Hun­dar­nas hel­ve­te och him­mel

Hufvudstadsbladet - - Kultur - ELSA BOSTRÖM

Gär­na his­sar jag min lil­la bords­flag­ga för al­la fred­li­ga ak­ti­vis­ter som med ci­vil­ku­rage i ord och gär­ning käm­par för en bätt­re värld. Som ex­em­pel­vis Mar­ja Haut­a­kang­as i min stads­dels­tid­ning Töölö­lä­i­nen där hon i si­na krö­ni­kor of­ta giss­lar bak­åt­strä­va­re och po­pu­lis­ter i al­la ka­te­go­ri­er. I en av si­na fif­fi­ga tex­ter vid­ga­de hon per­spek­ti­vet ge­nom att skri­va om ki­ne­ser­nas ofatt­ba­ra bru­ta­li­tet mot lan­dets hun­dar.

Av vinst­be­gär pi­nas år­li­gen mil­jo­ner av dem, de bul­tas med klub­ba, ut­sätts för el­stö­tar, bränns el­ler flås le­van­de för att gö­ra ste­ken på mid­dags­bor­den mör. Över­grep­pen träf­far som ett hugg i ens hjär­ta. Här ställs Ki­na in­för värl­den vid en skampå­le till och hur många är de in­te re­dan. På de so­ci­a­la me­di­er­na har pro­tes­ter­na tack och lov kom­mit i gång med upp­ma­ning till in­ter­na­tio­nell köp­boj­kott av ki­ne­sis­ka va­ror och en upp­back­ning av djur­skydds­or­ga­ni­sa­tio­ner­na och hund­vän­ner­na värl­den runt.

Knappt att jag ha­de hun­nit sät­ta punkt för den här kolumnen när jag läs­te i Helsingin Sa­no­mat om att ock­så Syd­ko­rea är ett av hun­dar­nas hel­ve­ten på jor­den. Det var en ska­kan­de rap­port som kän­des än­da in i mär­gen.

När det gäl­ler djur sker vål­det på oli­ka ni­vå­er, för mig fram­står vi­vi­sek­tio­nen trots si­na ve­ten­skap­li­ga för­tec­ken ock­så som djur­plå­ge­ri. Många frå­ge­tec­ken finns; hur med en fort­lö­pan­de ob­jek­tiv kon­troll, hur med ned­söv­ning, be­döv­ning och he­la eti­ken. Minns en jour­na­listre­sa i USA för myc­ket länge se­dan då vi ef­ter ett tips oan­mäl­da tog oss in på ett la­bo­ra­to­ri­um med för­söks­djur. Ut­drag­na stön och kvi­dan­den hör­des, där låg upp­sprät­ta­de djur på un­der­sök­nings­bor­den med öpp­na ögon när en upp­rörd chef kom ru­san­de, vi­sa­de oss på por­ten och ho­ta­de med re­pres­sa­li­er. Men vi hann se det mesta.

När det fram­gick att kos­me­ti­ka­in­du­strin i pro­fit­syf­te hål­lit sig fram­me och tes­tat skön­hets­me­del med hjälp av plå­ga­de djur blev det slut bå­de på tro­vär­dig­het och bort­för­kla­ring­ar, åt­minsto­ne för min del.

Ett mot­drag bor­de ha va­rit att slänga kos­me­tik­fir­mans läpp­stift och ma­ke-up i sop­tun­nan men van­li­gen för­blir al­la go­da fö­re­sat­ser ty­värr ba­ra en skrynk­lig pap­persti­ger.

Säg mig hur du be­hand­lar din hund och jag skall sä­ga dig vem du är, sägs det då och då men li­ka bra kan ob­jek­tet gäl­la en med­män­ni­ska.

En om­läs­ning av Per Gun­nar Evan­ders ro­man Hun­dar­nas him­mel (1982) ger många in­falls­vinklar till det som in­ne­bär de­ras him­mel. Som ung tog för­fat­tar­ja­gets far sig an många vansköt­ta och miss­hand­la­de hun­dar och bar dem till sin sjö­bod på ön. Tunnslit­na tryck­te de sig mot ho­nom som små värn­lö­sa barn och han smek­te dem en ef­ter en tills de blev helt lug­na och tys­ta. ”All­ra sist får de vi­la ut i vär­men och den sto­ra fri­den hos pap­pa”, skri­ver för­fat­ta­ren som of­ta trängt djupt un­der hu­den på dem han skri­ver om och gjort dem halv­do­ku­men­tä­ra.

Bok­ti­teln sva­rar mot he­la hans för­fat­tar­skap, fram­höll han i en in­ter­vju på 80-ta­let. På bott­nen lig­ger ut­an­för­skap, ut­satt­het och olös­ta käns­lo­knu­tar från barn­do­men och bil­dar ett ge­nom­gå­en­de och upp­re­pat in­re te­ma i hans böc­ker; vårt sto­ra be­hov av öm­het och god­het. Och för ho­nom gäl­ler det ock­så i högs­ta grad de fyr­ben­ta.

FO­TO: MOSTPHOTOS

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.