Kultur Förundran, dialog, abstraktion
Mjukt och hårt. Teknologi och ekologi. Förflutenhet och framtid. Science fiction och realism. Tuomas A. Laitinen leker med motsättningar, vilket också kommer fram i den kryptiska text som ackompanjerar utställningen: Cold, warm, cold, hot/ Humid, dry, wet
På HAM möts gammalt och nytt måleri i fruktbar dialog. Tuomas A. Laitinen klär i konst en förundran över världen vi lever i, på Galleri Sinne. Ernst Mether Borgström och Sarah Morris visar det abstrakta måleriets möjligheter på Emma.
KONST
●●Tuomas A. Laitinen: Thermoscene. Galleri Sinne, Stora Robertsgatan 16. Till den 1 oktober.
Det är alltid intressant att följa med hur en konstnär utvecklas och växer. I Tuomas A. Laitinens fall har evolutionen varit intensiv; på bara några få år har hans videobaserade konstnärskap gått från att främst ockupera tvådimensionella bildskärmar till att uppta hela utrymmen i komplicerade men luftiga installationer.
Sitt officiella och slutliga genombrott i hemlandet fick Laitinen år 2014 i och med att han tilldelades Finlands konstakademis pris. Till vinsten hörde en soloutställning på Esbo moderna konstmuseum som fick namnet Fundamental Matter och vars kronjuvel var videoinstallationen Conductor. Filmen var ett poetiskt verk om globalisering, stiligt utförd och vackert vibrerande av färg i museets mörker. Den nya helheten Thermoscene som tidigare i år varit utställd i Berlin och som för tillfället visas på Sinne känns som ett syskon, eller kanske snarare som en kusin, till Conductor.
Laitinen har fortsatt på samma spår som han var inne på i Conductor och raffinerat det: hans intresse för att i konst klä en förundran över den värld vi lever verkar bara ha djupnat sedan utställningen på Emma. Från att väldigt konkret ha fokuserat på global produktion har han sakta men säkert blivit mer diffus och esoterisk i sin tematik och estetik. Därmed inte sagt att substansen försvunnit – fascinationen för alltings samband finns kvar, men den kärnan är höljd bakom en mystisk dimma. Laitinen gör det inte lätt för betraktaren att veta vad som händer och vad som menas. Det är ganska skönt på sitt sätt, man tvingas närma sig utställningen på samma sätt som man närmar sig en experimentell diktcykel.
Mindscape över samtiden
2017 är ett fullspäckat år för Laitinen. Thermoscene är hans andra soloutställning i Helsingfors i år (Helsinki Contemporary ställde i maj ut A Porous Share) och han är också inkluderad i Kiasmas Ars. Det uppstår ändå inte någon inflation: Laitinen är en mogen konstnär som också är mångsidig nog att klara av denna mängd av exponering. Även om Thermoscene känns en aning för elegant och avlägsen för att kunna väcka en stark reaktion finns det mycket att gotta sig i.
Som vanligt är utförandet enastående. Varje liten detalj är på sin plats; till och med betongskulpturen som ser ut som något som släpats från en byggarbetsplats är ypperligt balanserad, med mjukt skumgummi som tittar fram ur sprickor i den skrovliga grå ytan. Mjukt och hårt. Teknologi och ekologi. Förflutenhet och framtid. Science fiction och realism. Laitinen leker med motsättningar, vilket också kommer fram i den kryptiska text som ackompanjerar utställningen: Cold, warm, cold, hot/ Humid, dry, wet.
Thermoscene domineras av ett tält som betraktaren får stiga in i och undersöka. Själva tältet är silvrigt, värmereflekterande, underligt kusligt. I en ficka på tältväggen finns Ursula K. Le Guins antropologiskt inspirerade roman Always Coming Home. På en pelare hänger något slags extremt illasittande 3D/ VRglasögon som får en att se organismer, virus, bakterier. I ett litet akvarium finns en glasskulptur i form av ett snirkligt rör och mossaktiga tuvor av undervattensväxter. På ett kamerastativ finns en isliknande glasskulptur som lyser i blått.
Det är mycket vagt, och man får intrycket av att en stor del av detaljerna är hommage eller referenser. Det faktum att de är så konturlösa, suddiga, gör egentligen ingenting. I slutändan blir de många detaljerna i tältet och utanför ett slags mindscape över samtiden, en upplevelse som för tankarna till det oändliga flöde av intressanta artiklar om framtidsteknologi som flimrar förbi på internet och som man aldrig klickar på: artiklarna om forskning av mikrodosering av LSD som medicinering mot posttraumatiskt stressyndrom, om nya rön inom återanvändning, om SpaceX och robotar och global uppvärmning. Thermoscene är ett flimmer. Ett mycket diffust och estetiskt sådant, men ett flimmer som ändå viskar något om vår omgivning.