Hägring 1938 blev femstjärnig teater
Det flytande tidsbegreppet är en av Höstsonaten-operans mest särpräglade egenskaper. Det gör att hela verket känns som ett uttänjt band, som töjts och tänjts för att hålla i två timmar.
Kansallisteatteris dramatisering av Kjell Westös roman Hägring 1938 är klassisk talteater, men så är berättelsen också så intressant att inga desto märkvärdigare knep behövs. Duktiga skådespelare, snygg scenografi och ljusdesign, smarta dramaturgiska lösningar – et voilà, en femstjärnig föreställning.
●●Höstsonaten
Musik Sebastian Fagerlund. Libretto Gunilla Hemming efter Ingmar Bergmans filmmanus. Regi och scenografi Stéphane Braunschweig. Kostymer Thibault Vancraenenbroeck. Ljus Marion Hewlett. I rollerna Anne Sofie von Otter, Erika Sunnegårdh, Tommi Hakala, Helena Juntunen, Nicholas Söderlund. Nationaloperans kör och orkester, dirigent John Storgårds. Urpremiär 8.9. ■■Också■efter■premiären■är■det■med■ en■viss■kluvenhet■som■man■kan■förhålla■sig■till■Nationaloperans■initiativ■att■göra■opera■på■Ingmar Bergmans■film■Höstsonaten (1978).
Å■ena■sidan■är■det■här■intressant:■ Ingen■annan■har■mig■veterligen■gjort■ opera■på■Bergmans■filmer,■och■eftersom■Bergman■kunde■göra■film■ på■opera■kunde■man■tro■att■transformationen■också■kunde■äga■rum■ i■motsatt■riktning.■
Samtidigt■går■det■inte■att■bortse■ från■att■Operan■i■någon■mån■valde■ det■säkra■framför■det■osäkra.■Som■ om■man■hellre■tog■en■färdig■berättelse,■som■man■visste■fungerade■åtminstone■på■något■plan,■än■började■ från■noll■för■att■skapa■något■nytt.
Om■filmen■fungerade■fint■på■egna■ben,■vad■tillför■då■operatolkningen?■Och■vad■kan■den■ge■gemene■ operabesökare?■Saker■som■det■i■alla■fall■för■en■stor■del■av■publiken■går■ att■känna■igen■sig■i■handlar■om■föräldrars■kärlek■till■sina■barn,■hur■lätt■ det■är■att■fjärma■sig■från■sina■barn■ vid■sjukdom■eller■andra■försvårande■omständigheter■och■hur■bräckliga■och■sköra■banden■till■barnen■är■ om■de■inte■vårdas.■Det■handlar■också■om■alla■dessa■barn■som■vuxit■upp■ med■något■sjukt■syskon,■och■som■i■ vissa■fall■fått■bära■orimligt■stort■ansvar■både■för■omvårdnaden■av■syskonet■eller■till■och■med■föräldrarna. I■sista■hand■kokas■det■nya■i■Höstsonaten■ner■i■musiken■och■det■mörker■ som■ den■ blottar■ från■ första■ stund.■Det■oundvikligas■harmoni,■ som■omnämns■i■programbladet,■träder■fram■redan■i■öppningsackordet■ genom■en■stigande■kvint■som■följs■ av■en■fallande■stor■septim,■som■bildar■ett■ödesmättat■orkestrerat■stort■ septimackord■som■återkommer■vid■ flera■tillfällen.
Det■flytande■tidsbegreppet,■att■ allt■mer■eller■mindre■äger■rum■i■en■ följd, är■en■av■operans■mest■särpräglade■egenskaper.■Det■gör■att■hela■verket■känns■som■ett■uttänjt■band,■som■ töjts■och■tänjts■för■att■hålla■i■två■timmar.■En■utmaning■kommer■att■handla■om■hur■man■skapar■spänning■i■ den■här■kontexten,■och■här■har■Fagerlund■en■mängd■knep■i■sin■verktygslåda.■Harmoniska■knep,■klangfärgsmässiga■trix.■Inte■sällan■lystrar■ örat■till■allt■det■spännande■som■äger■ rum■i■orkesterdiket,■både■i■de■stora■ svallande■orkestermellanspelen■och■ i■stunderna■då■man■finstämt■ackompanjerar.■Inte■sällan■är■aktiviteten■febril■trots■det■makliga■grundtempot.
