Krigsretorikens skeppsbrott

Åland är en nagel i ögat på alla rättänkande militarister. Så var det också på 1990-talet då marinen med kanonbåtar testade Åland, alltså kränkte Åland. Så är det nu då Nato pressar på – manna regnar ner från himlen på det militära etablissemanget och en absurd maktretorik frodas. Det anställs ”forskare” som säger rätta saker: säkerhetspolitik, maktbalans, rustningsspiral och ryska hot. Till retoriken hör inte dialog, förtroende och glädje.

Knepigare är förstås marinkommendör Clive Johnstones uttalande om att han skulle ”älska att ha ett finskt krigsfartyg vid sin sida om han hamnade i strid”. Där glimtar det lite till om kärlek låt vara i strid!

Huvudstaben motiverar inte sitt beslut om att porta ryska fyrmastaren Kruzenstern på Åland lika lite som USA meddelar om de har kärnvapen ombord på sina besökande krigsfartyg.

Nato är ingen demokratisk institution. De militära besluten fattas uttryckligen av en amerikansk general. Finländarna har varit skeptiska till en anslutning men med en bulldoggs envishet fattas beslut efter beslut som för Finland närmare Nato, nästa steg blir 2020. Ett entydigt riksdagsbeslut fattas inte så länge folkopinionen är avvaktande.

Nato finns med i stort som smått. Finland har inte gått med i FN:s resolution för förbud mot kärnvapen. Sverige skrev under men har nu i dagarna fått kalla fötter för att Nato uttryckt sitt missnöje. Lydigt kommer Sverige att ta sig en funderare.

I slutet på 1930-talet blev Edvin Sundqvist ställd inför rätta för att hans tidning Vasabladet hade ”smädat vänskapligt sinnad stats överhuvud”, alltså Adolf Hitler. Ska oppositionen till USA och Natopolitiken gå ett liknande öde till mötes? Tyskland kunde inte lägga hela världen under sina fötter. Det kommer USA inte heller kunna.

Och Pommern får ligga ensam i Mariehamn. Ingen Kru- zenstern kommer och vänslas. Men om Kruzenstern ändå kommer borde ålänningarna förstå sitt eget bästa och bestycka Pommern. En stilenlig fajt mellan hundraåriga Kruzenstern och Pommern skulle vara i linje med stormanövrarna i Östersjön! Det språket förstår huvudstaben.

LEIF HÖCKERSTEDT pacifist, Ekenäs