Ett hatat gosigt djur

Vad är det med råttor egentligen? De är vanliga djur, intelligenta som få andra djur, mjuk och gullig päls har de, långa fina svansar och pigga individer. De äter frön, nötter och grönsaker, men de är också allätare och kan livnära sig på vad som finns tillgängligt. De flesta av de 70 råttarter som finns lever inte i närheten av människor, utan på savanner, i gammal skog eller upp i bergen.

Det är inget konstigt med det. Skulle jag ha beskrivit exempelvis pandan på ungefär samma sätt skulle säkert många ha myst och tyckt ”vad gulligt” – men inte när det gäller råttan.

Vad är det med råttor egentligen? I Finland, Norge och Sverige finns bara brunråttan. Å andra sidan är det den råtta som kan bli störst: den kan bli 30 cm lång och väga ett halvt kilo.

Råttor används ofta i djurförsök, även om forskarna försöker undvika djurförsök alltmer, och man skulle kunna tro att de används i försök därför att råttan påminner om människan.

Jag tror inte att det är därför. För i så fall skulle råttor kunna svettas, det kan de inte. De har inga svettkörtlar. Om de vore lika oss skulle de kunna kräkas. Det kan de nästan inte. Det beror på att de har två magsäckar och ett hudveck mellan säckarna och det gör att det är svårt att kräkas.

Annars verkar ju råttsamhällen på något vis ändå påminna om de samhällen som vi människor bygger. De har en god överlevnadsförmåga, precis som oss, de uppskattar god mat, men kan också äta för ätandets skull, precis som vi. De är listiga rackare, en del av dem – precis som vi, i alla fall några av oss. De verkar glada ibland och ledsna ibland, vilket påminner mig om en kamrat som jag har.

Men vad är det med råttor egentligen? Finns det verkligen en så stor anledning att hata dem? Är det inte mest fördomar och skrönor som färgar vår bild av råttan?

Jag tror att råttan är oförarglig, vänlig och vänskapligt sinnad, helt enkelt en demokratisk figur.

Om ni inte har förstått det tidigare är hela den här texten en terapistund: vi har fått råttor där jag bor och jag hatar råttor! Vill helst inte se en råtta, det är något av det äckligaste jag vet. Därför försöker jag att humanisera denna vidriga best!

Det gick väl så där …