemet alltid vuxit tillbaka till sin ursprungliga storlek, om inte större. Det är ett resultat av att hundarna förökar sig mer effektivt då de får mera resurser och utrymme till sitt förfogande.
– Bäst är det att se till att hundarna inte längre kan föröka sig.
Största delen av Rescueyhdistys Kulkurits budget går därför åt till just steriliseringar. I år har 80 000 euro budgeterats för att täcka steriliseringskostnaderna för så många djur som möjligt i Rumänien. Vid sidan om steriliseringarna satsar organisationen också stort på att upplysa och informera befolkningen i Rumänien om situationen i landet.
– Vi lär invånarna hur de lättare kan leva sida vid sida med hundarna, hur de ska behandla dem och hur de själva kan påverka gatuhundsproblemet. Vårt mål är att befolkningen en dag själva ska kunna ta tag i problemet så att vi inte längre behövs.
Adoptionerna en hjärtesak
Förutom djurskyddsarbetet i Rumänien går en hel del av ideella Rescueyhdistys Kulkurits resurser till adoptering av hundar. Förra året fick 447 hundar nya hem via organisationen och enligt Salla Honkapää verkar det som att efterfrågan växer för varje år.
– Det syns tydligt att informationen om adoption som ett alternativ till en kennelvalp börjat sprida sig. I början av året hade vi alla tiders rekordmånad med 60 adoptioner och vi kommer med säkerhet att överskrida fjolårets adoptionsmängder i år.
Honkapää tror att den samhällsmedvetna trenden spridit sig från vegetarism och återvinning till husdjur.
– Människorna har vaknat till att fundera över varför familjehunden ska vara speciellt producerad och köpt av en uppfödare när det finns tiotusentals hemlösa djur som väntar på att få ett hem vid en hundgård.
Trots att adoptionerna tar mycket av frivilligarbetarnas tid och energi är de definitivt en del av verksamheten som organisationen är mån om att behålla.
– Adoptionerna är en hjärtesak för alla oss som jobbar frivilligt inom organisationen. Såklart är det inte adoptionerna som löser Rumäniens problem på lång sikt men att se hunden som kanske bott på en hundgård i åratal få ett kärleksfullt hem ger krafter att fortsätta arbeta, säger Honkapää.
Stor omställning
För Camilla Aschan var beslutet att adoptera en hund självklart. Efter
att familjens tidigare adoptivhund Nafi från S:t Petersburg dog i början av sommaren märkte Aschan snabbt att huset kändes tomt och öde utan en hund springande i benen. När hon sedan hamnade in på Rescueyhdistys Kulkurits webbplats var det säkert – den här gången skulle hunden komma från Rumänien.
– För mig har hundens ras egentligen aldrig gjort någon större skillnad, det är hunden som individ som är det viktiga. Dessutom kommer det nu att finnas en hemlös hund mindre i Rumänien, vilket känns bra, förklarar Aschan sitt val.
Till Aschans familj hör också hennes 16-åriga son som ännu som barn var rädd för hundar. Men Nafi lärde hela familjen att en före detta gatuhund kan bli hemmets dyrbaraste sak. Livet med den ryska adoptivhunden var enkelt från första stund.
– Nafi anpassade sig otroligt smi- digt till hemmalivet. Innan vi åkte till flyplatsen för att hämta hunden hade vi noga gått igenom med min då 7-åriga pojke hur hunden skulle behandlas, att man skulle vara lugn och låta den vara i fred. Men Nafi var helt oberörd av resan och ville bara genast leka med oss alla, berättar Aschan och skrattar.
Hundar reagerar väldigt olika på den stora livsförändringen som sker i och med resan från hundgården i Rumänien till den egna soffan i Finland. Salla Honkapää betonar att trots att organisationen försöker vara väldigt noga med att i adoptionsprogrammet tydligt beskriva hundarnas karaktärsdrag vet man aldrig säkert hur hundarna kommer att reagera på omställningen.
– Vi utgår alltid från att det kan uppstå problem och vill inte måla upp en för rosig bild. Hunden har kanske aldrig gått i koppel, den är inte rumsren och den har aldrig bott inomhus. Men de absolut flesta hundar anpassar sig otroligt bra till livet som en finsk familjemedlem.
