Framtiden för skolungdomarna finns nära kopplat till det digitala

Både grundskolan och gymnasiet har fått en ny läroplan. Och läroplanerna är bra! Det finns en ärlig strävan att ge våra barn och ungdomar en utbildning som ger förutsättningar för en framtid i förändring. Det är en framtid där det är lätt att få information och där det är viktigt att förstå att information finns i allt från medieflöde, reklam och slutna diskussionsforum till illustrationer, videoklipp och grafer.

Intensionen i läroplanerna är att låta ungdomarna konfronteras med denna mångfald, inte enbart i sitt privatliv där den mobila uppkopplingen blivit en förlängning av den egna existensen, utan även i skolan som en del av undervisning och lärande. Intensionen är också att utveckla ungdomarnas kompetens på sådana områden som vi förutser är viktiga framöver.

Låt det genast vara sagt. Framtiden för dagens skolungdomar finns nära kopplat till det digitala. Framtiden i lärandeprocesser är kopplat till digitalt innehåll, tjänster och lösningar. Framtiden för etablerade och nya aktörer i skolsektorn finns i digitaliseringen. Framtidens undervisning och lärande behöver aktivt förhålla sig till de möjligheter som digitaliseringen öppnar.

I skolsammanhang talar vi om en rätt stor förändring och förändringar behöver drivkraft. Därför har det blivit viktigt att i uttalanden om skola och utbildning lyfta fram det nya, det moderna, det tekniskt innovativa. Bakom förändringar döljer sig också resurser. Därför är det viktigt att förankra forskning, projekt, läromedel och utrustning till det digitala.

Lärandeprocessen i sig är däremot inte digital. Lärandet sker, som vi alla vet, i hjärnan hos var och en av oss och är livslångt. Vi vet också att det sker stegvist, kreativt och systematiskt, inte lika för alla, inte i samma takt för alla, och inte i samma ordning för alla. Lärande påverkas av gener, miljö, utveckling och erfarenhet.

Trots att fokus för skola och utbildning i dag är ”multi” såsom i multimodalitet, multilitteracitet, multi-objective learning, multitasking etcetera vet vi också från hjärnforskningen att vår hjärna inte fungerar i ett äkta multiläge. Vi hanterar en information i taget. Den ökande mängden information i vår omgivning tvingar oss dock att hantera allt mera under allt kortare tid. Våra barn och ungdomar möter information i en takt som är multiplicerat flera gånger i jämförelse med tidigare generationer.

Det är säkert på sin plats att vi i vår iver att utveckla skolan stannar upp och reflekterar över begreppen information, kunskap och kompetens i förhållande till lärande. Information kan rimligtvis inte likställas med vare sig kompetens eller kunskap. Både kompetens och kunskap uppnås under den process som vi kallar lärande. Processen är mångfasetterad och därför per definition tidskrävande. Den unga hjärnans utveckling är också beroende av tid. Till exempel kan den erfarna läraren med fascination iaktta hur det abstrakta tänkan-

Det finns mycket som talar för att kunskapens och kompetensens kvalitet har betydelse även i framtiden.

det utvecklas hos eleverna i de olika skolstadierna under flera år. Därmed blir tiden och lärandeprocessen i sig viktig och intressant.

Det finns mycket som talar för att kunskapens och kompetensens kvalitet har betydelse även i framtiden. Den svenska filosofen Sven-Erik Liedman konstaterar efter att ha studerat EU-rekommendationer för nyckelkompetenser för ett livslångt lärande (ett dokument som även påverkat vårt läroplansarbete) att texten inte tar ställning till ”en av pedagogikens stora och svåra frågor, nämligen hur kunskapen om en företeelse också ska kunna påverka inställningen till den”.

Den offentliga diskussionen (i mindre grad mellan lärare och lärare) om skolans digitalisering har hittills tenderat att handla om mera teknik, nya lärmiljöer, tidig introduktion av programmering för alla och fri tillgång till information. Orden mera, nya, tidig och fri har dock rätt lite att göra med kunskap om och inställningen till, eller lärande och kompetens för den delen.

Tillgången till en interaktiv tavla, läsplattor med appar eller en programmerbar robot betyder inte automatiskt att lärandesituationen är mera kreativ och dynamisk än en situation där den engagerade läraren får sina elever att jobba mera traditionellt. Det är inte antingen eller utan både och. Till den engagerade lärarens fördel kan sägas, i motsats till roboten, att hen kan engagera sina elever om och om igen i alla ämnen under hela skolåret, med eller utan tekniska hjälpmedel.

Sedan är det en helt annan sak att robotteknik, det vill säga artificiell intelligens (AI), kommer att påverka till exempel läromedelsinnehåll.