VM-besvikelsen vägrar släppa taget om Richardsson
Friidrott Första hälften av 5 000-metersloppet i Sverigekampen fungerade utmärkt för Camilla Richardsson. Sedan stötte hon på problem. Ungefär på samma sätt beskriver hon hela sin säsong.
STOCKHOLM Camilla Richardssons årsbästa på 5 000 hinder på Stockholms stadion var i särklass och halvvägs in i loppet både kändes och såg det enkelt ut.
– Sen vet jag inte vad som hände, eller egentligen hände väl ingenting i kroppen. Jag är själv förvånad, men å andra sidan varierar formen från dag till dag i det här skedet av säsongen, säger Richardsson efter att ha slutat trea på tiden 16.07,46.
Två svenskor besegrade henne och 5 000 meter blev inte en distans som gör läget lättare för de finländska damerna i landskampen.
För Vasalöparen Richardsson återstår ännu dagens lopp på 3 000 meter hinder, men i övrigt går säsongen att sammanfatta redan nu.
– Det började precis som jag tänkt mig men sen kom VM och det var en så otroligt stor besvikelse. Det tog mig länge att komma över det. Egentligen är det först den här veckan det börjat kännas som vanligt på träningarna igen. Menar du då att komma över besvikelsen eller att fysiskt komma i skick igen? – Båda två egentligen. Men det är främst den mentala biten som gjort att fysiken inte heller fungerat.
VM i London slutade för Richardssons del med att hon skadade foten under loppet och envist tog sig i mål, men en finalplats på 3 000 meter hinder var långt från att bli verklighet.
– Jag ser verkligen fram emot att få nolla den här säsongen och ta itu med höstens träningar igen. Jag ser
mera fram emot det än mot morgondagens hindertävling.
23-åringen konstaterar ändå att hon å andra sidan har en så bra grundfysik att den andra insatsen i landskampen borde gå på rutin. Och som hon själv konstaterar – också en dålig dag kan hon lyckas knipa åtminstone en andraplats i det här startfältet.
Hinderträningen fortsätter som vanligt när tävlingssäsongen avslutats, men det är utvecklingen på 5000 meter som Richardsson lyfter fram.
– Jag skulle ha velat och trodde också att jag skulle ha gått framåt på den längre distansen i år men det har inte lossnat av någon anledning. Så länge jag slår nya rekord på de korta distanserna finns det ändå inte någon orsak till att inte fortsätta träna och löpa också dem. Om jag slutar gå framåt måste jag väl se över vad jag ska satsa på.
Nästa sommar väntar EM och att där göra precis som i Sverigekampen – dubblera – är ingen omöjlig tanke.
– Kvalgränsen på 5 000 meter är sådan att det borde vara helt möjligt.
Sverige har bredd
Richardssons VM gick i moll, precis som den finländska friidrottssommaren gjort på många håll. Under en tillställning som landskampen är det naturligt att jämföra situationen inom friidrotten i Finland och i Sverige.
– Vi har en så smal topp att det direkt märks om femtio procent av idrottarna är skadade. När samma sak sker i Sverige lyfter de bara upp nya idrottare. Men ändå tycker jag att våra juniorer nu gör väldigt bra ifrån sig även om steget från juniortävlingar är jättestort. På tal om juniorer – känner du dig redan världsvan i det här sammanhanget? – Ja, det kan man väl kanske säga med tanke på att det i morgon blir min åttonde tävling i landskampen, säger Richardsson som ändå inte helt släppt tanken på av avsluta säsongen med ett riktigt bra resultat.
– Den här tävlingen känns inte lika allvarlig som många andra. Det kan leda till att tiderna blir överraskande snabba.