Unik bokfest blottar samtida sår
Bokmässa Bojkott, nazister och motdemonstrationer. Redan i våras bestämde sig 200 författare för att vägra årets bokfest, nu är det upp till besökarna att välja. Men varför blev just Bokmässan en sådan symbolfråga?
”Rum för poesi”, men också boken om Per Gessle och montern med estniskt stickat. Mässgolvet i Göteborg rymmer mycket, i år för andra året i rad även den högerextrema tidningen Nya Tider.
I fjol försökte mässan först utestänga Nya Tider, men ändrade sig när juristerna påpekade att det redan ingångna avtalet gällde. I år är de välkomna från början. Det gör att Gunnar Ardelius, författare och tillika Författarförbundets ordförande, stannar utanför.
Nya Tider ”gör sitt jobb”, konstaterar Ardelius. Han vill inte censurera men heller inte normalisera deras tillvaro på mässgolvet, en för den svenska litteraturen ”unik plats”.
– Den är i princip den enda arenan inom litteraturfältet där alla finns representerade: förlagen, författarna, biblioteken och framför allt läsarna. Jag tror inte att man ska underskatta vikten av det. Hade inte så många varit engagerade hade det inte blivit en så het debatt, säger han.
En tredjedel hotade
Högerpopulismen är på frammarsch i Europa och USA, samtidigt som en tredjedel av de svenska författarna uppger att de blivit hotade, inte sällan av högerextremister.
– Det är ingen slump att det just är vår yrkesgrupp som protesterar. Som författare har man ingen skyddande arbetsgivare, säger Gunnar Ardelius.
Bland dem som TT talar med är också den politiska polariseringen den återkommande förklaringen till årets spända läge, även om Åsa Linderborg, Augustbelönad författare och kulturchef på Aftonbladet, inte tycker att högerpopulismen står starkare i dag än i fjol.
– Författarkollektivet känner sig oerhört utmanat eftersom det i svensk litteratur råder konsensus om att högerpopulism är dumt och dåligt. Jag tror man tycker att de här människorna kommer in och klampar på ett område där de inte har något att göra. Men även om vi står på samma antirasistiska barrikad har vi helt uppenbart olika syn på yttrandefrihetens gränser och olika uppfattningar om strategierna. För mig handlar det här om yttrandefrihet som omsätts i praktiken, den går ut på att man måste försvara rätten till obehagliga åsikter också, säger hon.
”Handfallen bransch”
Men är det verkligen en privat och kommersiell aktör som Bokmässan som ska slåss för denna rätt?
– När den här typen av rörelser söker sig till vår plattform blir branschen lite handfallen, tillstår Bokmässans vd Maria Källsson som ändå inte ser något annat alternativ än att välkomna dem som håller sig inom lagens gränser.
– Det är väldigt svårt att veta var vi hade varit annars? Jag tror att vi hade blivit enormt ifrågasatta, det finns andra extrema åsikter som också kommer till tals. Skulle vi ha förbjudit dem också? Det finns religioner som är företrädda hos oss som inte står bakom samkönade äktenskap, skulle de ha fått vara med?
Vávra Suk, chefredaktör för Nya Tider, tycker tvärtom att det är hans tidning, inte bokmässan, som fått ett symbolvärde. Debatten kring Nya Tiders närvaro sätter fingret på ”en snäv politiskt korrekt åsiktskorridor”, skriver han i ett mejl till TT.
Oro för våld
När årets mässa närmar sig är det dock nazister och oron för våldsamheter som står i fokus. Pär Öberg, presstalesperson för Nordiska Motståndsrörelsen ser den pågående mässan som ett sätt att få mer uppmärksamhet för den omstridda demonstrationen i centrala Göteborg den 30 september.
– Det är väldigt högt i tak för en massa idéströmningar men man ser ju hur det går med vår demonstration. Där har man till och med gått ut och sagt att om vi går i takt visar vi missaktning mot judar. Om man går tusen personer på en gata, hur håller man sig då från att gå i takt? Man skulle lika gärna kunna säga att är du nationalsocialist och går i takt är du brottslig.
”Hets mot folkgrupp”
Taktfast marsch eller inte, nazism är per definition hets mot folkgrupp, skriver författaren Anita Goldman i Dagens Nyheter. Och om debatten kring årets Bokmässa fört något positivt med sig är det i så fall att så många tvingats rannsaka sig själva och ta ställning, framhåller Gunnar Ardelius. Han väljer att inte gå in.
– När det gäller högerextrema grupper räcker det inte att navigera med lagen som enda måttstock, jag tror att det är mer konstruktivt att närvara i offentliga sammanhang utan högerextremister.
Även Elisabeth Åsbrink, ordförande för Svenska Pen, tycker att Bokmässan borde ha sagt nej till Nya Tider. Ändå kommer hon dit.
– Som privatperson och författare är det min skyldighet att försvara demokratin genom att vara där. Det är samma resonemang som när vi talar om terroristdåd på våra gator. De vill rubba oss, det ska de inte få.
Bokmässan i Göteborg inleds torsdagen den 28 oktober.
Symbolen kunde lika gärna ha knutits till någonting annat, en annan plats, men frågan finns ju redan där, inskriven som ett ont sår i samtiden, oundviklig. Så någonstans måste den ju ta gestalt. Det kunde ha gällt ett förlag som plötsligt publicerade litteratur som hotade delar av befolkningen, och ja, jag tänker på den sortens privata aktörer eftersom det är vad Bokmässan är. Att vissa författare inte längre skulle låta ett sådant förlag publicera deras böcker kanske hade haft ett liknande symbolvärde. Jag tror hursomhelst att striden om Bokmässan gör att vi får veta någonting om oss själva, om demokratins gränser och möjligheter, om den fasa som bultar under orden. Sara Stridsberg författare och akademieledamot.