Lång guldtorka går mot sitt slut
Nästan tio år har passerat sedan Honka senast blev mästare, och varken Linda Nyman eller Janni Laakso har hittills fått smaka på ligaguld. Om bara tre matcher kan allt det förändras.
– Vi har hela tiden trott på framgång, men inte tagit någon stress över det, säger Linda Nyman.
– Stämningen har varit skön, vi tar en vecka i taget. Vår styrka är att vi förhåller oss avslappnat till det hela, säger Janni Laakso.
Med tre matcher kvar av ligasäsongen är det omöjligt att få Nyman eller Laakso att sia om guld eller tala om nervositet. De två viktiga kuggarna i Honkabygget är noga med att framhålla att man tar en vecka och en match i taget, och att allt säkert går vägen om Esbolaget håller sig lika lugnt i fortsättningen som man gjort hela säsongen.
Faktum är ändå att det hunnit gå många år sedan Honkas damer senast korades till mästare – närmare bestämt var det 2008 den senaste guldfesten ägde rum. Sedan dess har PK-35 dominerat damserien, och ligger bra till också i år då tre omgångar återstår.
Men inte riktigt lika bra som Honka. Nymans och Laaksos gäng har ett försprång på två poäng, och bland de tre matcher som återstår finns också ett möte mellan just Honka och tabelltvåan PK-35.
– De har ett bra lag på benen, som vanligt. De vill hålla mycket boll och är bra på att utnyttja små ytor, kommenterar Nyman Honkas främsta guldkonkurrent.
Bra på att utnyttja ytor är hon också själv om man får tro Laakso.
– Hon har en utmärkt spelförståelse och är särskilt bra i dueller, säger Laakso, och får i sin tur beröm av Nyman.
– Janni är en otroligt viktig spelare för hela laget med sin energi. Det är verkligen irriterande att spela mot henne.
Det vet Nyman en hel del om. Både hon och Laakso är uppvuxna i Karleby, där de innan flytten till huvudstadsregionen spelat i olika lag, Laakso i KPV och KF 10, och Nyman i GBK. Känner ni varandra från den tiden? – Det får du svara på Janni, säger Nyman och lutar sig tillbaka.
– Kände och kände. Vi var på samma morgonträningar och sånt. Men i Karleby finns det, hur ska jag säga, liksom friktion mellan lagen, säger Laakso diplomatiskt.
Av den friktionen finns ingenting kvar längre. Mittfältaren Nyman och mittbacken Laakso har under säsongen spelat tillsammans i U23landslaget och stått för 90 minuter i Honkas uppställning i så gott som varje ligamatch. Och när de inte spelar fotboll jobbar de båda på eftis, för samma arbetsgivare, för att dryga ut kassan.
– Jag hoppas på spel utomlands, det är vad jag vill göra i framtiden, säger Nyman när diskussionen gäller vad som händer efter den här säsongen eller ännu längre fram.
För Laakso är svaret på vart fotbollen ska ta henne inte lika självklart.
– Man får ofta frågan om målsättningar på fotbollsplanen, också i landslaget, men jag tycker det är svårt att svara på. Jag spelar så bra jag kan och så får man väl se sen, säger Laakso som däremot vet att hon efter fotbollskarriären helst skulle vilja bli idrottsläkare.
Men nu är det slutspurten i ligan som gäller. Den här vardagskvällen är det höst i luften och idrottsparken i Hagalund kryllar av aktivitet när bil efter bil stannar för att släppa av flickor och pojkar med bollar under armearna. Varje fotbollsplan kryllar av juniorer som inleder veckan med träningar, och på den stora gräsplanen samlas Honkas damer för att förbereda sig för nästa match på schemat, ett möte med HJK.
– Det fina är ju att i det här skedet av säsongen ännu ha allting att
spela för, det är så man vill ha det, att de sista matcherna betyder allt, säger Laakso. Hur mycket betyder det om ni tar guld då? – Så klart mycket, jag har ingen ligamedalj sedan tidigare, säger Nyman.
– Det har du ju visst, vi tog brons i fjol, påpekar Laakso.
– Hur kunde jag glömma det? Det var liksom ingen vunnen medalj eftersom vi förlorade silvret i den sista matchen. Tänk att det känns som ett dåligt minne, så borde det ju inte vara, säger Nyman.
Men nu finns alla möjligheter att se till att den här säsongen slutar i gladare tongångar än fjolåret. För Honkas damer kulmierar ligan med match mot de regerande mästarna PK-35 den 7 oktober. Känns det nervöst, att veta att allting ännu står på spel, kanske till och med i den allra sista matchen? – Nej, vi kan ju bara påverka vad vi själva gör, inte hur de andra spelar, säger Nyman, och när undertecknad konstaterar att det är svårt att hitta två mera balanserade och diplomatiska potentiella mästare att intervjua än dessa två brister de ut i skratt.
– Det är ju just det här jag sade att vi satsat på och som tagit oss så här pass långt: Inställningen och att ha en avslappnad attityd, säger Laakso.