Är Finland ett humanitärt land?
Finlands immigrationsoch flyktingpolitik utmärks av ökande motvilja att välkomna människor från icke EU-länder. Det är förbluffande. Både politiker, massmedier och intellektuella är överens om att det inte finns tillräckligt med unga inhemska händer för att ta hand om barn, sjuka och äldre personer, sköta för samhället oundgängliga, men dåligt betalada sysslor.
SDP:s Antti Rinne manar finländarna till barnfödartalko. Så anlände cirka 35 000 arbetsföra män och kvinnor ”olagligen” till oss. De har flytt det egna landets krig och misär med risk för livet, offrat allt för att nå ”lyckans land” och här starta ett nytt liv. De ville ställa sina barn, sin kunskap och arbetsinsats till Finlands förfogande. De hade hört att Finland är världens mest trygga, frisinnade och hjälpsamma land.
Hur bemöttes de av oss? De togs emot i Helsingfors av en stor skara humanitärt aktiva med banderoller. Man förklarade sig älska de nödlidande och hjälpa dem på alla sätt. Så packades migranterna i bussar och fördes till så isolerade flyktingförläggningar som möjligt i väntan på Migris uppehållstillstånd. Där sitter de än i dag, besvikna, sysslolösa, frustrerade.
Finlands hjärtliga stämning har förbytts i rädsla, ovilja, ibland hat. Och myndigheterna, Migri, har visat prov på oskicklighet och en inhuman legalistisk kallsinnighet då det gäller att beakta enskilda flyktingars situation. Lagen är opersonligt blind, men medger ändå spelrum i tolkningen av skyddsbehovet. Migri tolkar dock alltid till den sökandes nackdel. Jag får en känsla av Gestapo-metoder, då familjer med barn splittras, personer som redan skaffat sig arbete avvisas med våld och ungdomar återbördas till ett hemland i fullt inbördeskrig med motivering att ”man inte krigar där just då”. Strider inte detta mot FN-stadgan?
Migri är inte ensamt den skyldige. Man följer en lagstiftning som inte skrivits för den uppkomna situationen. Men politikerna svarar för direktiven om tolkningen. De vill försvåra invandringsprocessen. Polisen handlar enligt order. Slutresultatet verkar vara att i stället för 35 000
Migri har visat prov på oskicklighet och en inhuman legalistisk kallsinnighet då det gäller att beakta enskilda flyktingars situation.
nya arbetshänder får vi över 20 000 papperslösa människor utan levnadshopp.
Den som förlorat allt och ser sin framtid för evigt grusad av ett land som misstänker och föraktar hen återvänder lätt till sin egen kulturs handlingsmönster. I den arabiska kulturen är hämnden en urgammal nomadisk tradition. Zuhair ibn abi Sulma: ”Den som inte utövar våld, han får själv erfara våld”. Med denna kodex i förening med en religion som uppmanar till våldsamt motstånd mot falskhet och godtycke uppstår vad vi redan erfarit, islamsk terrorism.
Vad göra? Ge de hitkomna skolning och arbete. Högakta deras religion och seder. Glöm språkkrav och byråkratiska hinder. Följ FN-stadgan när det gäller humanitär hjälp. Den kristna etiken ställer frågan: Vem är min nästa.
Vilket svar ger Finland?