Fallet Aarnio i hovrätten
Hovrättsbehandling Tingsrätten dömde narkotikapolisens förra chef Jari Aarnio till strängaste tänkbara straff för narkotika- och tjänstebrott. Aarnio håller envist fast vid att han är oskyldig. Nu ska hovrätten i Helsingfors granska om domen mot Aarnio hå
Hovrätten har reserverat 88 dagar för att behandla fallet och dessutom 14 reservdagar. Den sista behandlingsdagen är den 29 juni nästa år. Processen är både dyr och lång.
Hovrätten inleder på torsdag morgon med att höra vittnet ”Saara”, den prostituerade kvinnan som satte i gång hela utredningen mot Jari Aarnio efter en intervju i Helsingin Sanomat. Hon hör till dem som vittnar gömd bakom en skärm.
Hela hovrättsbehandlingen kommer i princip att vara öppen för allmänheten. Domstolen kan vid behov bestämma att delar av behandlingen hålls utan publikens närvaro.
Tingsrätten dömde Aarnio till tio års fängelse för grova narkotikaoch tjänstebrott. Enligt rätten hade han en central roll när 791 kg hasch i tunnor smugglades in i landet 2012–2013. Aarnio ansågs på olika sätt ha lagt ut dimridåer och stört polisutredningen för att skydda sig själv och andra inblandade. Han hade skrupellöst utnyttjat sin position som chef för narkotikapolisen, ansåg rätten.
Den åtalade nekade på alla cen- trala punkter till skuld. Domen baserar sig på att rätten på tre avgörande punkter anser bevisningen mot Aarnio trovärdig:
●●1. Bölemannen
Det var Jari Aarnio som var den mystiska ”Bölemannen” som med hjälp av ett tiotal mobiltelefoner höll kontakt med den undre världen.
●●2. Halv miljon extra pengar
Aarnio hade tillgång till en halv miljon euro, som inte kan förklaras med hans normala inkomster.
●●3. Penninggömman
Centralkriminalen hittade en plasthink med 65 000 euro nedgrävd i Aarnios trädgård.
För och emot
Tingsrätten anser bevisningen tillräcklig, men till syvende och sist är det i alla fallen frågan om tolkningar av bevisen. Åklagaren och domaren tolkar bevisen så att Aarnio är skyldig medan försvaret tolkar dem på motsatt sätt.
I frågan om ”Bölemannen” har Aarnio sagt att mobiltelefonerna användes av hans underlydande och att det av den anledningen var naturligt att mobilerna spårats till hans närhet.
När det gäller extrapengarna är Aarnios förklaring, som han kom med först 2015, att han fått dem av en estnisk, sedermera död affärsman, som han hjälpt. Aarnio har inte identifierat mannen.
Penninggömman i trädgården har Aarnio konsekvent förklarat med att den var iscensatt av någon som ville skada honom.
Tingsrätten har inte satt tilltro till Aarnios förklaringar. Rätten har varit tvungen att bygga sitt domslut på sannolikheter och trovärdighet. Man kom fram till att helheten visar att Aarnio är skyldig till allt han anklagas för.
Själv anser Aarnio att tingsrätten i grunden har missförstått narkotikapolisens arbetsmetoder. Att polisen för att få information om de kriminella måste komma dem mycket nära. Aarnio har i sitt besvär till hovrätten bland annat kritiserat att tingsrätten avslöjat polisens hemliga operationer och iscensatta narkotikaköp.
I den kommande processen måste hovrätten ta ställning till hur den ska förhålla sig till Aarnios beskyllningar om att förundersökningen var partisk eftersom den utfördes av Centralkriminalpolisen där han säger sig ha flera fiender.
Två av de centrala vittnena ändrade sina berättelser under tingsrättens behandling. Hur stor tilltro anser sig hovrätten kunna ge dem?
Frågan är nu om hovrätten anser att det räcker med att många faktorer pekar mot Aarnios skuld eller om bevisen måste vara vattentäta – av typ ”rykande revolver”.