Finska flickor skickas utomlands för att stympas
Finländska flickor skickas utomlands för att genomgå könsstympning, visar en ny utredning. Hälsovårdare vet inte hur de ska ta upp frågan.
Utredningen, som är gjord av föreningen Fenix Helsinki under beskydd av Barnombudsmannen, visar också att många hälsovårdare på rådgivningar och i skolor har svårt att ta upp frågan med flickor och kvinnor som kommer från könsstympningskulturer.
Det har länge funnits misstankar om att finländska flickor utsätts för könsstympning utomlands eller till och med i Finland, men det här är första gången det påvisas. Hittills har ingen gjort en polisanmälan om könsstympning.
– Vår undersökning visar att sådana här resor verkligen ordnas i Finland. Jag har också hört att stympningar skulle utföras även i Finland, säger Fenix ordförande Ujuni Ahmed.
Könsstympning är något det ta- las tyst om också bland invandrarna och därför är förekomsten svår att undersöka. Ahmed säger att det var svårt att få kvinnor att ställa upp på intervjuer. Orsaken är att förövarna oftast är flickornas egna föräldrar.
Fler än tio ombads ställa upp på intervju, men bara fyra kvinnor i åldern 18–23 år ställde upp. De hade blivit utsatta för könsstympning när de var 6–10 år gamla, två av dem med bedövning, två utan. Ingreppen utfördes i Somalia, Egypten, Syrien och Iran.
– Smärtan var det starkaste minnet, särskilt smärtan efteråt, till exempel att gå och kissa, säger Ahmed.
Intervjuerna visar att föräldrarna hemlighåller syftet med resan till hemlandet för döttrarna och att de sällan diskuterar saken före eller efter ingreppet.
Kvinnorna sade att de inte hade någon att tala med efteråt. De var inte heller fullt medvetna om att könsstympning är olagligt.
En av kvinnorna ansåg att könsstympning symboliserar renhet och att det är viktigt för flickorna med tanke på deras framtid. Hon anser att man bör få fortsätta med traditionen också i Finland.
De övriga kunde inte förstå att man vill orsaka en sådan många veckor lång smärta åt ett litet barn.
Alla får inte frågan
I utredningen intervjuades också mammor från könsstympningskulturer som fött barn i Finland. Intervjuerna visade att vårdare har svårt att ta upp ämnet trots att de ser att den blivande mamman blivit stympad. En mamma som har fött fyra barn i Finland hade aldrig blivit vidtalad om könsstympning. En annan mamma förundrade sig över att ingen tog upp frågan under hela hennes graviditet utan först då barnet redan var några veckor gammalt.
Om någon som flyttar till Finland är gravid kan hon hinna stympa sin dotter bara för att hon inte vet att det är olagligt, sade mamman. Mammorna upplevde att vårdarna inte vet hur de ska ta upp frågan, medan de själva ansåg att det vore bäst att tala rakt ut.
Enhetlig linje saknas
För utredningen intervjuades också kulturtolkar från tre olika etniska grupper. De har varit med på många rådgivningsbesök där könsstympning inte tagits upp trots att tolkarna tyckt att det hade varit befogat. De säger att rådgivningarna inte har en enhetlig linje i frågan utan det är upp till de enskilda hälsovårdarna hur de gör. Många mammor spelar att de inte vet vad det är frågan om och vårdarna lämnar det ofta vid det, säger tolkarna.
En kulturtolk berättade om ett fall där en mamma fört sin dotter utomlands för könsstympning. Rådgivningen kände till saken och mamman förklarade sig med religion och ovetskap. Tolken hade fått en instruktion om att man bara kan ingripa mot planerade könsstympningar och att inget kan göras när de redan utförts.
– Frågan om könsstympning bör absolut tas upp när det gäller en person som inte talar finska och som har blivit könsstympad, säger Mahmud Daham, vice ordförande för Fenix Helsinki.
”Jag visste att man inte fick tala om det. Och jag skulle ha fått stryk om jag hade blandat in utomstående som inte nödvändigtvis hade kunnat hjälpa mig.” (Svar på frågan ”har du talat om det med någon efteråt”.)
”Förut tänkte jag att det är en del av religionen, men nu när jag undersökt saken har jag förstått att det inte är så och att jag blivit utsatt för ett onödigt, smärtsamt ingrepp. Jag har funderat på hur jag skulle ha det om jag inte blivit stympad eftersom det är något jag aldrig kommer att få veta. Jag önskar bara att jag hade fått göra det valet själv och att ingen hade beslutat för mig.”
”En av de sorgligaste tolkningarna gjorde jag på skolhälsovårdarens mottagning. Föräldrarna hade fört sin dotter i lågstadieåldern till Kurdistan för att stympas. De hade bott i Finland mindre än 5 år och var mycket religiösa. Mamman bar niqab och hade till och med täckt händerna. Skolhälsovårdaren blev chockad och frågade varför. Mamman svarade med iskallt lugn att det hör till religionen. Skolhälsovårdaren frågade om hon trodde att det var bra för flickan. Mamman svarade inget mer än att det hör till.”