Lönepåslag ställs mot konkurrenskraften
En förbättrad kostnadskonkurrenskraft i Finland förutsätter att kostnaderna för arbete får stiga med högst två procent, bedömer Finlands Bank. Trots den kraftiga tillväxten borde kostnadskonkurrenskraften ännu stärkas med mer än fem procent. Först efter det är verksamhetsförutsättningarna för exporten på normal nivå.
Ökningen av arbetskostnaderna utgörs förutom av avtalsförhöjningarna också av löneglidningen, alltså höjningar utöver de som slagits fast i kollektivavtalet. Om den sammanlagda ökningen är under två procent kommer kostnadskonkurrenskraften att stärkas.
– Då vi fortfarande ligger efter vore det bra om lönehöjningarna hos oss blev lite mindre än i konkurrensländerna, säger Lauri Kajanoja som är direktionens rådgivare på Finlands Bank.
Han säger att priset på arbete stiger med 2–3 procent årligen i konkurrentländerna.
Pratet om svag konkurrenskraft i Finland kan vi glömma, säger lön tagarcentralen FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta. Före konkurrenskraftsavtalet låg Finland ännu lite bakom de konkurrerande länderna, erkänner Kaukoranta. Men FFC har aldrig godkänt tolkningen om att gapet då skulle ha varit 10–15 procent.
– Konkurrenskraftsavtalet har till stora delar minskat på skillnaden. Nu har ju vår bytesbalans jämnat ut sig och vi har ett överskott. Vi exporterar mer än vi importerar. Det finns bra grunder att anse att vi inte längre har ett konkurrenskraftsproblem, säger Kaukoranta.
–Men det är trots allt all orsak att försöka främja vår konkurrenskraft och se till att sysselsättningen utvecklas i rätt riktning, säger han.
Kaukoranta säger att man kan se på ekonomin ur två ganska olika perspektiv.
– Farten är god, men nivån är fortsättningsvis ganska dålig på många vis. Produktionen och exporten är fortfarande på sämre nivå än 2008. Så vi ser ganska olika bilder beroende på om man betonar i vilken riktning ekonomin går eller på vilken nivå vi nu är.
Utvecklingen av köpkraften beror förutom av kollektivavtalen också på skattebesluten och inflationsutvecklingen. För att köpkraften ska bestå på samma nivå som nu borde lönerna höjas med 1,5 procent nästa år, säger Kaukoranta.
Förutom avtalshöjningarna inverkar också löneglidningen.
– Om målet är att alla löntagares köpkraft ska tryggas så måste ökningen på 1,5 procent komma genom avtalsförhöjningar. Om målet är att löntagarnas köpkraft i snitt ska bevaras så räcker ungefär hälften av det här, om också löneglidningen beaktas.