Tyska valet speglar oron inom unionen
Ytterhögern förutspås ta plats i Bundestag
Tyskland går till val på söndag. Trots att kristdemokraternas Angela Merkel sannolikt fortsätter som förbundskansler är ingenting som förr – världen utanför ser helt annorlunda ut.
De gamla orosmolnen, ett tredskande EU, konflikten i östra Ukrai- na och kriget i Syrien har ingenstans försvunnit medan den ökande spänningen med Turkiet och hotet från det oförutsägbara Nordkorea åstadkommer nya nervösa vibreringar i världspolitiken. Osäkerheten i Europa och avsaknaden av en hållbar lösning på flyktingfrågan har gjort att det största spöket på hemmaplan, partiet på den yttersta högerkanten AfD (Alternativ för Tyskland) räknar med att ta sig in i Bundestag. Då finns risken att uttalade nazister igen – efter 70 år – sitter i den tyska riksdagen.
I Eckenbergers skål ligger ett ensamt mynt. Tio cent.
Musikern litar inte på politikerna, men röstar ändå i val.
– Jag är intresserad av politik, säger han. Men känslan av att partierna säger ett och gör annat blir starkare för var gång. Att rösta har närmast blivit en tom symbol, bara för att vi skall tro att vi har någon betydelse. Om val skulle förändra någonting, så skulle de vara förbjudna, skämtar Luis Eckenberger.
Frankfurter Allee ligger i före detta Östberlin, i Lichtenberg, som verkligen inte hör till det uppsnofsade “nya öst”. Eckenberger berättar att han bor i närheten. Reportern ställer inte frågan som hon hade på tungan; varför spelar han inte på någon station i Berlins burgnare stadsdelar. Svaret är givet – för priset av en tågbiljett får man ett mål mat här i knutarna.
Inne på stationen plockar Michael Berl tomflaskor ur papperskorgarna.
– Naturligtvis röstar jag. Varje gång, det är ju min medborgerliga plikt. Tack för att ni frågar mig, säger han. Ingen har frågat efter mina åsikter på många många år …
Michael Berl bor på ett härbärge för bostadslösa och har alltså en adress – förutsättningen för att få rösta. Hans främsta valfråga är att alla människor skall behandlas värdigt.
– Som människor, säger Michael Berl. Inte som djur. Man får inte förnedra människor.
Berl tänker rösta grönt. Han tycker att Angela Merkel borde pensionera sig. Kanslersarbetet är för tungt för äldre damer, säger Michael Berl.
Gamla Västberlins hjärta
Ett tiotal stationer västerut från Frankfurter Allee ligger Rathaus Schöneberg. Namnet J. F. Kennedy -Platz framför rådhuset avslöjar att detta är hjärtat i det gamla Västberlin, här yttrade den amerikanske presidenten år 1963 de berömda orden: Ich bin ein Berliner.
I dag är det torgdag på Kennedyplatsen och Cornelia och Edgar Ruhloff passar på att äta lunch.
– Curry-wurst är det som gäller, säger Edgar Ruhloff. Och här kryddar de korven som man ska!
Paret tror att fru Merkel och hennes kristdemokrater kommer att vinna stort. Båda två tippar också att regeringsbildningen blir samma som tidigare, en så kallad stor koalition mellan krist- och socialdemokrater. Litet oense sinsemellan är de bara i flyktingfrågan. Cornelia Ruhloff tycker att “nu räcker det” och vill ha “hårdare tag.” Hennes man rycker däremot på axlarna och säger att flyktingar hör till det normala i dessa dagar. Han tycker också att Angela Merkel har skött problemet hyfsat väl och att hon har varit en god ledare för Tyskland de gångna svåra åren.
Men Edgar Ruhloff är noga med att påpeka att varken han eller hans fru hör till CDU:s “stamväljare”. Att SPD vanligen är parets hemvist blir ganska klart när de beklagar hur dåligt partiet har skött sin valstrategi och låtit de inre stridigheterna förstöra chanserna för socialdemokraternas kanslerskandidat Martin Schulz.
