Häkkänen: Det blir ingen allmän rätt att gripa papperslösa
Justitieministern avfärdar tolkningen att vem som helst skulle få rätt att gripa personer utan uppehållstillstånd.
Allmänhetens rätt att gripa folk på bar gärning finns i tvångsmedelslagen, och regeringens planer på att skärpa straffskalan för personer som bryter mot utlänningslagen ledde till spekulationer om att det då blir ett brott som omfattas av rätten att gripa.
Justitieministern reagerade efter en nyhet i Ilta-Sanomat, som handlade om att en skärpning av straffskalan skulle kunna leda till att ogiltig vistelse i landet kan bli föremål för allmänhetens rätt att gripa människor.
– En storm i ett vattenglas, säger justitieminister Antti Häkkänen (Saml).
Han understryker att det aldrig funnits en avsikt att paragrafen i tvångsmedelslagen skulle tillämpas på personer utan uppehållstillstånd.
Ett sådant samförstånd har funnits under beredningen, säger Häkkänen.
Tolkningshärvan härrör sig från orden ”om fängelse kan följa” i lagparagrafen som lyder så här:
”Var och en får gripa en person som är misstänkt för brott och som anträffas på bar gärning eller flyende fot, om fängelse kan följa på brottet eller om brottet är lindrig misshandel, snatteri, lindrig förskingring, lindrigt olovligt brukande, lindrig bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel, lindrig skadegörelse eller lindrigt bedrägeri.”
Tolkningen och nyheten om den har gett upphov till rädslor för att gatupatruller ska börja se det som sin uppgift att gå omkring och gripa människor.
Häkkänen säger att den allmänna rätten att gripa folk på gatan inte alltid utvidgas till att gälla alla brott som kan ge fängelse. I det här fallet går det inte att tillämpa, säger han.
– Vid behov drar vi lagtekniskt en gräns där.
– Den paragrafen passar sig inte alls i det här fallet, och som jurist kan jag inte ens acceptera att den allmänna rätten att gripa skulle tillämpas på brott som inte syns utåt. Den här paragrafen är ämnad för sådant som sker på allmän plats, till exempel misshandel eller rån där man på bar gärning får fast en person. Där kan medborgare hjälpa till. Men här kan det inte tillämpas, säger han.
Häkkänen säger att han ytterligare kollat med tjänstemän om det finns något oklart, och att det i beredningens promemorior framgår att det inte är tänkt att tvångsmedelsparagrafen ska tillämpas.
– Jag informerade just tjänstemännen också om att det inte finns någon oklarhet om den politiska linjen. Vid behov utesluter vi det också lagtekniskt.