HBL-serie Tolfte plats för Gustav Vasa
Gustav Vasa var falsk, hänsynslös och snål. Och därför kanske den mest framgångsrika kungen Sverige någonsin haft. Han vann sina krig och lade grunden till det moderna Sverige. Gustav Vasa bröt med påven och införde protestantismen. Av bara farten grundad
I vår serie Så formades Finland har vi den här gången nått fram till Gustav Vasa. Han landar på en tolfte plats i raden av händelser, fenomen och personer som påverkat Finlands utveckling. Utan Gustav Vasa hade kanske den nordiska unionen ha bestått och då skulle Sverige och Finland i dag vara delar av Danmark och vi skulle tala danska.
I 126 år var Nordens länder förenade i en union, Kalmarunionen. Danmark, Sverige, Norge, Finland, Island, Färöarna, Grönland, Shetlandsöarna och Orkneyöarna utgjorde någonting som man kunde kalla en förbundsstat.
Tidvis styrdes alla länder av samma regent, tidvis hade Sverige och Danmark var sin. Tidvis var samarbetet intimare, tidvis krigade länderna mot varandra. Gustav Vasa blev den som för gott drog Sverige (och Finland) ur unionen. Hade så inte skett skulle Norden kanske fortfarande vara ett enda land. Ett land som styrs från Köpenhamn och där alla talar danska.
Men så gick det inte, tack vare eller på grund av Gustav Vasa.
Gustav Eriksson, som han egentligen hette, växte upp i Uppland som medlem av en av Sveriges mest förmögna släkter. Hans pappa var riddare och riksråd, men beskrivs som ”simpel och enfaldig”. En grym man som hade för vana att plundra kyrkor, våldta pigor och misshandla bönder. På den här tiden tog härskare till våld när det behövdes, man ljög och bedrog om det gynnade den egna saken.
Grym och hänsynslös skulle också Gustav Vasa visa sig vara. Men till en början är det Danmarks kung Kristian II som framstår som den stora tyrannen och bedragaren. Han gör anspråk på att utropas också till Sveriges kung, men svenskarna har redan valt Sten Sture den yngre.
Kriget som följer går danskarnas väg. Till slut är det bara Stockholms slott som gör motstånd. Kristian II lovar amnesti och nåd till sina motståndare om de går med på att kröna honom till kung över Sverige.
Så sker, men kröningsfesten kommer av sig då danskarna tar ledande svenskar till fånga och avrättar hundra av dem, bland andra Gustav Erikssons far och två av hans morbröder. Stockholms blodbad kalllas dagarna 7–9 november 1520 då blodet flöt genom Gamla stan. Gustavs mor, mormor och tre systrar tas som fångar till Danmark. Släktens alla gods beslagtas.
Gustav har själv varit fånge i Danmark, rymt och kommit tillbaka till Sverige lagom till blodbadet. Han gömmer sig i skogarna och försöker mana till uppror mot danskarna, men ingen vill ha med honom att göra.
Gustav kommer till Dalarna och undviker dag efter dag knektarna med en hårsmån. Någon gömmer honom i ett hölass, någon annan i en källare. Dalarna är än i dag fullt av hus och minnesmärken över ställen där Gustav Vasa vistades under sin flykt.
I Mora talar Gustav Vasa till de lokala dalkarlarna och ber dem ta till vapen och vända dem mot dansken. Ingen följer uppmaningen och Gustav måste fly mot Norge. Då når uppgifterna om blodbadet och om danskarnas bestialiska framfart männen i Mora och dalkarlarna tänker om.
Gustav har nått Sälen när några skidåkare hinner i fatt och ber honom återvända för att leda frihetsstriden.
Vasaloppet skidas än i dag mellan Sälen och Mora för att fira händelsen.
Fulla soldater
Frihetskriget börjar illa. Gustav Vasas armé delas i två delar. Den halva som kommer till Köping hittar ett spritförråd och soldaterna super sig stupfulla. När danskarna anfaller är det en enkel match för dem att hugga ihjäl de sovande dalkarlarna.
Halva armén går förlorad och Gustav har nu bara fyratusen man kvar. Trots det vinner han en stor seger i Västerås och jagar danskarna på flykten. Nya spritförråd hittas och dalkarlarna tar för sig. Men nu ingriper Gustav och slår sönder öloch vintunnorna.
”Hellre ser jag mjöd och vin på marken än mina krigsmäns blod”, lär han ha sagt.
Resten är historia. Danskarna förlorar slag på slag och kastas ut från Sverige. Redan 1521 utropas Gustav Erikson till riksföreståndare. Och den 24 juni 1523 rider han in i det befriade Stockholm. Då har han redan utropats till kung Gustav I.
Problemet är att kriget mot danskarna finansierats av köpmän i Lübeck. Och de vill nu ha sina pengar tillbaka. Vad göra?