Cornelia Ruhloffs arbetskamrat Petra Koch ansluter sig till sällskapet.
– Ja, synd och skam, säger Koch.
Petra Koch förhåller sig mycket mera kritisk till Merkels politik än sin kollega.
Miljö och energi
– Det som man här säljer som die Energiewende (avvecklingen av kärnkraften) är ingen vändning alls, utan främst ett spel mellan branschens olika lobbargrupper och intressen. Och vad gäller bilindustrin, dieselskandalen och den aktuella diskussionen om förbränningsmotorerna, är förbundskanslern mera än lovligt vag, tycker Petra Koch.
– Hon borde hellre föra en dialog med medborgarna än enbart lyssna på bilindustrins pampar!
Miljö och energi är inte oväntat Petra Kochs främsta valfrågor. Hon tycker att det är helt galet att Tyskland ensamt går in för att avveckla kärnkraften, det borde vara en europeisk angelägenhet, anser hon. Förbundskanslern borde ha fört in den diskussionen på EU-agendan för länge sedan.
Men vilket parti, som får Petra Kochs röst på söndag om en vecka, vill hon inte avslöja. Hon berättar bara att hon varit inne på en av valbarometrarna utan att bli desto klokare.
Enligt valbarometern kunde jag rösta på åtta partier, skrattar Koch och tillägger att hon blev förskräckt över att bland dem också fanns partier, ”som hon aldrig i livet skulle rösta på”. Partierna är i dag alldeles för lika varandra, avslutar Petra Koch.
Lidia och Kzrysztof Luczak tittar sig omkring vid rådhuset.
– Vi ser oss främst som européer, säger de.
Bägge har dubbelt medborgarskap men bor i Tyskland. Kzrysztof Luczak är född i Polen, berättar han, men växte upp i Tyskland.
– Min fru hämtade jag sedan hit litet senare, säger Luczak och ler.
Båda säger – nästan med en mun – att de vill leva i ett fredligt, lugnt och tolerant samhälle. Pensionsoch hälsovårdsfrågor liksom äldreomsorgen är viktiga frågor för dem. Tysklands stabila politiska struktur känns trygg, säger de, vilket man väl förstår mot utvecklingen i Polen på sistone.
– Polens nya väg bekymrar oss mycket och det är inte bra för den europeiska tanken, säger de igen, nästan i mun på varandra, så där som äldre par som levt länge tillsammans ibland gör.
Om reportern trodde att här kammar SPD hem två röster, på grund av Martin Schulz EU-bakgrund och europeiska betoningar, så kunde hon inte ta mera fel. Schulz har inte gjort något större intryck på paret Luczak, tvärtom, båda två tycker att han inte verkar pålitlig. Tydligen är det de kristdemokratiska värderingarna som står för tryggheten.
”Stoppa flyktingarna”
Tanja Diekmann och Annalena Brozeit kommer ut från rådhuset, också de för en snabblunch på torget. Sysselsättningen och säkerheten, säger Diekmann rappt, och ett stopp för mera flyktingar. Vi är inte längre i läge att hjälpa dem.
Hennes yngre kollega ser annorlunda på flyktingfrågan.
– Tyskland har nog råd, säger hon, dessutom behöver landet arbetskraft. Min farfar kom i tiderna som gästarbetare från Turkiet och bra har det gått, säger Annalena Brozeit.
– Tja, säger Diekmann, i fråga om arbete har vi båda det ändå bra. Stadstjänstemän blir man inte av med så lätt!
Den unga mamman Maike Rocker köar också till lunchtältet.
– Social rättvisa är det viktigaste. Härligt att det finns en kandidat som ställer den frågan främst! Skolgång gratis för alla, från dagis till universitetet – det är det viktigaste för mig! Och för honom här, säger hon och visar på sin bebis.
Att Martin Schulz och hans SPD ligger risigt till i opinionsmätningarna, skrattar hon bort.
– Äh, siffror förändras, säger Rocker. Det är valdagen som gäller!