En■annan■ny■dimension■handlar■ om■berättandets■karaktär.■Filmens■ realism■–■ta■begreppet■med■en■nypa■ salt■–■har■fått■ge■vika■för■något■som■ liknar■ett■drömspel,■där■allt■äger■rum■ under■en■enda■natt■i■prästgården,■ men■med■frekventa■resor■till■ospecificerade■tidpunkter.■De■två■akterna■–■andra■akten■börjar■ovanligt■nog■ precis■där■den■första■slutade■–■är■ spjälkade■i■nitton■scener,■med■frekventa■scenbyten■som■följd.■Visuellt■ har■det■här■lösts■fyndigt■i■Stéphane Braunschweigs■scenografi■med■olika■ segment■som■belyses■eller■mörkläggs■ efter■behov.■Den■sjuka,■rullstolsburna■och■sängliggande■Helena■(Helena Juntunen)■är■hela■tiden■närvarande■ bakom■en■skjutdörr■som■både■öppnas■och■stängs.■Som■mest■surrealistiskt■blir■det■när■hon■i■en■scen■stiger■ upp■ur■sin■säng■och■förmår■både■gå■ och■tala.
Dekoren■är■snygg■och■flexibel,■ visst,■men■är■kanske■inte■utformad■ efter■operahusets■akustiska■egenskaper.■ När■ solisterna■ och■ kören■ under■stora■delar■av■föreställningen■står■relativt■långt■från■scenkanten■ och■orkestern■ångar■på■kan■man■tidvis■skönja■ett■balansproblem.
Mera■störande■är■ändå■de■slående■ likheterna■mellan■mamman■Charlotte■(Anne Sofie von Otter)■och■dottern■Eva■(Erika Sunnegårdh).■Elva■ år■skiljer■dem■i■verkligheten,■men■ i■den■här■uppsättningen■har■båda■ fått■grått■hår■och■ser■nästan■identiska■ut,■för■att■inte■tala■om■hur■lika■de■ låter.■Båda■är■ändå■sceniskt■och■röstmässigt■övertygande■och■skönsjungande.■Eva■talar■rikssvenska,■medan■
Charlotte■pendlar■någonstans■mellan■riks■och■finlandssvenskan.■Den■ övriga■ensemblen■lutar■mera■åt■finlandssvenskan.
I■Viktors■(Tommi Hakalas)■uppenbarelse■märks■inte■mycket■av■hans■ prästyrke,■men■han■visar■sina■ömma■sidor■i■några■lena■höjdtoner.■Helena■Juntunens■roll■är■kanske■svårast,■att■gestalta■och■iaktta.■På■många■ sätt■är■hon■ändå■gripande.■Nicholas Söderlund■är■ståtlig■som■Leonardo■ när■han■uppenbarar■sig■från■de■döda■ och■unge■Eero Pylkkönen har■en■viktig■roll■den■döde■sonen■Erik.
För■operaorkestern■och■kören■är■ Fagerlunds■musik■troligtvis■en■tacksam■utmaning,■inte■lätt■men■givande.■John Storgårds,■som■inte■har■di rigerat■vid■Tölöviken■på■ett■decennium,■ror■allt■i■hamn■med■säkert■grepp.
Den■första■kvarten■känns■kanske■ knepigast■i■Höstsonaten■och■själv■reagerar■jag■först■på■en■del■tradigheter■ och■onödiga■upprepade■textrader.■ Å■andra■sidan■avverkas■vissa■grejer■ onödigt■snabbt■förbi,■kanske■främst■ småpratet■när■Charlotte■anländer.■ Under■hela■resten■av■föreställningen■förlöper■allt■med■fint■flyt■och■också■de■mest■texttunga■stunderna■under■den■stora■uppgörelsen■har■ett■ flyt■som■gör■att■man■gärna■följer■berättelsen.