Ford Fiesta blev vuxen
Med en lite nertonad Aston Martin-look i fronten och betydligt mera innerutrymmen kommer Ford Fiesta i sin sjunde inkarnation, den första egentliga vuxengenerationen. Nu talar vi inte längre om en småbil.
Ford Fiesta tävlar i samma klass som VW Polo och Renault Clio, för att nu nämna två av de andra bilmodellerna i Europatoppen.
Nu är Fiesta närmare en decimeter längre än föregångaren och har passerat fyrametersgränsen. Två vuxna sitter rätt bekvämt i baksätet.
Drivlinorna har till stor del flyttats över från gamla Fiesta. I övrigt är allt nytt, fast utan att avvika från Fords designkoncept alltför mycket.
Alla modellversioner har fått ett radar- och kamerabaserat autobromssystem som standard. Det ser i mörker och reagerar för både bilar och fotgängare. Mycket jobb har lagts ner på att minska det höga däcksbullret som drog ner betyget för förra modellen.
Köregenskaperna imponerar
Ford är bra på körglada småbilar. Det har gått många år sedan den senaste Fiesta såg dagens ljus, och konkurrenterna har inte legat på latsidan. När det gäller köregenskaperna är också den gamla Fiesta ohotad och bäst positionerad, och den nya spänner bågen ännu lite mera. Fiesta följer sitt mönster med ett väl avvägt chassi där balansen mellan fjädringskomfort och stabilitet kombineras med lockande köregenskaper. Och visst, bullret från däcken verkar nedtonat men förekommer fortfarande i viss grad på finländsk asfalt. Bilen är roligast att köra när vägen är krokig, för styrningen är fortfarande marknadsledande i sin exakthet. Fjädringen är bestämd men inte störande hård.
Mycket utrustning
Interiören är rejält uppstädad. Föregångarens billiga plast och rymdskeppslayout har gett vika för en rätt smakfull enkelhet.
Sjunde generationen av Fiesta följer i princip samma mönster som konkurrenterna. Både utrustningsnivån och variationsmöjligheterna har lyfts till en helt ny nivå. Väljer man en Active får bilen lite terrängutseende, ST-line är sportig och både Vignale och Titanium öser på med premiumsmink. Storleksmässigt ligger nya Fiesta mycket nära en äldre Focus.
Titaniumnivån har filvakt, nödbromsassistent och åttatumsskärm. Stolsvärmare och rattvärmare har sina egna knappar och på tillvalslistan finns många detaljer som bara är standard i de lyxigaste versionerna.
Enlitersmotorn är en Ecoboost som finns i tre versioner. Förutom testbilens 100 hästar kan man ock- så välja 125 eller 140. Den svagaste av de tre är i princip hur pigg som helst, men vridmomentet vid låga varv är överraskande klent i praktiken. Det gör att en automatlåda trots allt kunde vara ett bra val.
Den sexväxlade manuella lådan är lättjobbad, men intervallerna verkar för långa för motorns kapacitet. Sexan känns bäst i motorvägshastigheter, men omkörningarna kräver normalt att man växlar ner ett par steg.
Bagageutrymmet är inte riktigt byggt i samma proportion som passagerarutrymmena. Med en litervolym under 300 liter ligger Fiesta i lä i konkurrensen med en del av konkurrenterna, men alla bilköpare prioriterar inte bagageutrymmet högst.
En ren och tydlig design med högklassiga material kontrasterar mot en del slarv i monteringen av smådetaljer, förhoppningsvis en individuell svaghet hos testbilen.
Designmässigt är nya Fiesta inte på samma nivå som alla konkurrenter, men bakom ratten känns valet ganska givet.
Interiören är rejält uppstädad. Föregångarens billiga plast och rymdskeppslayout har gett vika för en rätt smakfull enkelhet.