Krigiska minnen
● Det tycks råda en ständig efterfrågan på böcker som behandlar våra krig, både fackligt och skönlitterärt. Det dyker hela tiden upp nya romaner som tar avstamp i vårt krigiska närförflutna, främst ute i Europa men också här på vår egen hemmaplan. Vi firar ju hundra år av en självständighet som har kostat enorma offer både för att bli etablerad och kunna upprätthållas.
Sommaren 2004 befann jag mig i Normandie i trakterna för den allierade invasionen i juni 1944. Sextioårsminnet av denna avgörande händelse firades stort, med specialutställningar i de museer som numera kantar de historiska stränderna med de fantasieggande kodnamnen Utah och Omaha. Där landsteg de amerikanska trupperna, britternas Gold och Sword och kanadensarnas Juno. En trakt, som före D-dagen var en vanlig tämligen ointressant fransk jordbruksbygd, har tack vare historiens krumbukter fått oväntad attraktionskraft.
Det finns gott om exempel på liknande engagemang också hos oss, inte minst vid vår östgräns och i samband med Hangöfronten, där frontmuseet i Lappvik i somras öppnade i nybyggda lokaler. Men framför allt har det skrivits krigshistoria i enorma mängder. Enbart den litteratur som har kommit ut i Finland skulle uppstaplad sträcka sig bra högt.
● Krigiska jubileer fascinerar. Krigiska händelser är spännande. Historiker menar att vi vanliga människor vill läsa om modiga bedrifter och djärva hjältar på krigets blodiga arena. Den ständiga kampen mellan det onda och det goda, som vi redan läste om som barn i sagoböckerna, får här en verklighetsförankring. Och vad är alla deckare, som blir ofantliga läsarframgångar, annat än en variation på temat? För också där handlar det om våld och ond bråd död och rafflande händelser, ofta nog så realistiska.
Egentligen är det litet förvånande. Vi lever i en värld där vi i de dagliga nyheterna matas med ruskigheter från terror till krig. Ändå ägnar vi gärna vår fritid åt att läsa om eller se på filmer med liknande hemskheter. Så har det faktiskt varit genom hela historien, det börjar redan med Homeros krigiska epos Iliaden. Se på Shakespeares berömda och nog så blodiga dramer. Eller varför inte på indianböckerna och västernfilmerna?