Touko Aalto kräver helomvändning i migrationspolitiken
Miljön, utbildningen och migrationen – i de frågorna vill Touko Aalto profilera De gröna, som haft ett aldrig skådat flyt i opinionsmätningarna.
När De grönas partidelegation samlas för första gången sedan partiets ordförandeval i somras fokuserar Touko Aalto på vad hans parti skulle göra annorlunda än regeringen. Inför delegationen i Riihimäki på lördagen lyfte Aalto miljöarbetet, utbildningen och invandringspolitiken som profilfrågor.
De senaste 25 åren har De gröna i varje riksdagsval stadigt landat på antingen femte eller sjätte plats med 6,5–8,5 procent. Efter framgången i kommunalvalet i våras (fjärde plats och 12,5 procent) och några opinionsmätningar som skvallrade om att De gröna är näst populäraste parti har den nya partiordföranden rentav fått svara på vilka partier han skulle acceptera i sin regering (2019).
Kanske är det därför Aalto tar ner delegationen på jorden igen.
– Det är bara genom att vi jobbar ödmjukt och förblir våra värderingar trogna som vi kan tänja oss till sådana siffror. Och det är inte för positionens utan för sakfrågornas skull vi försöker gå framåt, säger han.
Touko Aalto säger att partiet ska jobba för att förbättra finländarnas vardag och sörja för att kommande generationer, också utanför Finlands gränser, ska ha det bra. Han lyfter svåra frågor där det globala kopplas till det lokala, som globaliseringens effekter på sysselsättningen, miljö- och klimatutmaningarna, krig och migration.
Skola och familjeledigheter
De grönas svar på utmaningarna är satsningar på skola och utbildning, en välfärd som kommer alla till godo, en industri som inte förstör den natur och miljö som kommande generationer har rätt till.
– Och vi måste också bära vårt ansvar för världens nödställda, räcka ut en hjälpande hand till människorna i krishärdarna, säger Aalto.
Han för fram De grönas skuggbudget som en första lösning på problemen, och upprepar kritiken om att regeringens politik vidgar klyftorna. Mitt i en lång utläggning om allt regeringen gjort fel noterar Aalto att vissa klimatpolitiska beslut går i rätt riktning, och han rentav tackar regeringen för att den sänker dagisavgifterna.
– Det är också bra att reformen av familjeledigheterna rör på sig, säger han men påpekar att det återstår att se om regeringen kommer till skott.
Aalto efterlyser mer flex i familjepolitiken och mer jämställdhet i fördelningen av familjeledigheterna, och bjuder ut en grön modell om 5+5+5 månader. Föräldrarna ska få välja vem som håller den sista biten efter att de delat jämnt på de två första.
Aalto slår fast att regeringens tilläggsmiljoner på utbildningen är struntsummor efter nedskärningarna i miljardklassen. Han säger också att inkomstklyftorna bör minskas genom att rikta skattelättnaderna på låginkomsttagarna.
Humanare migrationspolitik
De gröna står ännu längre från regeringen i migrationspolitiken. Touko Aalto påpekar att det inte funnits lika många flyktingar i världen sedan andra världskriget, men ”det officiella Finland blundar för det och vänder de nödställda ryggen”.
– Regeringens asylpolitik fortsätter lika kall som före regeringskrisen, säger han med hänvisning till Sannfinländarnas tudelning.
Han kräver en helt annorlunda migrationspolitik.
– Vi står i ett vägskäl. Antingen går vi till historien som de som stängde dörren framför dem som bad om hjälp eller så tar vi hand om dem som flyr krig och förföljelse. Vi kan inte stå på historiens mörka sida, säger han och kräver lagliga migrationsrutter, höjd flyktingkvot och en human familjåterföreningspolitik.