Blå framtid förtvinar
Usla gallupsiffror bäddar för avhopp till andra partier
Riksdagsledamöterna i utbrytargruppen Blå framtid som i somras lämnade Sannfinländarna, blir illa tvungna att ta sig en funderare: Sker det inte snart ett mirakel som får gallupsiffrorna att skjuta i höjden, blir de av grupperingens riksdagsledamöter som vill fortsätta i politiken tvungna att söka sig till andra partier. Den bedömningen gör professorn i statslära vid Helsingfors universitet, Åsa von Schoultz.
Ända sedan den sannfinska partisplittringen har galluparna visat att väljarna skyr Blå framtid.
Färskaste siffrorna som publicerades i går ger grupperingen som ännu inte är ett parti, ett väljarstöd på 1,3 procent.
Det ser dystert ut för Blå framtid som i somras bröt sig ut ur Sannfinländarna och fick behålla sina fem ministerposter.
Namninsamlingen för att grunda ett nytt parti har ännu inte fått ihop de namnteckningar som krävs och i måndags bedömde riksdagsgruppens ordförande Simon Elo att man har de 5 000 namn som behövs under oktober månad. Också gallupmätningarna visar att grupperingen har problem: Enligt den enkät som Helsingin Sanomat publicerade i går ställer sig bara 1,3 procent av väljarna bakom Blå framtid.
Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet säger att utgångsläget för gruppen som ännu inte är ett parti, ser dåligt ut:
– En orsak är att Blå framtids plattform är otydlig: De har ett gediget partiarbete att göra, det vill säga de måste bygga upp en organisation och en plattform. Det går inte i en handvändning, men eftersom riksdagsvalet 2019 snart står inför dörren, måste arbetet ske fort.
Finns ingen efterfrågan
En annan förklaring till varför det är motigt för Blå framtid är att det inte finns en uppenbar nisch för gruppen att fylla eftersom de andra partierna redan täcker de områden som det finns efterfrågan på. Det här kan vara en anledning till varför Blå framtid har så svårt att få ihop de 5000 underskrifter som behövs för att grunda ett parti.
– Folk vet helt enkelt inte vad grupperingen står för, säger von Schoultz och fortsätter:
– Om man bortser från invandringskritiken eller rasismen som det i vissa fall handlar om och som har varit en viktig del av Sannfinländarnas politik, frågar man sig vad som finns kvar för Blå framtid att göra anspråk på? Ja, det skulle i så fall vara kritik mot eliten och försvaret av vanliga finländares intressen.
Men eftersom gruppen har fem ministrar, riksdagens talman och dessutom har varit med och genomfört en tuff politik som har slagit hårt mot de samhällsgrupper som har det sämre, är det omöjligt för Blå fram- tid att marknadsföra sig som elitmotståndare.
Hur säkra återval?
Lyckas inte Blå framtid snart med konststycket att få upp gallupsiffrorna kommer vi inför riksdagsvalet våren 2019 sannolikt att få se hur den ena blå riksdagsledamoten efter den andra hoppar av till andra partier, säger von Schoultz. Bara de ledamöter som planerar ett karriärbyte och vill sluta i riksdagen, kan sitta kvar i Blå framtid tills valet.
– Det är en komplicerad ekvation där lokala överväganden blir viktiga. De riksdagsledamöter i Blå framtid som hade starka personliga röstetal i förra valet måste den här gången noga fundera hur de ska locka till- baka sina väljare och säkerställa att de blir invalda i sin valkrets.
Lindström och Niinistö intressanta
En intressant politiker i sammanhanget, förutsatt att han vill fortsätta i rikspolitiken, är arbetsminister Jari Lindström. I förra valet fick han närmare 10 000 röster i Sydöstra Finlands valkrets.
– Rimligtvis måste Lindström, som har haft en synlig position, fråga sig vart hans röster ska ta vägen nästa gång?
Också försvarsminister Jussi Niinistö, som i förra valet fick nästan 12 000 röster i Nyland, blir tvungen att ta sig en funderare om sin politiska hemvist ifall inte stödet för Blå framtid skjuter i höjden. Niinistös goda personliga valresultat ger honom klart bättre förhandlingsposition än till exempel gruppordföranden för Blå riksdagsgruppen, Simon Elo, som inte nådde upp till 3000 röster i Nyland förra gången.
von Schoultz säger att det också ska bli intressant att se hur den nuvarande talmannen, Maria Lohela, som fick 5 500 röster i Egentliga Finland går till väga om och när opinionssiffrorna visar att Blå framtid riskerar utplånas från den politiska kartan.
Samtidigt som Blå riksdagsgruppens ledamöter själva noga måste analysera på vilket partis lista de har chanser att återväljas i den egna valkretsen, kalkylerar de andra partierna vad det får för följder om de välkomnar avhoppare från Blå framtid.
– De politiska konkurrenterna kommer att fråga sig vad det innebär för dem och deras tidigare röststarka kandidater ifall de nominerar politiker som tidigare var Sannfinländare och sedan anslöt sig till Blå framtid.
von Schoultz bedömer att i synnerhet Centern och SDP som i förra valet tappade väljare till Sannfinländarna, kan locka ledamöter från Blå framtid. Och ska man placera Jussi Niinistö i någon annan politisk gruppering än hans nuvarande, är det rimligt att anta att Samlingspartiet ligger nära till hands, misstänker von Schoultz.
De riksdagsledamöter i Blå framtid som hade starka personliga röstetal i förra valet måste den här gången noga fundera hur de ska locka tillbaka sina väljare och säkerställa att de blir invalda i sin valkrets. Åsa von Schoultz