DDR:s sammanbrottintervjuer formade Angela Merkel
I journalisten Jan Lewenhagens bok om Angela Merkel framträder bilden av en plikttrogen, flitig och tålmodig förbundskansler som är präglad av en kort period i slutet av 1980-talet: DDR:s sammanbrott.
Jan Lewenhagens tio år som Tysklandskorrespondent har sammanfallit med Angela Merkels tid vid makten.
Då han vid årsskiftet 2016-17 gick i pension från Dagens Nyheter hade han ändå ingen tanke på att sluta skriva. Tvärtom, han knöt ihop sina kunskaper och erfarenheter av tysk politik i en bok med titeln Kanslern som kom in från kylan.
Kanske är den inte lika gastkramande som John Le Carrés spionbok från 1963, men att Angela Merkel, tidigare prästdotter i DDR, nu kandiderar för en fjärde period som förbundskansler för det återförenade Tyskland hör onekligen till de märkligaste karriärerna i den tyska politiska närhistorian.
Valet söndagen den 24 september kommer hon med största sannolikhet dessutom att vinna. Hur har hon kommit så långt?
– Jag uppfattade henne ganska snart som något speciellt. Hon är en ovanlig politiker, verkar så hederlig och ärlig i sitt värv, berättar Jan Lewenhagen själv.
Men trots att Lewenhagen har följt med Merkel på oräkneliga presskonferenser, partikongresser
Jag uppfattade henne ganska snart som nånting speciellt. Hon är en ovanlig politiker, verkar så hederlig och ärlig i sitt värv. Jan Lewenhagen journalist och författare
och kampanjmöten har han aldrig träffat Merkel personligen.
– Jag har upprepade gånger anhållit om en intervju, ibland tillsammans med nordiska kolleger, men alltid fått nej, visserligen artigt och beklagande, men alltid nej.
Det närmaste han kommit är ett handslag under ett torgmöte i Bad Doberan i september 2016 inför delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern, Merkels egen valkrets:
’Hallo, guten Tag’, hör jag Merkel säga och sekunderna senare skakar vi hand, kanske känner hon igen mig från alla otaliga presskonferenser i Berlin eller så är jag en väljare i mängden. Jag ser in i ett par mycket blå ögon och konstaterar att hennes blick är påfallande öppen och frimodig.
DDR
Närmare förbundskanslern än så har Lewenhagen inte kommit. I stället, berättar han, har researchen byggt på läsning om Merkel och omfattande intervjuer med människor som känt eller samarbetat med henne i olika sammanhang, både i DDR och under hennes tid i CDU.
En av dessa personer är prästen Peter Freybe, som jobbade med Merkels far, Horst Kasner på den kristliga stiftelsen Waldhof, ständigt under luppen i Östtyskland. En annan är Andreas Apelt, kamrat i Demokratisches Aufbruch (Demokratiskt Uppbrott), där fysikforskaren Angela Merkel efter Berlinmurens fall 1989 tog sina första steg i politiken. Han berättar om hur nedlåtande CDU:s veteranpolitiker – ”katolska män från västra Tyskland” – förhöll sig till den yngsta kvinnliga ministern i Helmut Kohls första samtyska regering.
Författaren Thomas Brussig, medlem i expertrådet Gruppe 2020 som Angela Merkel grundade som oppositionsledare 2003, berättar för sin del att man inte ska ”söka efter Merkels väsen i det forna DDR, utan i det faktum att statsbildningen DDR oväntat försvann från jordens yta på några månader. Det har präglat henne.”
Den tesen tycktes Angela Merkel också bekräfta i sin regeringsdeklaration 2005: ” Före 1989 slutade alla vägar vid muren, som låg bara några meter från den här platsen (Riksdagshuset) och tycktes dela vårt land för evigt. Om man redan en gång blivit så positivt överraskad i sitt liv, då förefaller mycket vara möjligt. Det vill jag hålla fast vid.”
Lärt i jobbet
Trots att de olika rösterna i Jan Lewenhagens bok har varierande perspektiv, är de rätt samstämmiga: Merkel är en försiktig ledare, känner sig fram, gör sällan några utspel eller utmanar opinionen. Plikttrogen, flitig, tålmodig.
– Ja, visst kan man sammanfatta henne som ”en extremt duktig flicka” skrattar Jan Lewenhagen.
Men kritiklös är boken inte, även om Lewenhagen med sitt reporterblod i ådrorna håller sig neutral ifråga om den utförda politiken. Han säger ändå att man måste komma ihåg att Angela Merkel har gynnats av många faktorer, som egentligen kunde tillskrivas hennes företrädare Gerhard Schröder. Skulle Schröder ha haft tålamod att vänta ut resultatet av sin Agenda 2010 och inte utlyst nyval 2005, hade Angela Merkel antagligen inte stått där hon står nu. Tysklands ekonomi vände uppåt strax efter valet, utan att hennes regering gjorde något alls. Eurokrisen drog Tyskland också nytta av, räntorna sjönk och de internationella investerarna hittade här en säker hamn i landet.
Att Tyskland ofta fått en ledarroll under kriser, beror alltså mycket på andras svaghet. Samtidigt har Angela Merkel, som den säkerhetsoch utrikespolitiska experten Daniela Schwarzer uttrycker det, ”fått lära i jobbet”.
– Så länge som jag är nyfiken på vad som väntar bakom dörren, kan jag vara kansler och en bra kansler, har Angela Merkel också upprepat flera gånger nu under valkampanjen hösten 2017.