Hundarna undersöks på förhand
Många som funderar på att adoptera en hund grubblar över om trauman från det tidigare livet kommer att påverka hundens karaktär. Eventuella sjukdomar eller rädslor som hunden kan lida av kan lätt avskräcka en från att adoptera en hund man dessutom aldrig träffat. Hur vanligt är det att problem uppstår? – Vi intervjuar alla familjer noga före adoptionsbeslutet för att försäkra oss om att familjerna hittar precis rätt hund för sin livssituation. Om problem uppstår har vi också ett bra kontaktnät av erfarna hundinstruktörer och veterinärer vi gärna rekommenderar, svarar Honkapää.
Hon betonar att alla hundar i Ru- mänien går igenom en noggrann hälsoundersökning, vaccineras och behandlas mot parasiter innan de flyger till Finland.
– De flesta fysiska problem hittas och vårdas redan i Rumänien. Men så klart märks trots allt gamla skador eller sjukdomar ibland först i Finland och då försöker vi hjälpa så gott vi kan.
Av hundar adopterade via Rescueyhdistys Kulkurit omplaceras i Finland ungefär 5,3 procent, alltså 24 stycken av förra årets 447 adoptioner. Organisationen tar själv hand om omplaceringarna och hittar vid behov en ny familj för hunden.
”Var inte naiv”
Adoption kan vara ett bra alternativ om man vill erbjuda ett hemlöst djur ett hem, men det finns en del praktiska detaljer som det kan vara bra att ha i minnet. Kati Pulli, verk- samhetsledare vid Suomen Eläinsuojeluyhdistysten liitto rf (SEY), påminner om vikten av att adoptionen sker via en pålitlig organisation.
– Det är viktigt att se till att djur som adopteras från ett annat land till Finland kommer via en vettig organisation och att allt det praktiska sköts enligt våra lagar och bestämmelser så att risken för att exotiska sjukdomar ska börja sprida sig här minimeras, säger Pulli som ändå ser positivt på välorganiserade adoptioner.
Även Salla Honkapää anser att det är viktigt att vara noga med djurets ursprung.
– Det gäller att ifrågasätta och vara noggrann. Internetmarknader och Facebook-grupper är fulla av kattungar och hundvalpar som sägs vara i ett stort behov av ett hem men att köpa ett djur den vägen är sällan smart.
Hon syftar på att valparna ofta är produkter från så kallade valpfabriker. I valpfabriker produceras stora mängder valpar i otillräckliga förhållanden utan någon ordentlig hälsovård, vaccinering eller avmaskning. Valpfabrikstikarna tvingas ofta föda kullar på löpande band.
– Köp aldrig ett djur för att du tycker synd om det, oberoende av hur sött eller ynkligt det ser ut. Ett beslut att skaffa en viss hund eller katt ska alltid vara väl genomtänkt, påminner Kati Pulli. Men hur ska man veta att djuret man adopterar kommer från en pålitlig organisation? – Valpfabrikernas syfte är att göra så mycket vinst som möjligt. En tillförlitlig djurskyddsorganisation fungerar genom välgörenhet och donationer, där är man inte ute efter att tjäna en massa pengar i egen ficka, svarar Honkapää.
Hon rekommenderar att man är noga med att kolla organisationens bakgrund, att all info presenteras tydligt på organisationens hemsidor och att alla lov är i kraft. Det ska också tydligt finnas att läsa uppgifter om vart organisationens pengar går.
Det första mötet
När frivilligarbetarna Rosa Haahtikari och Stina Nurmikoski försiktigt lyfter ut lilla Ferris från flygboxen ser nyblivna matten Camilla Aschan sprängfärdig ut av lycka. Den långa väntan är över, för bådas del. Nu ska deras gemensamma vardag äntligen börja.
Medan Ferris får på sig dubbeluppsättning av koppel med halsband och sele för att helt säkert inte rymma under hemvägen sätter sig Aschan försiktigt bredvid den lilla valpen och krafsar den under hakan. Ferris verkar förvånansvärt lugn efter den långa resan och inte länge efter att den fått följa med Aschan till filten hon lagt ut färdigt på golvet är Ferris redan i full fart med att försöka lirka upp locket på en burk med kycklingfilé.
– Det enda jag visste om Ferris var i princip att det var frågan om en vild och galen valp med en stor vilja, säger Aschan.
Den biten av beskrivningen verkar Kulkurit ha fått rätt i.