De svensk-finska relationerna och hela det nordiska samarbetet är en utmärkt exportprodukt och vi lever nu i en tid då världen och Europa behöver Norden som gott exempel.

Finland och sverige kan tillsammans med övriga norden höja sin gemensamma röst för en bättre värld.

Tommy Westerlund på ledarplats om nordiskt samarbete

Relationerna mellan Finland och Sverige är unika, dels av historiska skäl, dels till följd av utvecklingen också i modern tid. En kraftig finländsk arbetsinvandring i Sverige på 1960- och 70-talet bidrar starkt till att det i dag finns närmare 700 000 människor med finländskt medborgarskap eller finländsk bakgrund i Sverige. De flesta har täta kontakter med Finland. Under 1900-talets sista decennier köptes, såldes och fusionerades många företag över gränsen och det skapade en växelverkan i ländernas näringsliv som bara har förstärkts. 2000-talet har inneburit en kraftig fördjupning av samarbete inom försvars- och säkerhetspolitik.

Nästa vecka kommer kronprinsessan Victoria på besök till Finland. Hon ska besöka Nationaloperan som sätter upp Höstsonaten. Kontakterna till det svenska kungahuset är mycket nära och Victorias pappa, kung Carl XVI Gustaf, träffade ofta president Urho Kekkonen redan som barn. Inom den kungliga familjen kallades Finlands långvariga president för farbror Kekki.

Vi har gemensamma ambassader och ländernas utrikesministrar har bara den här veckan träffats tre gånger – i London, Tallinn och Helsingfors.

Ledamoten i Svenska Akademien Horace Engdahl konstaterade i ett tal under det så kallade märkesåret 2009 att Finland och Sverige fram till 1809 inte bara var ett syskonpar utan siamesiska tvillingar. Detta band är fortfarande starkt.

Att just nu betona det goda samarbetet och samsynen på stort och smått kan förefalla lite sökt eftersom vi har en vecka bakom oss då Nordea har meddelat att man flyttar sitt huvudkontor från Stock- holm till Helsingfors med många sura miner och beska kommentarer. Den gångna veckan har också visat att Finland och Sverige har olika syn på FN-konventionen mot kärnvapen och så verkar ett gräl ha blossat upp mellan de nordiska stamnätsbolagen om vem som ska bestämma om reservkapaciteten.

Det finns frågor vi ser olika på, men de utgör inget problem mellan länder som står så nära varandra.

Den bas som vänskapen och de nära relationerna mellan Finland och Sverige står på är framför allt stora likheter i samhällsuppbyggnad, kultur, traditioner och värderingar. Också det svenska språket förenar och kunde göra det ännu mer om viljan var mer utbredd på finskt håll.

De snabba förändringarna och försämringarna i dagens värld för vänner ännu närmare varandra. Ju kallare och hårdare vindar som blåser desto viktigare är det att ha Sverige och de övriga nordiska grannarna som partner man kan lita på i alla väder.

Trots att de nordiska länderna har valt olika alliansalternativ har det inte skapat läger med skarpa gränser. De som inte är med i Nato har ett mycket nära samarbete med Atlantpakten på samma sätt som de som inte är EU-medlemmar har bilaterala avtal som knyter dem nära unionen.

Alla hör till världens främsta välfärdsstater och delar samma värderingar. Finland och Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna har skapat en intern stabilitet och trygghet. Genom att visa större aktivitet och ta mer initiativ i Europa och världen kan de här länderna göra betydligt mer också för stabiliteten utanför Norden.

Det här poängterades av många som deltog i ett seminarium på Hanaholmen i veckan.

Finland, Sverige eller något annat nordiskt land ensamt har svårt att göra sig hört, men tillsammans skapas en kraftig röst. Förhoppningsvis kan Norden tillsammans få dem som har övergett dialogen och i dag använder megafoner att lyssna.

Demokratiska värden och mänskliga rättigheter är principer som EU aldrig får vika från. Finland och Sverige kan tillsammans med Danmark jobba inom EU, understryka unionens grundvärden, kanske få länder som Polen och Ungern på rätt spår igen och väcka allas ansvar för flyktingar.

Veterandiplomaten Jan Eliasson sade vid seminariet på Hanaholmen att ökat nordiskt samarbete är undervärderat och att det finns mycket att ge världen med våra exempel och vårt samarbete. Det gäller att känna stolthet och inse vad vi har skapat i Norden. Han anser också att vi måste utreda möjligheterna att Norden kunde få plats i G20.

Ju flera bord Norden som samlad kraft sitter vid, desto större är möjligheterna att påverka och hjälpa till att hitta lösningar på världens problem. Det gäller att ta initiativ och visa större engagemang. De svensk-finska relationerna och hela det nordiska samarbetet är en utmärkt exportprodukt och vi lever nu i en tid då världen och Europa behöver Norden som gott exempel.