Systrarna Ekblad leker och skrattar
Intervju Som barn regisserade storasyster Stina lillasyster Ylva i halsbrytande föreställningar på hemmabacken. Nu fortsätter systrarna Ekblad leka – som jämbördiga på teaterscenen.
Scenen är kanske ett hotellrum på 59:e våningen. Här möter vi två systrar, utestängda från omvärlden och i väntan på någon eller något.
Detta är den fiktiva världen, den som gestaltas för publiken i föreställningen De langerhanska öarna, och där systrarna heter Sylvia och Tina.
I den riktiga världen sitter verklighetens systrar – Stina och Ylva Ekblad – i ett skrymsle bakom en restaurang och minns sin barndom i Solf.
Stina är sju år äldre, och var gränslöst beundrad av Ylva. I Stinas ögon var Ylva den efterlängtade lillasystern som hon pysslade om som en docka och vars namn hon fick bestämma.
– Vår äldsta syster och jag beslöt att Ylva skulle heta Ylva Solbritt Gunilla. Först hade vi tänkt oss Tova Gullbritt Lillemor.
Några år senare regisserade Stina de gemensamma lekarna.
– Jag drog med mig alla småungar. Vi hade nyss fått tv och inspirerad av filmerna jag sett drog jag i gång stora arrangemang och hittade på vidlyftiga berättelser åt alla, säger Stina.
– För det mesta fick jag vara en fattig flicka som det var synd om, kontrar Ylva.
Jämförelser
Efter barndomens lekar skulle det dröja länge innan systrarna var mogna för ett professionellt samarbete.
Stina och Ylva gjorde båda karriär som skådespelare men på varsin sida om Bottenviken. År 2011 var det äntligen dags att mötas i samma produktion, pjäsen Idlaflickorna av Kristina Lugn.
– Det är en rikedom att ha en syster som håller på med samma sak som man själv. Men för mig var det väldigt viktigt att hitta en egen yrkesidentitet och inte ständigt bli jämförd med Stina, säger Ylva Ekblad. Har läget någonsin varit det motsatta, att Stina blivit jämförd med Ylva? – Numera händer det faktiskt att folk häpet konstaterar ”Oj vad du påminner om Ylva”. Men visst har jag tänkt på att det måste ha varit krångligt för Ylva ibland, medger Stina.
– Men eftersom situationen var som den var så måste vi lära oss bemästra den.
Samma leklängd
De langerhanska öarna beskrivs av sin författare Susanne Ringell som en ”lekfull dystopi”. Systrarna Ekblad beskriver sitt samarbete på scenen som att de är duktiga på att lyssna av varandra, på tajmning och på att kolla in den andra i ögonvrån.
– Jag njuter av känslan av att vara på samma leklängd, tycker Stina.
– Vi ser det som händer på scenen i den andra och kan associera utifrån det, säger Ylva.
– Det är väldigt roligt att ha en syster som är i samma bransch, i synnerhet som lekfullheten är så viktig i vårt yrke, säger Stina.
– Jag tror att vi i början av min karriär behövde ett geografiskt avstånd, säger Ylva.
Systrarna är uppväxta i en österbottnisk by och Stina Ekblad var bara 17 år när hon for till Danmark för att studera teater. Senare landade hon i Stockholm och gjorde karriär.
Men den första yrkesdrömmen var att bli författare.
– Jag gav ut en lyrikbok på Författarnas Andelslag när jag var ung och jag skriver fortfarande en del. Men jag är bättre på att presentera andras texter.
Ylva Ekblad har studerat vid Teaterhögskolan i Helsingfors och arbetat på de flesta av de finlandssvenska teatrarna. Dessutom har hon varit medförfattare till flera revyer.
Rädslor
Skådespelare vittnar ofta om rädsla – för att komma av sig på scenen, för att inte få roller, för att bli utskällda av recensenterna.
På tal om rädslor säger Ylva att hon är den ängsligare av de två medan Stina karaktäriserar rädsla som en ”icke-kreativ känsla som inte kan användas till något och som man måste ur så fort som möjligt”.
– Men rädslan finns ju där även om den inte tillför något, invänder Ylva.
– Vi ställs ut och alla tycker något om oss.
Till detta har Stina en handfast uppmaning:
– Borsta av rädslan bara! Rädsla är mänskligt men hämmande och det enda sättet att bli kvitt den är att gå in i den – och sedan ur den igen!
– Att vara skådespelare handlar om att förmedla något, att ge något ur mig till dig. Är ni aldrig rädda för att rollerna ska ta slut då? – Nej, säger Stina.
– Jo, erkänner Ylva. 029 080 1331, annika.hallsten@ksfmedia.fi
ANNIKA HäLLSTEN