● Martin Hallqvist Född 17.11.1939 Död 13.8.2017
De täta diplomatiska förbindelserna mellan Helsingfors och Stockholm har utgjort en rik jordmån för uppkomsten av diplomatiska legender. Helsingfors har tjänat som adress för framstående svenska diplomater, ambassadörer som Ingemar Hägglöf, Hans Ryding, Kerstin Asp-Johnsson och Sten Sundfeldt samt sändebud med en bakgrund i Moskva som Örjan Berner. Ambassadens pressråd har gjort djupa nedslag i finländska medier. Detsamma gäller en del finländska diplomater i Stockholm som Anders Huldén, Tom Söderman och Mika Tapaninen.
I sju år var Martin Hallqvist pressråd vid Sveriges ambassad, även han med nära kontakt med Salutorget och via salongerna till politik och medier. Även kultur kunde han ta del i tack vare gedigna kunskaper i finska.
Nu är Martin Hallqvist borta. Han avled i Lund i en ålder av 77 år. I 44 år av dessa tjänade han den svenska utrikesförvaltningen. Hans tålamod och höviska manér finslipades redan som vaktman vid Sveriges ambassad i Moskva. Han pryade i pressjobb vid Sveriges Radios nyhetska nal Dagens Eko och televisionens Rapport. Pressråd var han i Tokyo, New York och Helsingfors.
Efter att ha fungerat som Utrikesdepartementets presstalesman var han meriterad nog för uppdrag i den egentliga diplomatiska karriären, som inleddes 1992 med uppdraget som Sveriges första ambassadör i Kiev.
I Stockholm har det varit lättare än i Helsingfors att presstjänstens ledande medlemmar har kunnat gå vidare i karriären. Tidigare pressprofiler som Bertil Jobeus (ändstation Mariehamn) Lars Lönnback (Amman) och Ingrid Iremark (Ottawa) har fått uppdrag som svenskt sändebud efter att ha förestått UD:s pressbyrå.
Martin Hallqvist hade stor hjälp av sin finlandssvenska maka Solveig både i fest och söcken. Hon profilerade sig som en vältalig och konsekvent advokat för att förbättra villkoren för medföljande äkta hälft. Med sitt sprudlande temperament framstod hon som en omtänksam och generös värdinna.
Martin Hallqvist var en utpräglad språkmänniska. Han behärskade ryska, finska och ”de vanliga språken” i det diplomatiska umgänget. Han betecknades som lågmäld, men med stor integritet. Han kunde både vinna och förvalta ett förtroende, en av grundpelarna för en framgångsrik karriär där så mycket kan och måste uttalas sub rosa.
Hallqvists rapporter har betecknats som synnerligen läsvärda. Härtill bidrog både en svensk rapporttradition och det språkliga arvet efter modern Britt G. Hallqvist, översättare, poet och författare. Den finska traditionen är i jämförelse saklig, ordkarg och faktaspäckad.
Det är sällan minnet av en diplomat lever lika länge som Martin Hallqvists i Helsingfors.