Gamla märken får hårdare utmaning
Kia Rio är en snygg och praktisk bil som konkurrerar med de etablerade långkörarna i B-segmentet. Ford Fiesta, Toyota Yaris, Seat Ibiza och Skoda Fabia är några av dem. Rios design ligger ofta några steg före, men på andra punkter jämnar det ut sig.
Bland de mindre femdörrarsmodellerna finns det nästan för mycket att välja på. De flesta har dessutom en stor motorpalett och många utrustningsalternativ, så det är inte lätt att navigera fram till den bästa versionen av det bästa märket. Nya Kia Rio gör valet ännu svårare eftersom kvalitetskänslan är mycket hög och garantitiden sju år eller 150 000 km.
Utrymmesmässigt hamnar bilen ett litet steg efter t.ex. Skoda Fabia, men bagageutrymmet är inget att skämmas för. Tyvärr blir golvet inte helt plant när man fäller baksätet, och i kombination med en ganska hög tröskel till öppningen kan det här vara en avgörande fråga för en del köpare.
Lyxigt baksäte
Baksätet är däremot glädjande rymligt för två vuxna. Eftersom det inte finns någon tunnel i mitten av bilen går det i princip också att använda mittplatsen, åtminstone för kortare sträckor. Dörrarna som öppnas väldigt långt ut gör insteget lätt.
Förarmiljön är lagom enkel och tydlig med många små förvaringsfickor förutom det stora handskfacket. Både ratt och förarstol har stora justeringsmöjligheter och sittkomforten är överraskande god.
Trots att hård plast är det dominerande i förarens synfält är ytbehandlingen lyckad. Ingenting ser billigt ut, ingenting verkar skrammelbenäget och dessutom är ytorna lätta att städa.
HBL provkörde den bensindrivna enlitersturbon som naturligtvis har sitt eget sound, men som får bilen att röra sig rappt och följsamt i trafiken.
Nackdelen är i första hand ett ganska högt vägbuller. Lite bättre eller tjockare isoleringsmaterial hade höjt kvalitetspoängen. Fjädringen är lite onödigt ”sportig” med två personer i bilen. På ojämnt underlag märker man en stötighet som i längden kan bli irriterande i vardagen.
Mätartavlorna är tydliga och färddatorns pekskärm är enkla med en tydlig layout och lättåtkomliga reglage. Logiken är kanske inte alltid lika självklar som i någon av de europeiska konkurrenterna, men man behöver ändå inte sitta med instruktionsboken innan man åker iväg.
Sikten är god förutom snett bakåt, men testbilens kamera fungerar utmärkt när man backar ut från parkeringen.
Tapper liten motor
Den nya motorn med enlitersturbo har överraskande bra vridmoment i mittsektorn av varvtalen, och där hittar man stora skillnader bland de små motorerna på marknaden. Väljer man någon av de större men äldre motorerna vinner man strängt taget inte mycket mera än motorvolym.
Styrningen är aningen okänslig och inte alls i samma klass som den klassiska jämförelsebilen Ford Fiesta. Manuell växellåda med sex lägen är ett bra alternativ till den här bilen, inte minst eftersom automatlådan är lite daterad och erbjuder bara fyra lägen.
Kia Rio erbjuder automatisk nödbroms med varning för hotande krock. Om man inte reagerar bromsar bilen själv. Filvakt är en annan av de från början exklusiva funktionerna som sipprat ner till de mindre modellerna.
Väger man pris, köregenskaper, komfort och säkerhet mot varandra kommer man snabbt fram till att det fortfarande är svårt att välja bil i den här storleksklassen, men att det kan vara värt att testa en Rio.