Gustav Vasa tar pengarna där de finns, i kyrkan. Martin Luthers reformation kommer nu väl till pass. Gustav Vasa bryter inte direkt med påven, men han startar processen som leder till att Sverige övergår från katolicism till protestantism. Gustav Vasa var aldrig intresserad av religiösa ting, pengar gillade han däremot vilket underlättade beslutet.
Kyrkor töms nu på silver och värdeföremål. Samtidigt tas allt högre skatter ut. Missnöjet sprider sig och på några år måste Gustav Vasa slå ner tre uppror. Han använder sig av samma list som Kristian II under Stockholms blodbad. Han medger att han felat och lovar bättra sig om bara hans motståndare träder fram och talar ut. Allmän benådning utlovas, men allt är bara list. Så snart motståndarna lägger ner sina vapen fängslas de och avrättas.
Huvudsaken för kung Gustav är att de allt strängare skatterna kan drivas in effektivt. Därför organiseras riket så att en stark centralmakt övervakar allt som sker. Ståthållare och fogdar kontrollerar att skatter betalas. För att allt ska fungera behövs ämbetsmän som kan skriva och läsa. Sådana är det ont om i Sverige efter att kyrkan nedmonterats och klostren som upprätthöll skolorna upphört. Också Uppsala universitet stängs som överflödigt.
Den nya tjänstemannakåren rekryteras i utlandet, främst i Tyskland.
Arvkungadöme
I januari 1540 sammankallar kungen till möte i Örebro. Han har dömt
reformatorerna Olaus Petri och Laurentius Andreae till döden, men benådar dem. Deras fel är att de talat för en självständig luthersk kyrka. Gustav Vasa gör klart att alla beslut som berör kyrkan fattas av honom, och nu har han bestämt att reformationen ska fördjupas.
Prästerna blir nu Gustav Vasas språkrör för att vidareförmedla kungens budskap till folket. Predikan ska ske på svenska, och finska, så att folk begriper. Och nu sker tömningen av kyrkorna systematiskt. Sjutusen kilo silver beslagtas och förs till slottet i Stockholm.
Fyra år senare slår kungen entydigt fast att Sverige är ett evangeliskt land. Alla katolska ritualer och symboler förbjuds. Den som bekänner sig till fel tro betraktas som kättare och hedning.
Jordbruket ska också effektiveras. Varje bonde åläggs att årligen deklarera för sin skörd ”på heder och samvete”.
Fogden i Tavastehus kan få brev av kungen som undrar varför ingen redovisning för böndernas fjäderinkomster kommit? Det är väl inte bara så att fogden säljer fjädrar för egen vinning?
Att få ett sådant brev av Gustav Vasa kunde vara ödesdigert. Kungen hade ett häftigt humör, var sjukligt misstänksam och hade snabbt att ta till svärdet.
Gustav Vasa kunde kanske läsa, men han gillade det inte. Ändå ville han framstå som likvärdig med Europas furstar och kungar. Han omger sig med lyx och är mycket noga med sin klädsel. Förteckningen över hans garderob från 1548 upptar 46 sidor. Kungen äger då till exempel trettio tröjor och femtioen par byxor.
Till Finland
När det drar ihop sig till krig mot Ryssland 1555 reser Gustav Vasa med ett följe på över tusen man till östra riksdelen för att vara närmare fronten. Han stannar i Finland i elva månader, längre än någon annan svensk kung, bekantar sig med landet och förbättrar förvaltningen. Gustav Vasa är inte alls nöjd med det han ser, värst är att indrivningen av skatter inte fungerar.
Kungen har fem år tidigare grundat Helsingfors vid Vanda ås mynning. Nu ser han att staden inte blivit den motvikt till Tallinn på andra sidan Finska viken som han tänkt sig. Borgarna från Raumo, Ulvsby (Björneborg), Borgå och Ekenäs som tvingats flytta till Helsingfors får nu tillstånd att återvända. Ekenäs är för övrigt också grundat av Gustav Vasa.
Kungen oroar sig för finnarnas törst och förvånar sig över att ”krögeri och ölsäljning pågår på kyrkebackerne sammalunde uppå någre andre hemmelige platser trots att kungen detta både skriftligen och muntligen icke en utan väl tusende gånger både skriftligen och muntligen förbjudit haver”.
Gustav Vasa klagar på att bönderna i östra Finland är fattiga och svaga. Viborgs slott är förfallet, köpmännen använder falska vikter och stugorna som soldaterna bor i saknar fönster.
Någonting måste göras och Gustav Vasa gör nu Finland till ett eget hertigdöme med kungens son Johan som första hertig. Men det hjälper föga. Den nedåtgående spiral som är följden av att kyrkan marginaliserats då egendomen beslagtagits och klostren stängts fortsätter. Skolväsende, sjuk- och fattigvård som klostren ansvarat för har upphört att fungera.
Men kung Gustav Vasa är däremot Nordens rikaste man när han dör 1560. Han äger 5000 gårdar, är den största skeppsredaren och den största brukspatronen.