Min stad

●●Den gemensamma nämnaren för många av de 19 essäerna i verket Stadens prägel är stråk längs stränder och den glittrande Finska viken, alltså vattendragets närvaro och närhet i Helsingfors. Det är få förunnat att bo med sjöglimt men alla har möjlighet att njuta av badvatten och vintervatten, vatten i stiltje och storm, doften av vatten och vatten som finast när sjöröken ger vika i takt med att solen värmer.

Egentligen är det obegripligt att helsingforsarna inte erövrade stränderna långt tidigare för det är bara under de senaste decennierna som man har byggt både boende och strandpromenader inte bara runt den södra udden utan också stadsdelar som Fiskehamnen, Busholmen och Kronbergsstranden. Och tänk bara på Drumsö, ön där industrier och verkstäder upptog största delen av Hallonnäs för inte så länge sedan.

Mitt Helsingfors är ändå – och då säger jag inte att jag ogillar stränderna – korta kvarter som byter skepnad, gator rika på variation, rika på folk av alla sorter och gator som är ”roisiga” med en urban faktor av slitage. Jag går gärna på gator som är stökiga och bullriga, gator som speglar en svårfångad men genuin stämning av Helsingfors. Med stök och buller menar jag inte den ständigt växande buss och biltrafiken. Bussar ska stå för anslutartrafik till spårvagn och tåg på områden utanför, och innerstaden är så liten att vi inte behöver ta bilen överallt.

● Samtidigt sörjer jag oförmågan att bevara den urbana stadens väsen, salutorgen, saluhallarna och de små specialiserade matbutikerna med direkt ingång från gatan. En värld som försvinner för att vi i strävan att spara en slant eller två handlar i opersonliga stormarknader. Ett problem som dessutom ter sig obegripligt eftersom ungefär hälften av helsingforsarna lever i singelhushåll som rimligtvis skulle kunna bära upp lönsamheten i kvartersbutiker.

Mitt Helsingfors har också en eländig trafikkultur och det gäller alla parter, fotgängare som korsar gatan precis när och hur som helst, cyklister som trampar som vettvillingar fram enligt tanken om att slå nytt personligt rekord och bilister som inte respekterar övergångsställen, trafikljus eller medtrafikanter. Vi har en lång väg att vandra.